Jag har himla svårt för det…!
Antingen är det: ”Men de här sprang jag ju det där loppet med…!” *nostalgisk*
Eller: ”De här kan ju vara bra att ha.” *praktisk*
Eller: ”De här är nog inte riktigt ”slut” än…(?)” *velig*
Eller: ”Jag avvaktar ett tag, så får vi se vad jag bestämmer mig för” *obeslutsam*
En utrensning har nog varit behövlig i åtminstone ett halvår!
Vissa skor har jag t.o.m. glömt av att jag har. (Det säger ju en hel del…) De svart-ljusblåa högst upp till vänster i bild, var mina första.
Och då menar jag mina första, innan mina ”första”. Ett par skor jag köpte när jag bodde i lägenhet och joggade någon gång då och då (läs ca 15 år sen)… Hade fullständigt glömt dessa! Vet inte ens vad det var för märke. (Om det nu ens var något av de mer kända?)
Mina första* (eller ja, egentligen *andra par då) används numera som stallskor.
Mitt andra* (*tredje) par används som vardags-/promenadskor (är mest svarta och relativ lätta att matcha med jeans m.m.)
Någonstans efter dessa tappade jag räkningen…
Två av skorna nedan har jag fått av Anneli, min trail-guru. Särskilt mantran (de längst ner till höger) har varit en skön trotjänare. Brooks-skorna (längst ner till vänster) och jag blev nog, däremot aldrig riktigt kära i varandra.
De rosa New Balance-dojorna (högst upp till höger) kändes lite jobbigt att slänga.
Inte för att de har varit mina skönaste skor egentligen, utan mer för att de tog mig runt en dryg mara i skogen förra våren, när jag gick-sprang Borås Linnémaraton! *nostalgi igen*
Mina Pearl Izumi har jag kvar, trots bättre vetande.
Behöver verkligen (!) köpa ett par nya. De är de skor jag har använt ABSOLUT mest! Dels är det sköna och dels är det oerhört allround. Dvs jag har kunnat använda dem både på grusväg, i skog och korta sträckor på asfalt.
”Det kan vara kärlek”, skrev jag efter första rundan. Och kärlek, it was!!
Kvar i garderoben har jag trots utrensningen, 8 par (?!) löparskor.
Fast ”bara” 7 st par löpbara skulle jag säga. För mina första trailskor – ett par rosa (uja…) Salomon Speedcross har jag inte hjärta att slänga. Jag gillar att titta på dem och minnas tillbaka till de där första, galna terrängloppen, som jag (när jag tänker efter, så här i efterhand) egentligen inte borde ha klarat…! De var ju med mig då. *ännu mer nostalgi*
Har ni svårt att slänga löparskor (eller något annat träningsrelaterat)?
Eller är jag bara onormal…..? *säg nej, please* :-P
Tagged:
löparskor 
