Säsongen 2025 tog jag en paus från väglopp för att prova på ultralöpning, med det stora målet Ultravasan 90. Förutom att bli en erfarenhet rikare så ledde det till ett sug att försöka springa snabbt på väg igen. Anmälde mig ganska snabbt efter UV90 till Barcelona halvmarathon.
Det är ett lopp jag velat springa länge. Har varit i staden många gånger då jag har en kompis som bor här. Tänkte att skiter sig loppet så får jag i alla fall en skön weekend och kan hänga med min kompis och hans familj.
Träningen sen september har rullat på riktigt bra. För en månad sen trodde jag att jag skulle kunna slå PB (1.14.23). Sen fick jag en överansträngning i revbensmusklerna och tog mig knappt ur sängen. Det fick bli några vilodagar med både naprapat- och läkarbesök. Det var inget allvarligt, sa dem. Det är bara att vila. Men det är ju allvarligt, tänkte jag.
Så drömmar om PB byttes ut mot drömmar att starta. Perspektivet kan ändras snabbt i den här sporten. Veckan innan loppet kunde jag ändå träna på för fullt - även om det fanns en oro kvar. Jag hade tappat lite form märkte jag, men kände att jag kommer kunna springa loppet. Grunden fanns fortfarande där.
Kom ner till Barcelona på fredagen och har haft en lugn och skön uppladdning på plats. Dagen innan loppet kändes kroppen riktigt bra. Men jag var ändå orolig. Skulle jag förvärra överansträngningen? Senaste snabba vägloppet jag sprang var Valencia Marathon 2023 som jag fick bryta med lättare bristning i baksidan. Min enda DNF på 15 år, och hjärnspökena lever kvar.
Jag ville verkligen göra ett bra lopp. Ett bra lopp för mig innebär att man disponerar krafterna väl och springer jämnt eller med negativ split. Det här loppet är pannkaksplatt och det är 7-8 grader. Det finns ingen anledning att disponera det annorlunda. En enkel plan som inte är lika lätt att genomföra.
Får en bra plats i sub 80-fållan bakom eliten, utan stress. När skottet går så blir det en del armbågar och jag ser också ett fall. Min plan är att första femman ska gå långsammast. Dels för att det är början av loppet men också för att nästan alla av banans höjdmeter befinner sig här. Jag hittar en bra ansträngning och konstaterar att jag har en fin dag centralt. Pulsen klättrar långsamt uppåt men befinner sig en bra bit från tröskel efter första kilometern.
Kommer till fyra kilometer där ”klättringen” ska vara klar men har inte märkt den. Trycker av en varvtid på klockan vid 5 km och konstaterar 17.59 - långsammare än jag hoppats på och vad gps-klockan visade. Men det känns väldigt kontrollerat så jag fokuserar på det.
Märker snabbt att det nog måste varit lite uppför i början för nu är det lätt nedför mest hela tiden. Vilken otroligt snabb bana det här är, tänker jag. Andra femman - som har den lättaste profilen - går på 17.33, dvs 35.32 första milen. En bra riktlinje för mig är att känslan ska vara ”går det för långsamt?” efter 25% av loppet och ”det här kan nog hålla” efter 50%. Precis så var det idag.
Om andra milen finns inte mycket att säga. Jag maler på och trycker av 17.43 respektive 17.45 - dvs 35.28 och fyra sekunder snabbare än första halvan. Ansträngningen stiger och efter 15 km är pulsen över tröskel men nu är det tävling så det skiter jag i. Men den kan verkligen hjälpa till att inte bränna loppet i början.
Det är löpare precis överallt hela vägen in i mål. Mäktar med en liten fartökning sista kilometern och en spurt sista 100. Går i mål väldigt glad på 1.14.43. Plats 559 bland män totalt och 40 i M40. Det är en känsla av att inte ha blivit besegrad av banan. Jag har vunnit. Objektivt är det 20 sekunder från pers och något som jag kanske skulle blivit bli besviken över för några veckor sen. Men idag fanns ingen besvikelse, det fanns inte 20 sekunder till att hämta.
Kanske är det bästa säsongsstarten man kan få. Ett väldisponerat lopp och en positiv upplevelse. Ett tillräckligt bra resultat för att fortsätta drömma om att bli snabbare. Förhoppningsvis kan jag bygga vidare säsongen på det här så får vi se hur långt det räcker. Mot Hamburg Marathon.
