Löpning • Avancerad träning • 13 inlägg • 2880 visningar •

Ingen idé att springa långt?? (tävla marathon mm)

Karin L

1981 • Linköping

•

12 november 2007 - 16:26 (Redigerad 30 december 2006 - 00:00)

Gilla

Hej hopp!
Jag är en "glad motionär" som tränar ca 3-5ggr/v; löpning blandat med Yoga och styrka. Jag har alltid haft problem med benhinnorna. Problemen har kommit och gått lite nu och då.

I sommras började jag springa lite oftare och fick till min förvåning INGA problem med benhinnorna! Sprang bara i terräng och trivdes bra med det. Ville då springa lidingöloppet och ökade distanserna. Då fick jag nästan genast löparknä :-( Troligtvis ökade jag för fort. Jag drog ned på distanserna och sprang mer plant. Nu kom dock benhinnorna tillbaka och när jag återigen ökade kom snart löparknät.

Nu till min fråga, för mig känns det inte som nån idé att springa typ marathon (dessa är ju nästan alltid på asfalt, och jag springer aldrig på asfalt pga benhinnorna). Efter mina löparknäproblem så känns längre distanser överhuvudtaget omöjliga. Har jag fel? Eller är jag klentbyggd och not built for running???

Åsa Ekedahl

1969 • Klintehamn

•

12 november 2007 kl 16:59 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

Jag är absolut inget proffs på sånt här Karin. Men har haft allehanda skavanker som löpare, däribland löparknä. Provade med stretching, naprapat... Den stora förändringen blev när jag köpte ett par ilägg till mina löparskor. Tog 4 månader ungefär med succesiv förbättring, sen var löparknäet ett minne blott!
Har du kollat upp din fotisättning klokt? Det är mitt tips, ifall du inte har gjort det. Rätt skor och ev ilägg är värt varenda krona!
Lycka till!

Henrik Nyström

1981 • Dals-Ed

•

12 november 2007 kl 19:12 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

Nej då, tror absolut inte att du inte på nåt vis ska vara gjord för långlöpning men precis som du säger så går du nog ut för hårt, ändrar fotnedsättningen och börjar slita onödigt mycket.

Hade själv enorma problem med först löparknä och sen behinnor men hitta några stretchövningar (http://www.marathon.se/news/article.cfm?NewsId=8173) o tåhävningar på nätet som hjälpte galant (inte att rekommendera kanske, riktig läkare är nog bättre om det verkligen är illa...) men se till att du verkligen tar dig tid varje dag och stretchar. Det kommer inte ge effekt direkt eller kanske inte ens de tre-fyra första månaderna men det kommer hjälpa längre fram.

Nu är strechingen bara en del i det hela. Riktiga skor, fotnedsättning, inlägg, fart och längd på sträckorna spelar också roll men ta det verkligen steg för s-t-e-g och ha riktigt långsikiga mål med träningen. Det tar tid och mycket tålamod bygga upp kroppen för långlopp.

Karin L

1981 • Linköping

•

12 november 2007 kl 19:25 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

Mina skor köper jag på löplabbet och byter efter typ 1 1/2 år, är det ändå idé att kolla upp inlägg osv?

jag strechar i princip varje dag (var hos en naprapat vid första symptomen), har lagt av med långpass samt allt för mycket backar, men nu vill jag ju vidare...

Tack för tips, kom gärna med fler ni som känner er manade!

Henning Looström

1973 • Lund

•

13 november 2007 kl 06:34 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

Vill inte heller utge mig för att vara expert. Har kollat lite i din löpardagbok utan att göra någon direkt djupanalys. Här är mina 5 öre:
1. Du har ökat distanserna hastigt. 14 till 20km är ett rätt stort hopp...
2 Du springer en stor del av dina pass snabbt, eller rättare sagt, du springer praktiskt taget aldrig långsamt.
3 Du tränar mycket annat vilket garanterat gör att du är vältränad, men inte nödvändigtvis gör dig väl förberedd för att plötsligt ge dig ut på en runda som är mycket längre än du har sprungit tidigare.
/H

Karin L

1981 • Linköping

•

13 november 2007 kl 10:39 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

Tack Henning! Du gav mig lite perspektiv och även inspiration. Jag som tyckt jag sprungt för lite... (fick lite panik där när jag satsade på lidingöloppet oxå)

Att jag är snabb måste jag mena är en lätt överdrift, jag är ju långsam!!! Eller? Däremot har du rätt, jag har ett tempo, om jag springer långsammare så kryper det i kroppen, springer jag fortare tror jag att jag dör...

När jag började springa längre pass sprang jag på i mitt vanliga tempo och det funkade ju (nåja...) dvs jag orkade ju även i 2mil i ett hyffsat tempo. Gången efter så blev jag ju dock sittandes mitt i skogen och kunde inte röra mig av smärta i knät och med 1 1/2mil till bilen... inte kul.

Men jag tänker, kan andra kan väl jag? Utan att jämföra mig med eliten, men nån utdelning måste jag väl få för mitt slit?

Har läst maffetone tråden och är oerhört nyfiken på detta. Med mitt usla tålamod tror jag dock inte att jag skulle palla med det... Men kanske är svaret ändå att dra ned på tempot? Iaf i några pass. Får se om jag lyckas testa...

Tack för kloka ord, fick en tankeställare, även om jag kanske inte lyckats formulera den här...

Åsa Ekedahl

1969 • Klintehamn

•

13 november 2007 kl 11:01 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

Hallå Karin! Jag har sprungit på Asics, den dyrare varianten, men löparknäet gav sig inte förrän jag fick i ett par ilägg i skorna.
Vad sa naprapaten? Han borde ju ha hittat nån orsak till att du får ont?

Sen finns det ju nån gammal gyllene regel som säger att man bara ska öka 10% i veckan, förtränger den själv allt som oftast, men den är nog ganska vettig ändå. Så jobbigt att behöva ha tålamod och skynda långsamt, helst när man så gärna vill långt och länge!!!:-)

Karin L

1981 • Linköping

•

13 november 2007 kl 12:23 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

Naprapaten sa att man kanske inte borde öka mer än 10% i veckan, typ. Du kanske borde satsa på det yrket? he he...

Henning Looström

1973 • Lund

•

13 november 2007 kl 12:23 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

Karin. När jag skriver snabb så menar jag inte jämfört med eliten utan jämfört med dig själv. Jag springer milen på ca 45min, kanske lite snabbare (Drömma går ju). Majoriteten av mina långrundor har jag legat på 6.30-7min/km. Skillnad i tempo mellan tävling och långt&lungt är alltså 2-2,5min/km i mitt fall. Du gör milen i 4.48tempo på tävling och ligger mindre än en minut långsammare på de flesta av dina långrundor.

Som sagt, jag är ingen expert och jag vet inte om jag är sådär direkt klok heller. Jag har kanske varit konservativ i överkant när jag har ökat min träningsdos (Jag lät hoppet 14-20km ta 2,5 månad med successiv ökning.) men faktum kvarstår, jag har ökat från 12km i vintras till marathon i oktober utan skador. (Well, jag sprang en halvmara 2006 också så jag började väl inte helt från scratch i vintras.)

Niklas Svidén

1973 • Stockholm

#10

•

13 november 2007 kl 14:41 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

Jag kan instämma i mycket av ovanstående. Max 10% ökning per vecka. Och hela ökningen ska tas på ett pass. Springer man 8+10+12 kan man altså öka till 8+10+15. Men i samma tempo! Ökar man tempot på passen så ska man ligga kvar på samma sträcka.

Det är oerhört viktigt att kroppen får vila. Det är alldeles för få som springer riktiga återhämtningspass (inkl jag själv). Dvs pass där man lufsar runt i tempo som är 2-3 minuter långsammare än man "kan". De passen är att betrakta som "vila" om man är hyggligt tränad.

Och långpassen SKA vara minst 1,5-2 minuter långsammare än tävlingstempot. Tanken med långpassen är att vänja kroppen vid att springa lång tid - så farten är relativt ointressant.
Tävla med dig själv i att springa långsamt. Gärna med pulsklocka. Sätt en gräns som du inte får gå över, och vips uppstår möjligheten att sätta helt nya pers av typen "snabbaste milen med max 160 i puls".

Jag skulle gissa på att jag gör milen på 42-43 minuter. Maran på 3:43 i oktober. Halvmaran på 1:42 i september och årets LL på 2:43. Mina långpass ligger sällan under 5:40 i snitt per km (om jag inte har fartökning inblandat).

Jag rekommenderar att kolla McMillan-kalkylatorn för att få tips på hur fort olika pass ska gå. Länk finns i min blogg.

Karin L

1981 • Linköping

#11

•

13 november 2007 kl 19:05 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

Tack för alla råd, tar dem till mig. Problemet med mitt tempo är väl att jag trivs med det. Att springa långsammare känns fel och det är inte så att jag har blodsmak i munnen, jag tycker att det är ett behagligt tempo!

Sen har jag dock svårt att öka (längre sträckor) men det känns mest som att det är för att jag har svårt att pressa mig själv. Bellamnstaffeten sprang jag på 22.20 (typ?) och det var mina snabbaste 5km och det var jobbigt, men nu i "vanliga fall" springer jag 5km på 23min och tycker att jag tar det piano, så ja, jag springer nog för snabbt... hmmm.

Anders Classon

1952 • Täby

#12

•

13 november 2007 kl 22:24 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

Det där med "rätt" tempo verkar vara högst individuellt. Nu tycker jag dock att den totala sträckan du avverkar synes vara ganska låg (eller är träningspassen inte ifyllda?), varför tränings-tempot inte kan hållas "för" högt utan skaderisk. Under/före min Sthlm_Marathon-debut sprang jag i gamla skor som orsakade mig problem ca 2 veckor efter maran. Hittade ingen lösning under juli månad, men provade sen en sula "The FOOTLAB action contour" som dessutom verkar finnas hos de flesta skosäljare. Underverk skedde och sedan dess har mina fötter/ben mått utmärkt. (ta i trä) Underskatta heller inte tränings-mängden inför ett långlopp, vilket jag gjorde, dvs. sprang bara ca 30mil under våren före mara-debuten.
/ Anders

Niklas Svidén

1973 • Stockholm

#13

•

13 november 2007 kl 23:12 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

Jag sprang maran, i och för sig på Åland, med cirka 160 mil i kroppen under ett år. Mer än hälften av detta var dock under första halvåret (90) - och det visade sig att det var jobbigt ändå. Min tes är att jag helt enkelt inte hade tillräckligt med mil i benen innan loppet. Trots en massa mil under första halvåret. 30 mil låter som sagt lite i mina öron - men det beror ju på hur man tränat innan också. Och sedan beror det ju på vilken tid man siktar mot. Och hur man tränar.
30 mil kan säkert vara bra om det är en massa kvalitetspass, blandat med rejäla långpass och mycket kompletterande träning i form av styrka eller annat.
Och för att stödja Anders tes: det går att springa fort alla pass, men inte fyra-fem pass i veckan. Om man inte är superduperbra tränad såklart...

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.