24 april 2013 kl 11:56
Redigerad 24 april 2013 kl 13:52
Håller själv på med en liknande resa. Det som fick vändpunkten i mitt liv var besöket på företagshälsovården som visade på farligt högt blodtryck och ett BMI på 35. Det var i december 2012, jag vägde då 116 kr och uppmättes till 182,5 cm lång vilket tydligen skulle ge BMI=35. Förutom min dåliga fysiska hälsa hade jag dessutom problem med stress på jobbet vilket inte gjorde blodtrycket bättre precis...
Tydligen kan motion bättra blodtrycket så jag satte igång med promenader och simning. Har 5,5 km till jobbet enkel resa så ibland går jag till jobbet. Ibland har jag lämnat bilen på jobbet gått hem och sedan gått till jobbet nästa dag. Det hjälpte inte direkt och jag tvingades börja med blodtrycksmedicin som inte heller hjälpte direkt och jag motionerade som en tok. Men så småningom gav det verkan (medecinen och eller motionen jag vet inte) och nu är blodtrycket normalt igen.
Nu i april har vågen gått under 100 kg och BMI är strax under 30 om jag räknat rätt (väger 99 kg). Jag har lovat mig själv köpa löparskor när vågen gick under 100 kg men företagshälsovården rekommenderar inte löpning på grund av min vikt. Men jag vill gärna springa känner att jag ändå går så snabbt att jag nästan springer (ca 6 km/h vid snabba promenader).
På 1990-talet sprang jag halvmaraton, bland annat Knalleloppet i Borås två gånger och när jag äntligen slog min löpningsintresserade kompis med tiden 1:42 i Knalleloppet så tappade jag sedan motivationen, jag hade ju slagit honom.
Sprang ändå Broloppet på 2:05 några år senare jag jag gjorde ett nytt försök men sedan bar det utför. Men jag saknar känslan jag hade då när jag kunde springa långt och fort.
Så jag får nog mina löparskor idag (beställt från england, hoppas dom passar). Ska jag våga börja springa lite trots att folk inte tycker det? Jag har ju inte ont någonstans, inga problem med lederna och bevisligen funkar det ju för andra i min situation att börja jogga lite försiktigt. Hade aldrig några större skador när jag sprang på 90-talet trots att jag då vägde runt 85 kg.
Jag gillar även att simma och slog personbästa häromveckan på 2000 meter bröstsim i 50m-bassäng. Det tog 48 minuter så jag har nog börjat få upp en viss grundkondis ändå. Ska försöka lära mig crawl så blir det nog lite bätre flås i simningen också.
Jag har fuskat lite och joggat kortare sträckor vid mina promenader. Bland annat hittade jag en lång backe som jag sprang / snabbgick uppför några gånger, det var härligt.
Jag har två döttrar (6 och 9 år) och känner precis som Tomas att jag vill kunna leva ett friskt och aktivt liv med dem när de växer upp. Så det är inte enbart för egen skull detta utan även för mina barns skull.
Oj nu fick jag SMS att mina skor levererats! Chansade på Saucony Echelon 3 då jag tror de verkar vettiga för mina platta breda fötter. Får se hur de verkar.
Edit: Hämtat skorna och de känns ganska sköna. Kanske skulle varit aningen längre i tårna, är bara 0,5 cm spelrum framför stortån men samtidigt glappar de nästan i hälen så en storlek större hade nog inte blivit bra heller. Konstigt att de skulle anses vara breda, de känns nästan smala på mina fötter men det gör alla mina skor när de är nya, blir nog jättebra när jag sprungit in dem. Så hinder 1 från att börja jogga är avklarat, jag har nu ett par joggingskor...