Medio Maratón - Yo Amo ES

Det här var ju inte direkt planerat och kanske inte idealiskt att köra halvmara-tävling som första pass efter FyA. Men när 50-åriga doktorn Ricardo som skjutsat runt mig här i stan föreslog att jag skulle vara med kunde jag inte säga nej. Så han signade upp mig igår och ringde till hotellet 08.00 för att komplettera med födelsedatum. Blev alltså ytterligare en natt med lite sömn iom att han, jag och Lalo gjort stan kvällen innan och hällt i oss en 7-8 öl.

På lördagen åkte jag hem till Lalo och fick en elastisk linda av hans mamma att ha till min vrist som varit svullen och gjort ont senaste dagarna. Vi blev sen upphämtade av Eze och Ericka och deras dotter, som tog med oss till stranden EL Tunco där vi lyssnade på reggae, käkade fisktacos, bodysurfade och tog han om en stackars tjej som svimmade bakom ryggen på mig. På kvällen blev jag hembjuden till Eze och Ericka på pizza som uppladdning för loppet. Har jäkligt svårt att förstå Ezes Argentinska spanska-dialekt och han pratar inte ett ord engelska men iom att vi båda var ute mer än 23 h på FyA-banan så räcker det med lite verb, adjektiv och teckenspråk för att vi ska förstå hur den andre mådde och mår.

Uppstigning 05.30, en flapjack till frukost (dåligt val) och blev upphämtad av Doktorn och Lalo vid 6. Hemma hos dokorn fick jag låna Lalos klubbtröja att ha som tävlingsdress eftersom han inte skulle springa själv. Powerwalkade till starten och mötte upp massor av annat trevligt folk från deras klubb. Kl 7 gick starten och jag förstår verkligen varför för det blev sjukt varmt under loppet trots att solen precis gått upp. Lunkade iväg i makligt tempo och fick sicksacka fram mellan något tusental halvmara- och 11 km-löpare eftersom vi hade stått rätt långt bak.

Banprofilen såg inte sååå förjävlig ut dagen innan men det började gå uppför direkt och jag kände att benen var långt ifrån återhämtade från förra helgen. Dessutom skvimpade den där flapjacken runt i magen och började förbereda mig på ett ev nödstopp i buskarna. Det gick i stort sett konstant uppför fram till 6 km, där man hade tagit ungefär 200 höjdmeter. Fina omgivningar genom kaffeplantager och små byar uppe i bergen, men jag var riktigt sliten och kunde inte njuta av vyerna fullt ut. Sedan gick det utför, sjukt mycket utför i nästan 3 km. Har aldrig sprungit på det sättet och även om det var skönt i början så hade framsida lår tagit rätt mycket stryk vid lägstapunkten.

Hade övergivit alla hopp om någon skaplig tid eftersom kroppen gav noll gensvar och jag visste att dom värsta backarna var kvar. Tvingades gå en hel del uppför och det var ingen idé att springa eftersom det ändå bara gick lite lite fortare än att gå. Fick lite nya krafter efter 13 km men då började vristen göra ont i stället. Saktade ner lite och förberedde mig på väggen som uppenbarade sig på andra sidan dalen. Det var löjligt brant uppför och springa var inte att tänka på med mina stackars misshandlade lår. Blev hela tiden påhejad av folk från "min" klubb som stod längs banan, körde förbi i bilar, som jag sprang om eller som sprang om mig. Har aldrig haft så mycket stöd och peppning under ett lopp på hemmaplan. Blev ikappsprungen av en klubbkompis i slutet av backen som sa att jag var TVUNGEN att börja springa igen eftersom Eze stod vid toppen och fotade, så det var bara att borra ner huvudet och köra.

Efter väggen så var det värsta gjort och det gick svagt utför mot mål. Ökade tempot rejält och slet åt mig dagens 7:e och 8:e vattenpåse som jag rev upp med tänderna och tömde över huvudet. Såg Lalo liggandes på vägen med kameran i högsta hugg och gjorde nån slags pose så att jag inte skulle se allt för död och plågad ut. Sprang om rätt mycket folk på slutet och dom sista 4 km var tempot faktiskt respektabelt kring 4.20. Gick i mål på 1.50.21 och var rätt nöjd med att det hela var över. Kroppen var inte i bra skick vid start men med sina 450 höjdmeter så skulle nog det här klassas som en av de tuffaste halvmarorna i Sverige. Framför allt med tanke på att man tar all höjd i tre riktigt branta och långa backar. Här är det väl dock svårt att hitta en enklare banprofil utan att behöva köra en varvbana. På det kan man addera 27° värme och det är rätt tydligt att jag definitivt inte blir bättre i såna förhållanden.

Mötte upp doktorn i målfållan. Han hade slagit upp sin hälsporre igen under 11 km-loppet och haltade omkring inte alltför nöjd. Vi väntade in alla dom andra i gruppen och hejade in Ericka som gjorde halvmara-debut. Tror jag kom topp tre av de startande i klubben och det var väl inte alltför pjåkigt. 81:a plats i herrklassen. Vet inte av hur många, men gissar på 500-600.

När alla i gruppen tagit sig i mål så trängde vi oss in i nån gammal skruttbil och sen var det gemensam frukost på Pizza hut av alla ställen. Men det var ingen pizza som gällde utan platanos, frijoles, grillad ost, korvar, morotsjuice och kaffe från plantagerna vi sprungit genom. Jäkligt gott! Vi var väl en 25 pers och jag blev presenterad och applåderad av alla för dagens insats och för målgången i FyA 100 km. Kändes nästan lite pinsamt när jag har dom att tacka för allt. Dom här människornas generositet och vänlighet vet fasen inga gränser och det var kindpussar, frågor om lopp i Sverige, tips på ställen att åka i El Salvador och det här är ju folk jag inte ens känner. Blev inbjuden till en resa med klubben nästa helg till en vulkan västerut för vandring. Har sett bilder och filmer därifrån och det kan bli riktigt häftigt. Går en tävling där i januari och klubbordföranden som även är tävlingschef bjöd in mig till nästa år.

Blev sen hemskjutsad av doktorn som var tvungen att åka till sjukhuset och jobba lite (han jobbar 7 dagar i veckan). Men efter att jag fått mig en tupplur så sitter jag nu och väntar på att återigen bli upphämtad av Doktorn och Lalo för en tur på vulkanen ovanför stan med efterföljande middag och öl.

Jag har varit i landet i två dygn, men det känns som 2 veckor med allt jag gjort och alla nya polare man fått. Även om jag inte ens varit längre bort från stan än stranden än så får El Salvador 5 av 5 tummar upp så här långt. Namnet på tävlingen passade väldigt bra - jag älskar El Salvador!