Vätterntriathlon

Jag hade haft magont ända sen jag började cykla. Men på cyklingen störde det inte lika mycket.
På löpningen störde den desto mer vilket var synd för jag hade krafter kvar i benen och kände mig ganska pigg.

Som vanligt var det jobbigt att få igång benen efter cyklingen men jag lyckades hålla förvånansvärt bra fart på en gång.
Såg många omkring mig som såg plågade ut och sprang dubbelvikta nästa eller gick. Det stärkte mig då jag kände att jag kunde hålla hållningen och bibehålla farten även om det när de värsta magknipsattackerna satte in säkert påverkade farten en del.

Löparbanan var väldigt vacker, gick till största delen längs med vattnet och ett par kilometer gick i skogen med en underbar utsikt över Vättern. Skönt underlag där i skogen.

På andra varvet kändes magen bättre men ändå blev det det långsammaste varvet. Varv ett blev snabbast.

Sprang om några på varv två som var inne på sitt sista varv.
När jag påbörjade varv tre så fick jag vittring på att gå under tio timmar.
Lyckades behålla farten och klarade det med knappa två minuter.

Jerry hejade och sprang med mig lite vilket var trevligt och stärkande.

Kan inte låta bli att undra hur fort jag hade kunnat springa om magen inte hade krånglat...
Men efter förutsättningarna är jag nöjd med löpningen.