Löpning • Kom igång • 17 inlägg • 1316 visningar •

När släpper det ?

Magnus Svensson
1972 • Länghem
#1
•
20 november 2009 - 10:45
Gilla
Började löpträning som komplement till cykling i augusti månad. 37 år, 192 cm och väger 90 kg. Löptränat ca 3 gg/vecka sedan dess, och springer pass på 6 - 8 km/gång. Springer med pulsklocka och tidtagning. Tiderna har blivit bättre, men tycker att det aldrig släpper. Att det borde gå lättare någon gång, och att löppasset blir en njutning istället för som idag, ett tungt dilemma. När släpper det, till att bli en njutning ? Skall träningen läggas upp annorlunda ?
All hjälp jag kan få är mycket tacksam. Löpträningen är tanken att jag skall bli en bättre Vätterncyklist 2010......
Tack på förhand //Magnus
badgear
1960 • Skåne
#2
•
20 november 2009 kl 11:02 Redigerad 20 november 2009 kl 13:39
Gilla
Bra fundering. Om man visste svaret på det. Men kanske finns det något i det om man alltid, eller nästan alltid springer hårt så är det svårt att hitta ett nöje i löpnigen.

För två år sedan försökte jag mig på att börja springa regelbundet, jag sprang hårt varje gång, utmanade mig själv. Men slutade efter knappt två månader för jag tröttnade på det. Jag började om igen efter ett halvår men mycket mer varierad ansträngningsgrad, och med en annan mental inställning och har sedan dess haft mycket lättare för springandet.

Edit; Och för mig personligen är det så att jag både längtar och njuter av att få springa, visst finns det dagar eller perioder då det är tungt. Men de är lätta att bortse.
Oldboy
1952 • Danderyd
#3
•
20 november 2009 kl 11:04
Gilla
Ha inte så bråttom! Dels tar det förstås sin tid att träna upp löpningen, dels känns det skönare när man springer lite långsammare än man kan. Så det är dags att variera träningen mera, korta pass snabbt (och jobbigt) och långa pass långsamt, då brukar de långa passen kännas sköna (utom ibland på slutet). Lite backträning och intervaller för att stärka benen och få upp farten. För Vätterncyklingen är nog backar (styrka) och långpass (uthållighet) de delar som ger mest. Men man ska helst springa i alla farter så variera så mycket som möjligt. Kolla lite under träning på marathon.se, där finns beskrivningar på många slags pass och hela träningsprogram. För uthålligheten är det marathonträning som är lämpligast.
Buckard
1978 • Stockholm
#4
•
20 november 2009 kl 11:45
Gilla
Jag tycker precis tvärtom. Jag njuter som mest när det är jobbigt och det går lite för fort. Jag har problem att ta det lugnt, och med tanke på min skadehistorik, så borde jag nog lära mig.

Jag tycker att formen kommer i etapper. Helt plötsligt ibland så är man ute och springer och märker att man har mer power i benen, tempot är högre, och man orkar springa längre. Sen så håller man det nya tempot ett tag, och sedan helt plötsligt går det bättre åter igen.

Det viktiga är att inte tappa motivationen när det var länge sedan det kändes lättare, regnet öser ned i mörkret, nipples skaver i kylan, inga snygga brudar i spåret, och kraften sinar. Men då är det bara att fortsätta, plötsligt skiner solen och farten kommer.

Svar på din fråga:
Jag tror absolut att det kommer att släppa, det tar nog bara lite tid. Jag har tränat sedan sommaren och det har inte släppt för mig än. Men jag känner att det är på väg...
David Epstein
1969 • Stockholm
#5
•
20 november 2009 kl 12:02
Gilla
Jag började springa i september 2008. Tycker om att ta ut mig på passen. Efter 4-5 månader hade kroppen vant sig och jag hade inte ont efter träning osv. Men det kändes ändå segt ofta. Först i juni började jag känna wow vad lätt det går.
Bara att trumma på snart släpper det....

Mari Bergman
1964 • Stockholm
#6
•
20 november 2009 kl 13:06
Gilla
Hmm... Jag har sprungit regelbundet i drygt 1,5 år nu, och är helt klart biten av det. Men inte 17 känns det lätt på passen! Det är nästan alltid jättejobbigt, och känns tungt, helt oavsett om jag försöker springa fortare eller håller ett lugnt tempo. Det är bara några enstaka pass, typ 2-3 st på den här tiden, som har känts lätta och sköna hela tiden.

Så jag tror man lurar sig själv om man räknar med att det ska bli lätt. Däremot ska det förstås inte kännas outhärdligt tungt, utan måste ändå vara drägligt. Men om man är inställd på att passen kommer att vara jobbiga, och att den riktigt sköna känslan kommer efteråt, så blir man positivt överraskad de gånger det faktiskt känns lätt. Då är det dubbelt så härligt! Och efter ett avslutat pass är det ju alltid en skön känsla, den belöningen får man ju efter varje gång. :-)
Maria Andersson
1966 • Kungsbacka
#7
•
20 november 2009 kl 16:10
Gilla
Jodå, det släpper. Iaf på de lätta passen. Mina lätta pass känns så lätta att jag föredrar att springa med hunden än att gå de dagliga promenaderna (det är lättare att jogga).
Johanna
1975 • Hässelby
#8
•
20 november 2009 kl 16:19
Gilla
En liten fundering: Du säger att tiderna blir bättre och bättre. Det tolkar jag som att du ligger på samma ansträngningsnivå hela tiden, men att du istället för att njuta av den bättre konditionen och styrkan istället ökar tempot direkt. Det gör rimligen - om jag har rätt - att du aldrig får känna på att det är lätt att springa. Variera passen mer så att du springer vissa på en lägre ansträningsnivå vissa pass (och får njuta av att benen bara rullar på) och på en högra ansträningsnivå andra pass (där du får kämpa mer).

Nu spekulerar jag bara.
ulf johnson
1977 • uppsala
#9
•
20 november 2009 kl 16:27
Gilla
Det släpper aldrig! Det är alltid jobbigt att springa fort (fast det går färre minuter per km efter något år)
Robert Berntsson
1968 • Södra Sandby
#10
•
20 november 2009 kl 16:52
Gilla
Exakt samma fundering som Johanna nämnde är jag inne på. Ett par sekunders sänkning på distanspassen gör varken till eller från, men kan göra stor skillnad på ansträngningskänslan. Öka istället längden på distanspassen successivt och njut att vara ute :)
Henning Looström
1973 • Lund
#11
•
20 november 2009 kl 22:35
Gilla
Har du någon särskild anledning till att springa istället för att cykla 3 pass per vecka om det nu är cykling du vill bli bättre på?
Jag kan inte så mkt om cykling men det borde väl gå att variera ganska mkt, tex köra i backar, köra i skogen etc.

En annan fundering är att Vätternrundan är ett långpass. Det skulle kunna betyda att lågpulsträning kunde vara något för dig och att du alltså isåfall definitivt skulle vara ute och nöta längre istället för att springa snabbare.

För övrigt håller jag med Johanna.
Mikael Andersson
1976 • Hunnebostrand
#12
•
21 november 2009 kl 10:41
Gilla
Om du tränar för att bli bra på cykel skall du träna cykel! Långpass e att rekomendera inför vättern fram till maj någon gång sedan mer snabba pass som gör att du får upp tempo. För det e bra att ha tempo på lopp som vättern så man kan hänga med i klungorna.

Mvh

Micke
Per Skogsberg
1965 • Linköping
#13
•
21 november 2009 kl 17:45
Gilla
Bra sagt Ulf. Det ÄR alltid jobbigt att springa fort. Men efter ett tag så kan man ju njuta av det också då det ger en alldeles särskild tillfredsställelse att köra skiten ur sig. Glöm dock inte att ta lite längre pass med lugnare tempo också, då är det riktigt skönt att få känna att man faktiskt kan kalla sig vältränad.
Ge inte upp bara, kämpa på. Är själv skadad och ligger lite lågt just nu men jag längtar.....
Stefan Hasselgren
1966 • Täby
#14
•
22 november 2009 kl 05:41
Gilla
Kör 3 olika pass i veckan. Tisdag: Intervaller - 400 m hårdare, 400 m lätt jogg etc i 30-40 min. Torsdag: Snabbt pass - 6-8 km där du försöker förbättra din tid. Lördag eller söndag: Långpass - där du försöker vara ute mer än en timme. Börja med 10 km, öka sedan till 12, 14, 15 etc. Lycka till.
Mikael Karlsson
1956 • Lund
#15
•
22 november 2009 kl 13:30
Gilla
Belöningar kommer när man man minst anar det. :)

Det är bara streta på.
Magnus Svensson
1972 • Länghem
#16
•
22 november 2009 kl 14:25
Gilla
Tack för alla bra inlägg.
Är väl bara att bita ihop och springa på.... :-). Har börjat bli det "gift" man hört talas om, och kommer man inte ut, får man smått panik. Varför jag springer är att just cyklingen inte ger mig den konditionsökning jag söker. Cyklar ca 400-500 mil/säsong, och givetvis blir man starkare. Tror kombinationen cykla/löpträning är rätt melodi för mig. Att få vara med därframme, när motionsloppen går som snabbast är en fantastiskt känsla, och det är just den känslan man vill ha och veta att det finns krut kvar inför slutspurten :-).
Mats Nilsson
1963 • västervik
#17
•
22 november 2009 kl 20:55
Gilla
Lägg bort tid o pulsklocka och kuta lite längre sträckor ibland.Det finns inget bättre än att gå upp tidigt en söndagmorgon o ta på dojjorna,springa 15-18km.Då känns det snart lättare.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.