Foruminlägg av Andreas Malmberg LMM

#1
3 november 2021 kl 10:11
1 Gilla
Jag tycker att lopp på vintern är väldigt roligt och bra för motivationen. Jag brukar se dem som motivationshöjare snarare än en möjlighet att prestera bra resultat. Sprang under flera år en trevlig vinterserie med tre lopp fördelat på december, januari och februari med en stegvis ökad distans på loppen. Brukade alltid ha snabbast kilometertid på det längsta efter att ha hållit igång hela vintern. Något jag verkligen skulle önska hitta här igen. En annan rolig sak med vinterlopp tycker jag är att det känns som att loppen flyter bättre för att det är en större andel åretruntlöpare i spåren. Det innebär ju å andra sidan också att man inte ska låta sig bli demotiverad av att många av de andra som springer de loppen kan vara bättre löpare än man själv är.

Jag tror att det absolut viktigaste att ha med sig in i ett vinterlopp är att det inte är lika snabbt som ett under sommaren. Med andra ord läge att anpassa sina egna förväntningar och snarare se loppen under de kalla månaderna som bra värdemätare och roliga evenemang. Du har mer kläder och man är kanske inte i samma form som under sommar och höst när ljuset hjälper motivationen på ett annat sätt. Och inte att förglömma - risken för snö, halka och kyla.

Glöm inte att ha med dig torra och varma kläder vid målgång så att du inte drar på sig någon förkylning eller så. Lycka till!
#2
15 november 2021 kl 11:51
Gilla
Jag brukar försöka lägga mina förberedelser enligt devisen: en gång långt (21-25 km), en gång snabbt (överfart mot tänkt tävlingstempo) och en gång långsamt i veckan där det viktigaste passet är det långa. Så länge kroppen är van vid att springa åtminstone halva sträckan brukar det rulla på ganska bra.

Jag tycker också att 3.45 låter rimligt utifrån din beskrivning, men det kan vara värt att ha i bakhuvudet att det motsvarar en genomsnittstid per km på 5.20. Baserat på det skulle jag rekommendera att du försöker att få till en del tempoträning som gör att det tempot känns bekvämt. Det blir ett jobbigt lopp om du har känslan av att du måste springa i ett tempo som du upplever som fort i drygt fyra mil...

När det närmar sig och du lägger upp din strategi för själva loppet, glöm inte att det ligger betydligt mer höjdmeter på den andra halvan sen man bytte bansträckningen för några år sen.
#3
27 januari 2022 kl 19:40
5 Gilla
Håller med Monica helt och hållet kring definitionen av att tävla. Jag blir 36 i år och är LÅNGT ifrån elit på något sätt, men jag älskar att springa lopp. Att utmana mig själv tillsammans med andra och ge mig själv tillåtelse att ta ut det där lilla extra som jag inte tycker att man alltid bör göra när man tränar.

Adrelaninkicken på startlinjen, glädjen vid målgången, tjatet med kompisarna om känslan i kroppen vid någon specifik passage eller väderförhållandena.

Jag älskar verkligen att springa, men tycker det är svårt att hitta den riktiga glädjen och motivationen om jag inte har nästa utmaning (lopp) inplanerat.

Jag tycker att det bara är att köra på - och njuta vidare av löpningen =)
#4
26 april 2022 kl 08:18
2 Gilla
Både Tjörnarparen och Österlen Spring Trail är också otroligt vackra - det första genom de skånska skogarna, det andra längs med stränder och öppna vidder.
#5
26 april 2022 kl 11:19
3 Gilla
Jag skulle säga att i mån av plats är det höger sida om man är långsammare / går för att lämna plats. I den mån det är trångt är det nog läge att signalera antingen med "handblinkers" eller att säga ifrån så att bakomvarande är förvarnade - så slipper du bli trampad på hälarna också.

Stort lycka till! Och glöm inte att ha roligt och njuta av erfarenheten.
#6
19 maj 2022 kl 13:24
2 Gilla
I den mån du kan skulle jag föreslå att du försöker så många pass i teknisk terräng med backar som är möjligt beroende på var du bor och har för möjlighet. Lidingöloppet är ju inte direkt tekniskt även om det finns några lite tyngre backar.

Nyckelpassen blir de du kan få i så snarlika förhållande som möjligt, kanske gärna så pass långa att du blir ordentligt trött och får testa på hur benen hänger med i den tekniska när du är trött i både huvud och ben. Om det sen innebär 12, 14 eller 22 km måste du själv bedöma.

Sen mentalt förbereda dig på att den här typen av lopp innebär troligen betydligt lägre kilometertempo än vad du är van vid. Både backar och teknisk löpning kostar tid.

Men det är fantastiskt roligt! Finns få saker som är så roligt som att behöva ha koll på var och hur man sätter fötterna när man är ute och springer :)
#7
20 maj 2022 kl 13:29
Gilla
Jag har sprungit två backyards och använt väldigt olika tankar kring klocka:

*På det fösta använde jag inte GPS:en utan tittade bara vad klockan var. Jag visste ju ungefär hur långt jag ville ha kommit på ungefär hur många minuter.
*Den andra gången hade jag en pace pro från Garmin inmatad på 50 min med jämn fart för 6,7 km. Jag startade alltså om klockan för varje varv. Fördelen var att jag visste exakt hur mycket före eller efter min tänkta fart jag var mitt på varvet. Lät klockan tänka åt mig. Men utifrån att det ändå är så gott om tid har jag inte känslan av att jag faktiskt vann något på det annat än att få in mer gåpauser när jag behövde springa snabbara för ömma fötter.

I slutändan kan jag inte säga att det ena fungerade bättre än det andra. Jag kände mig varken lugnare eller mer stressad över tiden oavsett klock-tänk.

Jag tror att det bästa tänket är att kolla hur lång tid du behöver till specifika punkter på banan när du är pigg i huvudet och sen bara jämföra. Alltså tänka mer i mellantiderna de tar på en skidtävling utan mass-start. "36 minuter vid den stora stenen i kurvan - precis i linje med plan - samma tempo in". Och att inte glömma att det troligen är mycket annat som spökar innan du inte klarar dig i mål på 60 minuter.
#8
28 september 2023 kl 13:37
Gilla
Jag körde en variant av Galloway-metoden på UV90 förra året med väldigt bra resultat med en liknande bakgrund som du beskriver: första loppet på en längre distans än jag gjort tidigare som oroade mig en del. Gick 150 m i början av varje km och sprang resten.

Tycker känslan blir att man håller sig fräsch längre och istället för att fokusera på vad som är kvar till målgång räcker det att tänka på nästa belönings-promenad som ligger betydligt närmare i tiden. Med tanke på att du beskrev det som att det viktigaste är att klara distansen så är detta en välbeprövad och säker metod.

Jag skulle säga "testa" - känner du dig pigg är det bara att spurta in de sista kilometrarna. Fördelen är dessutom att du förhoppningsvis är piggare och gladare när du kommer i mål.
#9
23 januari 2024 kl 11:00
8 Gilla
När jag själv springer med min hund kör jag honom i kort koppel och höftbälte. När vi möter någon är min grundinställning alltid att utgå från att personer vi träffar antingen är rädda för hundar eller inte vill att han ska hälsa på dem. Av den anledningen får han springa vid fot på andra sidan mig som vi har mötet.

När jag är ute och springer utan hund och möter hundar av alla storlekar börjar jag med att anpassa tempot för att se om den tappar intresset och låter mig passera utan att komma fram. Annars får det bli det frustrerande att stanna upp och hoppas att husse/matte snabbt kan kalla in sin hund. Om det inte fungerar, som skrevs ovan att vända mig bort och undvika ögonkontakt.

Generellt att tänka på vid hundmöten, oavsett lösspringande eller inte, är att det för hundar uppfattas som aggressivt och hotfullt att springa emot dem. Detsamma gäller för ögonkontakt om man inte har en nära relation med hunden. Sänk tempot och undvik ögonkontakt så att det inte tolkas som att du utmanar den.

När jag passerar hundar när jag kommer bakifrån håller jag koll på att hunden har noterat mig i god tid innan jag passerar, annars gör jag husse/matte uppmärksam på att jag kommer. Detta för att undvika att överraska eller skrämma hunden och riskera att provecera fram en onödig reaktion kopplad till instinkter. Om det går att undvika försöker jag också hålla en eller någon meters avstånd så att jag i fart inte ska komma för nära och riskera att upfattas som hotfull.

Mitt beteende mot hundar när jag springer handlar inte om att jag är rädd eller tror att hundarna blir aggressiva, det handlar helt enkelt om att försöka få till ett så respektfullt möte som möjligt som minimerar missförstånd.
#10
26 januari 2024 kl 10:21
2 Gilla
För riktigt långa pass (2,5 timmar och uppåt) eller tävlingar kör jag på barnklämmisar. Funkar mycket bättre för min del och är både godare och billigare. Kör en i milen och dricker sportdryck. Tror egentligen att jag får i mig mer näring än vad jag behöver på det, men har då den mentala fördelen av att veta att evetuella dippar inte beror på energi i kroppen. Med tanke på att de är goda är det något att se fram emot á la "bara fem km kvar till nästa klämmis"