Ironman Kalmar

Efter att ha utrustat cykeln med dricka och "matsäck" så var det dags att traska till simstarten. Där var stämningen hög och jag satte på mig min våtdräkt och sa hejdå till Jerry som hade en lång dag i Kalmar framför sig.

Jag hade hört att man skulle vara i vattnet 06:45 men med facit i handen skulle jag väntat lite. Det blev kallt att stå där och vänta.
Hade öronpropparna i pluggade och missade nationalsången och "Idag är jag stark" som jag hade sett framemot att bli peppad av. Synd men det gick ju att simma ändå.

Hade bestämt mig för att ställa mig i 1:30 gruppen för jag hade en förhoppning om att simma på den tiden.
Hamnade i den främre delen av mitten och funderade lite på om jag låg för långt fram.
När startskottet gick så ångrade jag mig att jag inte la mig längst fram.
Det var så fullt med bröstsimmare så jag hade svårt att ta mig förbi.
Folk var som tokiga, ben och armar var överallt, bröstsimmarna delade ut kraftfulla sparkar. Fick b.la en kraftfull spark mitt på ena ögat så glasögonen sög sig fast...
Tack gode gud för att jag tränat panikövningar och masstarter med HA, även om det var mkt mkt lugnare än senariot i Kalmar så hade jag ändå nytta av det. Fick aldrig panik utan blev mer och mer arg på att inte kunna simma i min takt. Det var ätas eller äta och jag valde det senare. Taggade till och är rädd för att jag i ilska utdelade en spark eller två med berått mod..
När man så äntligen kunde simma kom man fram till första bojen och där fick folk för sig att man måste bröstsimma igen och det var nästan stopp.
Så fortsatte det första varvet plus att man skulle simma under trånga passager under två bryggor....inte så lyckat.

När andra varvet påbörjades så visade det sig att det var väldigt grunt på ett ställe så där stod folk och spärrade vägen för dom som ville simma....
Men efter ett tag så gick det att simma. Det var höga vågor, de högsta som jag simmat i och här överraskades jag över mitt lugn och över att jag inte tyckte det var otäckt. Det var bara att simma på. Hade nu börjat må illa, antagligen av sjögången men säkert också av mina två kallsupar.

När jag simmade in i kanalen som avslutade simdelen mådde jag rejält illa och var nära att kräkas under vattnet. Fick stanna och ulka. Men kom bara en massa luft men det gjorde att jag mådde bättre.
Glad över att ha simmat klart vinglade jag upp ur vattnet och sprang upp i växlingsområdet och hämtade cykelpåsen som hängde på en helt perfekt plats som inte gick att missa.