Sigtuna – Kallhäll

Eftersom benen redan kändes riktigt fräscha efter förra helgens marathon och vädret var helt underbart bestämde jag mig för att haka på det här sociala ultralångpasset, även om det kanske inte passar in helt optimalt i träningsschemat. Pendeltåg till Märsta och sen buss sista biten till Sigtuna, vi fyllde upp nästan hela bussen! Kort genomgång och sen iväg. Rundan var så fiffigt upplagd att man kunde välja på att springa lite snabbare och lite längre, dessutom med mer terräng, eller lite långsammare och lite kortare på mestadels asfalt. "Snabbare" och "långsammare" betyder i det här fallet cirka 6- respektive 7-tempo. Grupperna möttes flera gånger under vägen och då kunde man förstås byta till den andra gruppen. Jag valde den snabba gruppen, framför allt för att jag ville komma ut ordentligt i skogen denna vackra dag. Jag tror vi var 14 i gruppen, den långsamma gruppen var nog minst ett fyrtiotal. Allt flöt på alldeles som planerat, de två grupperna sammanstrålade med nästan kuslig precision; bara någon halvminut skiljde i ankomsttid vid träffpunkterna. Som vanligt mycket tjöt på de här rundorna så kilometer efter kilometer rann iväg under fötterna utan att man egentligen tänkte på det, även om vissa delar var ganska teknisk terräng där man förstås fick koppla in huvudet igen. Bitvis var det också rejält kuperat i terrängen, speciellt mellan km 20 och 24, och mellan km 29 och 31. Strax efter 31 km-passeringen blev det 40 minuter fikarast i solen på ett trevligt café. Sen vidare mot Kallhäll där jag och ett par till tackade för oss och klev av för dagen, medan resten av snabbgruppen ångade på vidare österut i ytterligare cirka 25 km. 38,5 km kändes som en lagom dos, dessutom hade jag ett tåg hem till Göteborg att passa. En superskön tur i härligt väder, nästan så man kan kalla det för årets första sommardag.


Foto: Kjell Eidenbrant