Hej !
Jag är 1.96 lång och vägde 110 kg. Låter ju inte så onormalt men jag fick även hjärtklappning om jag gick uppför en trappa samt hade dåliga kolestorolvärden. Det här var för 3 år sedan.
Jag insåg att det var åt pipan. Var dessutom "bara" 35 år då och var dessutom som junior en lovande löpare för en känd klubb i Stockholm.
Frugan sprang maran för första gången. Jag tittade på vid Västerbron och det var då det "hände".
Vad? Hm.. publiken, massor med löpare, nummerlappar på bröstet. När jag såg henne gneta på så tändes det där man känt som junior. Ett enormt sug...
Sagt och gjort. Bestämde mig för att träna tillsammans med henne och sprang under hösten Stockholm Halvmaraton, eller St Eriksloppet som det hette då. Tränade lugnt i början och märkte snabbt att kroppen svarade otroligt bra på träningen.
Mina kilon gick ner i rask takt trots att jag utöver träningen inte ändrade mina matvanor speciellt mycket. Drog ner på chips och det blev naturligt att dricka mindre vin under sommaren(jag skulle ju trots allt springa på morgon dagen efter). Ersatte mjölk med vatten till middagen. Små detaljer.
Nu väger jag 91-92 kilo och mår jättebra. Springer Stockholm maran, halvmaran, Göteborgsvarvet och Hässelbyloppet. Äter fortfarande "normalt" och unnar mig chips ibland. Inga förbud...
Mitt råd till dig är att börja jogga lugnt och försiktigt och öka din träning när du känner att det är dags. Tro mig, du känner din kropp väl och "vet" när det är dags. Anmäl dig tilll vårruset eller liknande och känn glädjen. Du tävlar bara mot dig själv, glöm inte det.
Lycka till!
