På ett svart-vitt Näsby fält

Ett riktigt härligt, gråtrist tandläkarväder. Som gjort för underbar löpning. Var stel i ryggen under gårdagen och kände av det idag också varför jag tvekade lite inför den gigantiska sträckan om 7 kilometer jag tänkt springa. Men, gav mig ändå ut. Och som jag hoppats så släppte stelheten efter ett tag. Så skönt. Kändes som att jag sprang i en TriX-400-värld, omringad av monokroma fraktaler som verkade vilja kommunicera, eller kanske till och med dansa i takt med mig där jag trippade fram med fokus inställt på hög höft och inverterad svank. Inte sitta ner när det ska springas! Mindes "sittställningen" som tydligt syntes på bilderna från löpningen med Ingmarie (som togs av ett förbipasserande efter typ 12-13k) och försökte verkligen motverka detta. Vet inte hur det gick eftersom jag inte såg mig själv.

Kom hem, drog på stereon på högsta volym och körde lite rygg/magövningar på Casall-mattan. Kände mig fri, stark och glad. Kanske, kanske kan jag någon gång komma tillbaka till där jag en gång var då jag tyckte att 7k knappt var lönt, där 20k kändes för kort för ett söndagspass och där ett lopp på 80k kändes helt rimligt.