Fokus, Glädje, Hållning - Susanne Bornmar IK NocOut.se

Två hektiska veckor – Örebro halvmara, KM/DM 5000 m och två semesteräventyr

Två hektiska veckor har precis passerat. Två veckor med två tävlingar och två semesteräventyr.

Skärtorsdagen åkte familjen upp till Sälen/Hundfjället för några härliga dagar med skidåkning och påskfirande. Hade haft en rätt tuff träningsvecka innan vi åkte upp och valde därför att ta långfredagen som vilodag, även om jag vet att väldigt många förespråkar långpass på långfredagen. Själv sparade jag mig till påskafton och betade av ett riktigt bra pass då. Ett experimentpass som blev ett lyckat experiment.

Hundfjället är backigt. Var man än ska springa så är det backar. Det är också lite svårt att hitta fina turer att springa på ett långpass. Så påskafton till ära valde jag ut en runda på 8,2 km med start precis utanför vår stuga. En kuperad tur, på i grova drag 4 km uppför och sedan 2 km brant nedför och därefter 2 km upp igen. Ca 90 höjdmeter per varv.

   

Då det är så kuperat är det svårt att hålla jämn fart. Mitt lilla experiment gick ut på att köra varje varv i olika pulszoner istället. Och strunta i farten.

Planen var:
Varv 1: puls runt 140
Varv 2: puls runt 150
Varv 3: mara-puls (159, max 163)
Varv 4: valfri puls, lugnt och njutbart

Varv 1: Svårt att hålla så låg puls. Fick hålla igen ordentligt för att inte pulsen skulle gå upp när det gick uppför. Lätt varv och resultatet blev 138 i puls och en snittfart på 4:48

Varv 2: Öka upp pulsen. Detta varv var eg det som kändes ”behagligast”. Uppför kändes det kontrollerat, nedför tryckte jag på mer än jag brukar göra nedför, för att hålla uppe pulsen även när det gick ner. Kontrollerat och resultatet blev en snittpuls på 150 och en snittfart på 4:25

Varv 3:  Så var det dags, mara-puls-varvet. Uppför gick det bra. Bra känsla och skönt att bara hålla koll på pulsen och inte bry sig om farten. Nedför tryckte jag på ordentligt. Slitigt i låren… men ändå bra känsla. Nyfiken på farten men kollade aldrig. I efterhand kunde jag väldigt glatt konstatera en snittpuls på 158 och en snittfart på 4:07!! Alltså, 4:07! Utan att ha kollat farten. Precis den fart som jag drömmer om att kunna hålla i Stockholm den 3 juni ju! Grymt nöjd!

Varv 4: Rätt tunga ben nu. Tog det lugnt brydde mig inte om varken fart eller puls. Stannade ett par gånger och fotade. Njöt av vädret. Njöt av passet. En riktig härlig avslutning på ett superbra pass! Kan verkligen rekommendera detta upplägg!

Väl hemma från påskfirandet hann jag med två arbetsdagar och sedan gick bilen till Örebro och Örebro Halvmarathon. 8 glada NocOutare skulle återigen upp och hämta hem PB:n på halvmaran var planen. År 2016 var vi där och då lyckades alla med PB så vi var fulla av förväntan allihop.

För min del gick det bra, riktigt bra! PB med 1,5 min. Och eftersom favorittippade Mikaela Kemppi var i krasslig form, lyckades jag även vinna damklassen. Med tiden 1:23:08. Jämna, fina kilometertider och det enda som stör mig är varför jag inte kunde hålla trycket uppe sista milen också, för att komma under 1:23… Men men, spela roll eg. Kvittar ju om klockan stannar på 1:23:08 eller på 1:22:58, eller?!?! 😉

Glest med folk andra varvet. Bilderna nedan talar sitt tydliga språk. Örebro halvmara går på en 2-varvsbana, och 21,1 km går samtidigt som 10 km. Så första varvet hade jag bra draghjälp av mil-löparna. Andra varvet fick jag försöka klara mig själv. Är nästan säker på att med en bra klunga, och lite mer folk runt omkring mig så hade jag kunnat fixa sub1:23. Jag är jättenöjd med loppet. Jättenöjd med känslan och jättenöjd med formbeskedet. Drömmen om 2:55 i Stockholm lever vidare. 🙂 (enligt min klocka gick första milen på 38:59 och andra milen på 39:28)

   

    

Efter denna urladdning hade jag svårt att sova. Onda ben (inte av skada utan av trötthet) och adrenalinkickad. Men det var bara att ladda om, packa om och fokusera om. Nu mot nästa rolighet, Barcelona!

Mamma, som fyllde 70 år, bjöd med hela familjen på en weekend till Barcelona. Mestadels av tiden här gick åt till att umgås med familjen, stadsvandra, äta god mat och fira mamma så klart. Men två morgnar lyckades jag få ihop riktigt härlig soluppgångslöpning på strandpromenaden. Och för mig som älskar frukostar, i synnerhet hotellfrukostar, så smakar det om möjligt ännu bättre med någon dryg mil löpning i benen innan frukosten.

   

  

  

   

Jag och min lilla mamma, födelsedagsbarnet och huvudpersonen på resan!

Hemma igen, efter härliga dagar, men med aningens för lite sömn och för lite snabb löpning, för att vara väl förberedd för KM/DM 5000 m, två dygn efter vi landat med ett försenat plan på Skavsta… Hemma kl 02:00 natten till tisdag och sedan upp och jobba onsdag morgon blir man inte piggelin av.

Men springa KM/DM skulle jag så klart göra. Målet, eller ska jag säga drömmen, var sub18. Men var någonstans rätt tveksam till om det faktiskt skulle gå. Jag är ju inte så snabb på korta distanser. Min styrka sitter i uthålligheten och jag blir bättre och bättre ju längre det blir.

Start kl 20:00. För sent för att vara optimalt för mig eg… Hur gör man med mat? Jag valde ”frukost-mat” till mellis, drygt 3 timmar före start. Och så den obligatoriska rödbetsjuicen så klart. 🙂

Startade i snabbaste heatet. Jag, två tjejer till och så grabbarna. Riktigt duktiga löpare på plats! KUL! Grymma tider från herr och dam-eliten som var där:
Lisa Ring: 16:45,5
Linus Rosdal: 14:47,9
Johan Fagerberg: 14:49,0
Fullständiga resultat på: http://nocout.se/dm-5000-m-2017

Mitt lopp då. Gick ut hårt. Lite för hårt visade det sig… Men i 4 km levde ändå hoppet om 18 min. Men så där, vid starten av näst sista varvet (varje varv på 400 m) hade någon ställt upp en vägg, eller om det var någon som hällt ut sirap. Jag vet inte. Men det tog tvärstopp!! Jag hade verkligen inga krafter kvar och tappade nog ca 10 sekunder på sista 800 meterna… Var väldigt sugen på att bryta och strunta i allt. Men man kan ju inte bryta med ett varv kvar. Ynka 400 m…

Så jobbigt! Halvmaran i Örebro var ingenting jämfört med detta. Det är verkligen jobbigt att springa så kort som 5 km. För kort helt enkelt.

Men jag kom i mål. Tiden blev 18:13,7 och trots allt ett PB på nästan 3 sekunder. Guld i K40-klassen på DM, brons i seniorklassen på DM och silver på KM. Får väl ändå vara nöjd med utfallet även om loppet inte alls blev som jag tänkt mig…

   

   

(Tack Andreas Fröberg för grymma bilder tagna under kvällen!)

Avslutar nu arbetsveckan med härlig massage hos Josefine på ”i Balans massage och träning” och ser fram emot långhelg med vila och träning.

Må gott och trevlig Valborg!

//Susanne

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.