Efter ett drygt 10 års långt uppehåll från allt vad träning heter så började jag träna för ca 2,5 år sedan. Anmälde mig till halvmaran och tog mig då runt på 1.55.13, kunde knappt gå sedan på två veckor pga löparknä. Blodad tand och anmälde mig igen förra året och tog mig runt på 1.42.12. I å var målet att ta mig runt under 1.40, låg riktigt bra till och kändes som att jag kunde nå målet lätt. Med 3 km kvar fick jag kramp i magmusklerna, aldrig hänt tidigare och jag avstår gärna den upplevelsen. Precis när jag får detta så hör jag att 1.40 farthållarna kommer vid kontrollen och kanske ligger 100 m bakom mig. Så tävlingsdjävulen i mig vaknade och jag pressade mig hela vägen in i mål med kramp på nytt pers, 1.39.13! Så nu blir det satsning mot Sthlm Marathon och sen blir de nog Lidingöloppet eller Halvmaran igen.
Älskar stämningen på dessa tillställningar och jag tror nog att det bara var cykelvasan som hade lika härlig stämning som halvmaran. Så det fina vädret drog iaf mycket publik och som den ögontjänare man är så hjälper det en att springa fast kroppen ibland inte vill.
Känner också igen den härliga känslan av att orka springa långt utan problem, för 2,5 år sedan så kunde jag knappt springa en kilometer.
