Foto: Sandra Heindal

Om att hitta lusten

KrönikaNär jag för några år sedan bilpendlade långt till jobbet hann jag tänka mycket. Som att vardagsmotionen drastiskt minskat och jag snart skulle vara försoffad om jag inte la till mer träning i mitt liv. Panik! Plötsligt hörde jag Gry Forssell i radio lova att hon skulle springa Tjejmilen.

Ja vad kul, tänkte jag! Med en stor och aktiv familj är löpning perfekt – bara att klämma in där luckorna finns (dvs ofta på ganska obekväma tider.) Jag gör´t, sa jag högt! Jag börjar springa! Ogenomtänkt, men nu var det lovat! Jag som inte sprungit mer än under aeroibcspassens terminsuppehåll. Eller sprungit och sprungit. Joggat. Med min hälisättning och tjockskor. Inte alltför sällan med rivande hals och blodsmak i mun.

Omgivningen hejade och jag sprang. Det var kul! På Tjejmilen följde Göteborgsvarvet. Det gick som en dans. (Eller ja…)

Mina egna mål höjdes snabbt och omgivningen började jämföra mej med andra och pressa mej på tider. What?! Måste man tävla mot andra? Är det verkligen nödvändigt att tiden publiceras offentligt? Ångest. Fullt upptagen med mina egna krav lyckades jag blunda för jämförelserna. Jag hade min träningsplan – förbättra, förbättra - och med den en ständig ångest över alla de pass jag missade för att livet kom emellan. Passen jag genomförde hade jag svårt att se.

Jag fortsatte anmäla mej till lopp. Det var ju kul! Trots den gnagande ångesten över vad jag borde hinna/klara/orka. Tills ett ryggskott satte stopp för ett av loppen - ååååh! - och ett knä sedan satte stopp för ett annat – frustration! När jag ynkligt satt på sängkanten och grät av smärta så insåg jag hur fel och högt jag satt målen. Jag ville ju bara vara som Pippi Långstrump och glida runt med skurborstar på fötterna samtidigt som jag lyfter en häst på raka armar. Hur svårt kan det vara? Jag blev sur på mej själv. Och på löpningen.

Vid jul pausade vi och jag började dejta gymmet. Ibland är det bra att pausa och längta. I mitt hjärta bubblar nu suget efter ett riktigt jobbigt intervallpass i grusgropen och en lugn löptur i skogen. Den här våren ska jag fira med att köpa mej en löparkjol att matcha med mina tjockskor!

Just nu behöver jag inga lopp. Jag tränar så mycket bättre utan, jag håller så mycket bättre och jag mår så mycket bättre. Mitt mål är att orka med livet! På Göteborgsvarvet i år står jag i publiken. Men jag har hört att man faktiskt får dricka champagne efteråt ändå! 

8 kommentarer till artikeln

1971 • Göteborg
#1
22 februari 2013 - 07:56
Ses på Varvet! Och ja, du får champagnedispens ;-)
Sandra Heindal
1976 • Lindesberg
#2
22 februari 2013 - 08:13
haha, tack eva!! ;) och ja, i maj ses vi =)
Caroline Andrén
1965 • Värmdö
#3
22 februari 2013 - 11:26
Bra reflekterat av dig och nyttigt att läsa!
Det är verkligen lätt att hamna "fel" så att träning/ tävling blir av för att man tror att andra förväntar sig det av en. Man vill visa att man är bra och duger. Självkänslan stärks.
Tack och lov har vi vår kropp som säger ifrån om vi själva inte fattar det med huvudet! I den vilan får man förhoppningsvis tid att reflektera över vad man själv vill egentligen.
Jag håller med dig!
Jag satsar också på att må bra, var frisk och känna mig stark. Det räcker. Sen sitter visserligen en liten tävlingsdjävul ( sedan mina tävlingsår) på axeln och ber mig prestera lite mer, lite snabbare och lite längre men fortfarande är det jag själv som har kommandot och det är väldigt skönt.
1970 • Lerum
#4
22 februari 2013 - 12:07
Bra skrivet Sandra.
Lusten är nr 1 och utan den blir det bara värre och värre, slutar med skada, avsky eller hat.
Jag hittade ny lust efter att ha läst Born To Run.
Små PB i lite olika övningar skapar vidare lust

Ekorrhjulet med familj osv tar lätt över och för att göra alla rättvisa står man plötsligt utanför dörren kl 23 en fredagskväll för att få till ett pass. Det perfekta löpfönstret för ett kvalitetspass/junk miles, eller?

Nä utan lust blir det inget, ses på varvet :)
Jan-Gustaf Roempke
1964 • Göteborg
#5
22 februari 2013 - 19:24
Underbart!
Sandra Heindal
1976 • Lindesberg
#6
22 februari 2013 - 19:54
Ja det ska bli kul att få stå bredvid och heja på årets varvet-löpare =)
Tack för era kommentarer och kloka ord!
Lars-Göran Wennberg
1966 • Dals-Långed
#7
1 mars 2013 - 00:15
låter sund har själv tränat .tills jag insåg det blev ett måste pass varje gång man skulle ut. nu säjer jag inte att jag tränar utan att jag motionerar utan tids krav.betydligt trevligare och lusten har kommit tillbaka
Sandra Heindal
1976 • Lindesberg
#8
1 mars 2013 - 17:44
Vad härligt det låter, lars-göran! :)
Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.