Vasaloppet

En veckas sjukstuga som uppladdning var inte det perfekta!
Kände ändå att jag måste till start och ser hur långt jag kan åka.
5:e startled gjorde att högsta punkten nådes efter 30 min. Tittade på pulsen, låg på 194, det malde till i skallen, pulsen måste ner! Tog det lugnt i 2 mil innan pulsen nådde rimliga gränser. Skönt. Nästa problem var glidet, inte ett stavtag var gratis, så grymt segt. Det tillsammans med en kropp som inte svarade gjorde att denna resa var det slitsammaste jag gjort. Ena hjärnhalvan vill bryta vid alla kontroller, men den andra halvan vann... Slet mig igenom hela vägen till Mora. Totalt nedbruten i kropp och själ. Nu 3 dagar senare är allt glömt och den goda känslan har tagit överhand, det blir nog nästa år med. Men då blir det inte tejp, den saken är säker. Nysnö och skräp från träden efter stormen gör att allt fastnar i fästet, vilket ger dåligt glid..