Löpning • Kost & Näring • 13 inlägg • 5084 visningar •

BMI

Mikael Jacobsson
1975 • Skövde
#1
•
27 november 2010 - 17:03
Gilla
Jag har inte funderat så mycket på vikt tidigare. Det viktiga för mig har varit att komma iform, få bort magen och bygga lite muskler. Idag så kollade jag lite på skoj det med bmi.

Just nu så väger jag 95kg och jag är 196cm, med det så får jag ett bmi på 24,7. Om jag skulle gå ner 5 kg till 90 kg så skulle jag få ett bmi på 23,4 och om jag går ner till 85 kg så skulle jag få ett bmi på 22,1. Är man hälsosam så skall man ha ett bmi på 19-25 och kollar man mina resultat så skulle jag väga nånstans mellan 85-90 kg

Jag tar inte bmi så seriöst utan kollar mest för skoj skull. Mina funderingar i alla fall är om jag skall gå ner minst 5 kg och jag egentligen bara har fett kring magen. Borde man inte bli rätt tanig då? Och magen kan väl knappast väga så mycket, vad skulle man mer gå ner på? Mindre muskler? Jag har ju knappt några muskler som det är nu.

Det intressanta är ju om man är 196 cm och väldigt muskulös så borde man ju komma upp i ganska stora vikter. Det gör ju att bmi är alldeles för komplicerad att ens bry sig om det. Hur ser ni på det hela?

Ett alternativ för mig skulle kanske vara att fokusera på konditionen och få bort den feta magen. Sänka vikten tills den är borta och sen börja bygga musklerna till den nivå som jag vill ha det. Jag är inte ute efter body builder stilen utan jag vill bara se lite mer tränad ut, samt så behöver jag mer styrka till cyklingen och parkour.

Jag är glad att jag egentligen inte behöver stirra mig blind på vikt och sånt...
badgear
1960 • Skåne
#2
•
27 november 2010 kl 17:36
Gilla
En riktigt bra genomgång av BMI; http://en.wikipedia.org/wiki/Body_mass_index

Med det som bakgrund kan få fram att BMI inte handlar om individer utan populationer.

Om jag ser till min egen längd, 180 cm, så har vi maratonlöpare som då brukar väga runt 55-60 kilo, friidrottare som Wissman runt 75 kilo och så har jag stött på hockeylirare runt 90 kilo. Samtliga utan en massa onödigt fett. Så variationen är stor och inte behöver man bry sig då, fast tar man snittet här från 60-90 kilo så har man 75 kilo och blir normalviktig, som Wissman. Hepp.

Magnus
1968 • Västerås
#3
•
27 november 2010 kl 17:53 Redigerad 27 november 2010 kl 18:00
Gilla
Om du minns tungviktsbrottaren Karelin så var han 193 cm och vägde 99 kg. Detta innebär BMI 26+ och övervikt.

Ístället för att gå ned i vikt siktar jag själv på att bli 227 cm lång.
(Svårt att ta ett index som mäter kg/kvadratmeter på allvar)
Mikael Karlsson
1956 • Lund
#4
•
27 november 2010 kl 21:44
Gilla
BMI kan vara ett något trubbigt instrument.

Hockeyspelaren Foppa och förre statsministern Göran Persson lär under aktiva karriärer, som NHL-spelare och som socialdemokratisk statsminister, ha haft samma BMI....
Joakim Ljungberg
1973 • Älvängen
#5
•
28 november 2010 kl 08:24
Gilla
BMI är som Mikael säger ett trubbigt instrument.

Jag ser det på följande sätt; hellre ett BMI på 26 och vara vältränad än ett BMI på 23 och vara otränad. Med vältränad menar jag då att ha ett vältränat hjärta; kroppens viktigaste muskel. Det är trots allt hjärtat som ska "bära" kroppen under alla år.
Anton Ansgård
1992 • Norrköping
#6
•
28 november 2010 kl 12:13 Redigerad 28 november 2010 kl 12:15
Gilla
För den som är någorlunda vältränad (då syftar jag inte på löpning utan mer muskelträning) så är ju BMI totalt värdelöst. Man behöver inte träna upp sig speciellt mycket för att få ett BMI som säger överviktig trots att man ser smal ut.

Jag personligen upplevs som mycket smal men har ett BMI på runt 25. Jag skulle alltså vara nästan överviktig, vilket naturligtvis inte är sant.
Bara för att det är kul vill jag upp till ett BMI på runt 26-27 så att jag kan kalla mig överviktig. Dock är det endast på skoj, BMI som mätinstrument säger absolut ingenting om mig.
Erik
1976 • Stockholm
#7
•
28 november 2010 kl 16:01
Gilla
I och med att det finns ett intervall på 18,5-25 som klassas som "normalområde" så funkar BMI för de allra flesta. Sen brukar (snabba) hälsoundersökningar även innefatta bukmått. Se t.ex. http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=425.
Sen om man stoppar in en nypa sunt förnuft så brukar det bli rätt bra. Är man bodybuilder eller elithockeyspelare så stämmer inte BMI. Även barn kan det bli tokigt på exempelvis. Men som sagt, för de flesta stämmer det särskilt i kombination med buktestet.
Kajsa B
1987 • Göteborg
#8
•
28 november 2010 kl 23:18
Gilla
Det funkar bäst om man ser det som en indikation till om man bör se över sina vanor. faller man under eller över normalspannet kan det vara smart att se över sin livsstil. Med sig ska man ha tt bmi inte säger något om fördelningen mellan muskler och fett eller var fettet sitter. det är till exempel farligare med bukfetma än ltjocka lår.

Vettigast är väl dock att se till att träna och inte äta en massa skit bara. Min farfar var riktigt smal, skulle inte förvåna mig om han låg under gränsen för normalvikt, trots det drog han tack vare sin kassa livsstil på sig diverse klassiska fetmarelaterade sjukdomar så som diabetes, fick regelbundet hjärtinfarkter osv. efter det litar jag inte på vågen som ett mått på hälsa.

Christina
1985 • Stockholm
#9
•
8 oktober 2011 kl 00:02
Gilla
Att bara fokusera på vilket BMI man har för att veta om man är överviktig är helt fel. Det är bara en siffra på ett papper. Är du sjukliggt överviktig, eller underviktig för den delen med, så kommer det att märkas av!

Hittade en sida som visar vad man man har för BMI vid olika vikter: http://raknaut.com
Kolla på grafen.
Marcus Thern
1977 • Falsterbo
#10
•
8 oktober 2011 kl 20:18 Redigerad 8 oktober 2011 kl 20:21
Gilla
BMI i all ära men jag har läst i ett par studier nu att det är bättre korrelation mellan midjemåttet och hur hög riskfaktor man har för olika sjukdomar än vad BMI är. Jag är lite osäker på siffran nu men jag tror att män bör ligga under 102 cm för att ha en liten förhöjd risk och under 94 cm för att vara "normal". Dessa värden kommer från WHO och gäller för västerländska män. Siffran är något trubbig och gränserna ska tas med en nypa salt men det gäller nog även för BMI. Man kan läsa lite mer här. OBSERVERA att de har räknat fel i omvandlingen från inch till cm. 37 inch = 94 cm
http://healthhubs.net/heartdisease/waist-size-predicts-heart-disease-risk-better-than-bmi/
Senad Suhonjic
1984 • Fagersta
#11
•
8 oktober 2011 kl 20:27
Gilla
Läkare menade på fullt allvar att jag har för högt BMI och därmed är fet också. Jag menade på fullt allvar att hon själv skulle testa springa milen under 40 minuter och därefter se vem av oss som var fet och hade högt BMI...Skämtet uppskattades icke!

En liten parentes men ack så viktig i hur trubbigt instrument BMI är när inte ens läkare vet innebörden av instrumentet...

Mvh/ Senad
http://varghjarta.bloggplatsen.se

Rebecca Pedersen
1981 • Göteborg
#12
•
9 oktober 2011 kl 18:59
Gilla
Jag tycker personligen inte BMI är något speciellt bra mått, den tittar på din vikt i förhållande till din längd men den tittar inte på vad vikten består av. Är man tränad och har mer muskler än en "medel svensson" kan man lätt komma upp i övervikt.

Jag tycker istället man skall mäta sin kropp och ta bilder. Det spelar stor roll för din hälsa vart fettet sitter och det är fettet runt magen och dina organ som är det farliga.

Sen är det bättre att vara lite överviktig och träna än att vara "normalviktig" och inte träna.

Så strunta i BMI. Och ett litet tips när man vill bygga muskler måste man ligga plus i sitt kaloriintag på ca 500 kilokalorier per dygn. Så är bättre att försöka bli av med din mage när du tränat upp dig lite för annars kommer du ändå bara lägga på dig under tiden du bygger muskler.

/Becca
Jenny
1979 • mölndal
#13
•
10 oktober 2011 kl 11:12
Gilla
Magnus - haha! Tack för måndagens förmiddags garv!
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.