annons
Löpning • Träning • 20 inlägg • 1005 visningar •

Realistiskt löparmål?

Mikaela Gustaphson
1998 • Västerås
#1
•
30 oktober 2025 - 22:29
Gilla
Jag är en 27 åring kvinna på 168cm och 57kg med mycket lite erfarenhet av löpning. Jag har alltid haft en aktiv livsstil då jag jobbar med hästar men ingen direkt konditionsträning. Min pojkvän sprang nyss halvmaran i Uppsala och jag blev otroligt inspirerad. Gav mig ut och sprang och skockades av min dåliga kondition. Men man ska inte glömma att jag födde mitt första barn för 2,5 månad sedan!

Jag laddade ner Runna och bad om ett schema för maraton om 20v så i början av mars ska planen vara genomförd. De räknar med att jag ska kunna springa på 4:34-4:40. Hittills tycker jag passen är väldigt lätta och jag skulle enkelt kunna springa båda snabbare och längre även om jag förstår att det inte är tanken. Om allt går enligt plan och känner jag mig själv kommer jag definitivt vilja sikta på 4:30-4:35 är det då rimligt att fortsätta träna mot sub4 12 veckor senare (Stockholm maraton)? Jag har ju inga onödiga kilon att bära runt på utan behöver enbart träna upp kondition. Det säger mig inte så mycket alls men klockan mäter Vo2-max och det har på 10 dagar (första löpturen) gått från 33,8 till idag 35,1 efter totalt 33km löpning. Varje pass känns tydligt lättare så verkar som att träningen ger resultat på ett sätt jag inte ens trodde var möjligt.
David Oscarsson
1971 • Årteryd
#2
•
30 oktober 2025 kl 23:06
Gilla
Det är kul att springa:-)
"jag skulle enkelt kunna springa båda snabbare och längre"
Ditt hästjobb är en bra grund att stå på!
Du kan säkert lägga på lite på träningsprogrammet om det känns lätt,
men en stor utmaning med att bli en god löpare är att undvika skador, dina muskler och din syreupptagningsförmåga byggs snabbare upp än leder, ligament och resten av den komplexa rörelseapparaten,
risken med att öka för fort är att man får skador och de ger inte alltid några förvarningar, skynda långsamt alltså:-)

...att kapa en halvtimma på maran är en större utmaning än man kan tro, det är en enorm skillnad:-)
När du sprungit din första mara kommer du ha mkt mer erfarenhet, vänta med att sätta nytt mål tills dess tycker jag.

Lycka till!!!
Mikael
1967 • Södertälje
#3
•
31 oktober 2025 kl 04:44
Gilla
Personligen tycker jag att det är lite för långt steg att direkt gå på en mara. Jag tycker att du ska sikta på ett millopp och går det bra så går du vidare med halvmara och mara. Varför inte sikta på Uppsala marathon nästa år så hinner du få några lopp i kroppen. Dem maran blir nog inte utsåld i förtid så du hinner avvakta med en anmälan och se hur det går. Stockholm blir nog fullt inom 2-3 månader. Du har alla förutsättningar att klara en mara men stressa inte, bygg upp din kropp först så minskar risken för skador.
olsjo
1991 • Linköping
#4
•
31 oktober 2025 kl 06:53
Gilla
En mara om 20 veckor om du inte sprungit tidigare klingar inte bra. Risk att du skadar sig ordentligt antingen under förberedelserna eller själva loppet. Särskilt om du har en nyfödd som gör att den nattliga återhämtningen inte blir optimal :-) Satsa på en mara nästa höst istället och kanske en halvmara i vår och varför inte ett 10k på vägen också?
Ingrid Bergh
1956 • Pixbo
#5
•
31 oktober 2025 kl 07:00
Gilla
Grattis till det lilla barnet och intresset för löpning. Rekommenderar starkt att springa med barnvagn, man blir urstark och dessutom får babiesen en massa frisk luft (precis som mamma).
Ta dock tiderna som Runna föreslår på de olika träningspassen med en nypa salt. Dessa kan lätt bli "tvångsmässiga". Känn efter hur kroppen mår, ex så brukar ju nattsömnen inte vara den bästa som nybliven förälder.
Satsa mer på att gå/springa längre sträckor i behaglig fart än att springa kort och snabbt.
annons
Mikaela Gustaphson
1998 • Västerås
#6
•
31 oktober 2025 kl 07:33
1 Gilla
Tack, och klokt! ;)

Som ”hästtjej” har man gärna höga mål och förväntningar. Har verkligen gått från löphatare till att förstå charmen med att bara tävla mot sig själv! Häftigt och inspirerande på många sätt.

Jo tack, märker verkligen skillnaden när man ändrar tempot från 6:50 till 6:15 till exempel.

Nu har Runna gett mig ett långpass, ett ”tempopass” och två ”Easy run” /vecka (ibland är tempopasset backträning istället) men easy run kan vara 3,5-6km i (conversational pace). I mitt fall står det 8:00 som dom säger är en limit not a target och jag får gärna springa långsammare. Men tycker typ det är mer krävande att springa så långsamt och är mer bekväm i typ 7:30 tempo. Så länge det inte är en brant uppförsbacke kan jag enkelt prata ändå.
Mikaela Gustaphson
1998 • Västerås
#7
•
31 oktober 2025 kl 07:41
Gilla
Förstår vad du säger. Rubriken kanske också är missvisande. Hade givetvis väntat till mars när jag förväntas springa maran innan jag anmäler och är det fullt då, ja då var det inte meningen helt enkelt.

Just nu känner jag inte för att avbryta träningsplanen som jag fått i appen då det också känns så pass enkelt. Blir intressant redan nästa helg då långpasset är milen. Denna helg 7,5 och jag kan inte förstå jag säger detta men jag längtar!
Mikaela Gustaphson
1998 • Västerås
#8
•
31 oktober 2025 kl 07:46
Gilla
Nu har jag världens snällaste bebis som låter mig sova gott och tack vare ledigheten får vi sova till 09-tiden vilket är en fet sovmorgon mot vad jag är van med! Hör vad du säger, tackar för input och det kanske är så det blir i slutändan ändå. Just nu känns träningen ändå väldigt enkel så kommer fortsätta tills det eventuellt inte gör det! Får se hur det slutar. I och med livssituationen så skulle jag nog ändå respektera mig själv i att lugna ner ifall det känns för överambitiöst!
olsjo
1991 • Linköping
#9
•
31 oktober 2025 kl 07:51
1 Gilla
Absolut, små bebisar är ofta snälla. Inte sällan blir det mycket värre runt 4 månader :D
Mikaela Gustaphson
1998 • Västerås
#10
•
31 oktober 2025 kl 07:52 Redigerad 31 oktober 2025 kl 07:53
Gilla
Bild uppladdad av Mikaela Gustaphson
Tack! Ja och som tur är har jag en väldigt snäll och lugn bebis som också verkar gilla att sova på natten redan!

Tack, men vad är lugnt? Tillräckligt lugnt? Som jag nämnde i svar ovan så har jag fått 2 st ”Easy run” per vecka 3,5-6km utöver ett invervall/backpass och ett långpass. De säger jag ska springa i conversational pace, inte snabbare än 08:00 (a limit not a target). Tycker nästan det bara är jobbigare att springa långsammare än 7:30 tempo.

Så här såg det ut igår till exempel. Kändes enkelt och kunde absolut prata hela tiden.

Lillan har definitivt fått hänga med på några pass redan! Väntar ivrigt på att få börja med jogging vagn när hon är lite större och hoppas hon får hänga med pappa ibland också!
annons
Jenny Nilsson
1968 • VALLENTUNA
#11
•
31 oktober 2025 kl 08:18
Gilla
Kul att du hittat till löpningen!

Som flera andra vill jag dock uppmärksamma dig på att skaderisken är stor om du ökar distansen så snabbt!

Förutom riskerna med att öka distanser för snabbt så har du dessutom nyss fött barn. Det i sig är en sak att betänka. Har du koll på bakingbabies? Mia är specialistfysioterapeut och har bra koll. Jag länkar till ett inlägg, men hon har massor att läsa! https://bakingbabies.se/2025/07/24/rekommendationer-for-postpartum-lopning/

Jag önskar dig många, många år med härlig löpning!

Kram,
Jenny
Mikaela Gustaphson
1998 • Västerås
#12
•
31 oktober 2025 kl 08:33
Gilla
Nej ska kolla in det! Tack

Men är skaderisken så brutal även om man har i beaktning att jag alltid rört mig mycket? Även om det inte varit just löpträning så har jag snittat 12.000-55.000 steg /dag utöver ridningen senate 5 åren, även under graviditeten fick jag alltid ihop minst 10.000 steg. Mest gång förstås, men du vet springer lite här och var när man får bråttom någonstans, eller om en häst rymmer haha. Sen bär man mycket tungt, kastar upp 20-30kg säckar på axel och kånkar in i stall osv osv.

Men jag ska ta det lugnt, jag lovar 🙏🏽
Andreas Malmberg LMM
1986 • Åkarp
#13
•
31 oktober 2025 kl 08:38
Gilla
Du vet att du väldigt lätt kan ändra datum i Runna genom att klicka "plan" och "manage plan" och ändra slutdatum? Det skulle innebära att du kan flytta fram slutdatumet med två månader och behålla träningsstödet från Runna istället för att behöva starta en ny plan.

Min känsla är att Runna är väldigt bra på att få en att utvecklas och att pusha en framåt. Detta medför naturligtvis risken att passen blir för hårda och sliter mycket på kroppen (min erfarenhet av ett program med Runna, över 30 års regelbundet löpträning och 20+ gånger över maratondistansen). Samtidigt som det är uppmuntrande att få variationsrika och intressanta pass serverade med feedback på hur man följde plan för varje pass. Så lyssna på kroppen på vägen. Och ibland mer på instruktionerna än kroppen - det är så lätt att bli medsliten av sin egen motivation ;=)

Jag tolkade det som att det stora målet är att springa distansen och att planen skulle leda fram till att springa den ensam. Då är det extremt mycket tacksammare och häftigare att göra det på ett välorganiserat lopp, med extra adrenalinpåslag och mycket människor runt omrking.

När som är rätt tidpunkt eller inte att springa första maran kan bara du veta själv. Jag hade en väldigt bra bas för korta pass, men helt underskattat betydelsen av långpass vilket ledde till ett längre uppehåll efter min första mara. Men med sju månaders förberedelser hoppas jag att du kan undvika den fällan. Du behöver verkligen inte ha sprungit hela sträckan på förhand för att klara det bra.

Stort lycka till med träningen och grattis till den lille
Mikaela Gustaphson
1998 • Västerås
#14
•
31 oktober 2025 kl 08:39
Gilla
Klickade snabbt in på länken och kan väl redan där se att jag misslyckats med de första 12 veckorna. Om det är någon slags ursäkt så hade jag en oförskämt bra förlossning, ingen smärtlindring, snabbt och enkelt, inga komplikationer. Hade kunnat springa trapporna upp till bb haha. Jag satt upp och red 7 dagar efter förlossningen och tävlade (låg nivå, endast för min egna egoboost) efter 4 veckor. Har verkligen aldrig mått så bra som jag gjorde andra halvan av graviditeten och efter förlossningen. Tror att det är hormonrelaterat och har mest ångest inför att få tillbaka normala hormoner och cykel mm efter jag avslutat amning…
Mikaela Gustaphson
1998 • Västerås
#15
•
31 oktober 2025 kl 08:46
Gilla
Tack för ändå mer input!

Tyvärr kan jag bara ändra typ 20 veckor framåt så nu är det tillgängligt att lägga slutdatum 19e april. Men vartefter dagarna går verkar jag kunna länga det mer och mer.

Ska ha det i åtanke och samma uppfattning fick jag även från Runna då det längsta passet under träningsplanen är 3-4v innan på 32km. Så det ska ändå på ytterligare 10km från det längsta träningspasset för själva ”loppet”!

Tusen tack!
annons
Jenny Nilsson
1968 • VALLENTUNA
#16
•
31 oktober 2025 kl 11:48
Gilla
Mikaela!
Ja, tyvärr!
Man ska inte underskatta hur tuff löpningen är för kroppen. Vi ser alldeles för många både här på jogg, och på andra ställen, som drar på sig skador pga för snabb ökning av distans! God styrka är bra, det är därför man rekommenderar styrketräning för löpare, men det är inte en garant för att slippa löprelaterade skador när man ökar distansen snabbt.
Mitt råd är ofta att sikta på millopp först efter ett års löpning, halvmaran efter två år och maraton först därefter. Men, många tycker att det är tråkiga råd, men de kan å andra sidan minska risken för att få löprelaterade skador!
Jag hade också lätta och smidiga graviditeter och förlossningar, jag kunde springa ända in till förlossningarna. Jag kommer inte ihåg hur snabbt jag kom igång med löpningen, men det var nog minst tre månader, kanske längre. Jag gick mycket med barnvagn och kände just då inte behov av att springa. Detta var 1990 och 1991 så jag tycker att det är okay att jag inte kommer ihåg hur snabb jag var att börja springa.

Var försiktig och fundera gärna en gång till på om dina mål är värda att genomföra efter så kort tid, eller om de kan vänta ett år eller två!

Kram,
Jenny
Daniel
1979 • Stockholm
#17
•
2 november 2025 kl 11:11 Redigerad 2 november 2025 kl 11:12
Gilla
Om det känns inspirerande så kör på och testa. Men var medveten om risken och försök hålla dig tillbaka om du känner av några problem. Det kommer inte att påverka slutresultatet om du hoppar över ett pass för att knät känns lite konstigt.

Fundera också på hur det kommer att kännas om dessa 20 veckor resulterar i 3 års rehab-träning? Dock svårt att ta in denna fråga innan man haft sin första långvariga skada..

Rapportera gärna tillbaka hur det går, vore intressant att följa den här träningsresan.
Mikael
1967 • Södertälje
#18
•
2 november 2025 kl 12:56
Gilla
Stockholm är mer eller mindre garanterat fullt i mars så du får nog ha en plan B och hitta en annan mara eller anmäla dig långt tidigare. Men det är sådant sug efter de stora loppen så du kommer nog kunna sälja din startplats och få igen nästan hela eller hela kostnaden om du väljer att inte starta.

Det är kul att du är så entusiastisk men det är inte utan anledning till att så många tycker att du går lite väl fort fram. Din kille nöjde sig med en halvmara och det hade väl även varit ett lämpligt delmål för dig och sikta på Lidingöloppet eller en mara till hösten. Om du vill springa halvmara i Stockholm i vår är Premiärhalvan (25/4) och Kungsholmen Runt (9/5) riktigt fina och populära lopp.
Anna
1982 • Jämtland
#19
•
2 november 2025 kl 19:34 Redigerad 2 november 2025 kl 19:34
Gilla
Jag tillhör typen som inte alls tycker att "halva målet" är roligt att sikta så, så jag säger: sikta på maran! Men! Jag tänker också att det kanske går lite väl fort fram och risken att skada sig ökar ju snabbare man ökar distans och/eller hastighet. Man ökar helt enkelt alldeles för snabbt i muskelstyrka och kondition och har rätt snart god kapacitet att springa sönder senor och ligament som behöver lite tid på sig att vänja sig vid just löpning. Detta speciellt när man har en aktiv vardag och är grundstark och grunduthållig.

Med det sagt, så tänker jag att du kanske ska sikta på två maror. En som du kan öva på och kanske inte behöver känna att du ska springa hela vägen och som går till våren. Där kan du även samla lite erfarenheter: hur känns 42,2 kilometer i kroppen och huvudet?

Och sedan satsar du på att springa en mara under sensommaren/tidig höst. Då har du en sommar med löpträning i bagaget vilket ger kroppen betydligt bättre förutsättningar.

Själv började jag springa 19 nobember i fjol, med kass kondis och gårdssysslor (inte hästar, men får bl.a) som allmän styrketräning i kroppen. I maj sprang jag 8 varv på en backyard ultra (5,3 mil på 8 timmar, och då går man rätt stor del av sträckan), 3 mil långpass vid midsommar, 4 mil fjällmara i juli, 6x7km på 6 timmar i augusti och maraton (på träning) i september. Och det är nog en progression jag egentligen inte kan rekommendera fullt ut, det är ändå i överkant.

Sedan mars (och en känning i knät) har jag styrketränat och yogat hemma två gånger i veckan vardera. Plus att jag har lyssnat ordentligt på kroppen.

Jag hoppas vi får följa din träning och utveckling oavsett vilken väg du väljer! Grattis till att du har hittat löparglädjen!
anden nilsson
1984 • Falun
#20
•
2 november 2025 kl 21:29
1 Gilla
Vad kul att du gillar löpning. Du verkar vara en aktiv tjej som inte ens fyllt 30.

Du är inte en gamling med ölmage så träna på bara. Sätt upp ambitiösa mål om det är det som får dig att komma ut. Jag tycker det har gått troll i allt malande om att ”slowrun” och att allt ska vara så himla prestigelöst hela tiden.

Jag gillar absolut att springa som träningsform men njutningen består till största del av att jaga tider och se sig utvecklas inom idrotten.

Däremot är maraton långt, och för nybörjaren blir maratonfarten långsam och rätt tråkig. Jag föreslår en tuffare utmaning på halvmaran till våren. Efter det kan du på ett bättre sätt bygga mot en maraton.
Sätt upp ett tidsmål som du verkligen vill jobba för att fixa. Slå din sambos tid tex =)
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.
annons