Löpning • Träning • 37 inlägg • 5787 visningar •

Steglängd

Alexander Malmström

1985 • Nyköping

•

14 mars 2011 - 15:46

Gilla

Hur vet man när man har en optimal steglängd. Jag har märkt nu efter X antal mil i spåret att mina problem med benhinnor ter sig väldigt olika beroende på stegländen.
När jag springer (som jag tycker) väldigt avslappnat, och utan att lägga så mycket tänkt på hur jag springer, så kommer smärtan. När jag sedan kortar av steget lite så förvinner känslan direkt. Då känns det visseligen smått onaturligt. Men inte ont.

Det ger mig en ledtråd till att mina problem med benhinnor som jag haft i snart 6 månaders tid kan helt enkelt bero på dålig teknik.

Så hur vet jag att jag har ett så skonsamt steg som möjligt. Finns det något sätt att räkna ut och finns det någon standard?

< < < 1 2 > > >

Valter Johansson

1962 • Umeå

•

15 mars 2011 kl 00:58

Gilla

Du kan ju försöka med att hålla en stegfrekvens på 180 steg/minut. Då tvingas du använda korta snabba steg. Om du har långa långsamma steg är det lätt att du bromsar genom att sätta ned hälen först. Med snabbare steg hamnar dina fötter mer under din kropp och undviker den bromsande negativa hälisättningen.

Thomas Strömquist

1969 • Stockholm

•

15 mars 2011 kl 08:20

Gilla

Alexander: du är ju själv inne på att det funkar bra för dig att ta lite kortare steg, att det känns lite smått onaturligt är nog = smått ovant bara. Finns ingen formel för att räkna ut vilken steglängd du "borde" ha tyvärr, däremot har man sett att vältränade löpare genomgående har rätt hög och rätt lika stegfrekvens; 180-200 steg/min. (ex. http://www.brianmac.co.uk/economy.htm). Sen finns en hel del gjort på ämnet löpekonomi (ex. http://www.springerlink.com/content/r86h472410n7t830/ ) och där har man kostaterat att "självvald" frekvens och längd "alltid" ligger nära optimal. Men att inte slösa energi behöver ju inte vara samma sak som att löpa skonsamt för en viss muskel/kroppdel/etc.

Det finns mycket som pekar på att det är klokt att öka på stegfrekvensen (även om jag inte tror på att det är så fantastiskt dåligt att sätta i hälen först trots att Valter m.m.fl. tror att det blir sant om man upprepar det tillräckligt många gånger). Jag har i alla fall väldigt svårt att tro att det skulle kunna innebära något dåligt, så mitt tips är att försöka öka på frekvensen lite i taget så att det inte känns så obekvämt. Ofta behöver man bara tänka på att ta lite oftare steg, det finns liksom ingen anledning att springa och räkna steg varenda pass... Lycka till!

Alexander Malmström

1985 • Nyköping

•

15 mars 2011 kl 08:45

Gilla

Tack Thomas.
Ska börja tänka på det även när jag är ute på mina kortare pass. Det kanske är som du säger, att man får korta ner steget lite i taget.

Valter Johansson

1962 • Umeå

•

15 mars 2011 kl 12:35

Gilla

i "springerlink" stod det:
"The results show that the most economical stride length always lies in the region of the freely chosen one when the subject is well-trained".
Vad som krävs för well-trained kan ju diskuteras men jag tror ju inte heller att man direkt ska förändra sin steglängd extremt mycket utan låta förändrigarna komma i etapper . Även 5 steg mer per minut kommer kanske att kännas som en stor skillnad i början.

Thomas Strömquist

1969 • Stockholm

•

15 mars 2011 kl 14:21

Gilla

Valter: Jo precis, men som jag skrev i förra inlägget så var ju frågan här om att springa skonsamt för benhinnorna, inte säkert att det är samma sak som att löpa ekonomiskt, även om det ligger nära till hands att gissa det. Det är ändå lite konstigt tycker jag att många motionärer har "problemet" med för låg stegfrekvens, medan undersökningar som dessa visar att "well-trained" inte har det. Jag kan inte tro att löpskolning i den form vi har nu har funnits jättelänge (eler har jag fel?), kan det vara så att den ökade frekvensen faktiskt kommer sig av att man lär sig springa fort?

Valter Johansson

1962 • Umeå

•

15 mars 2011 kl 15:51

Gilla

Ja det tror jag absolut Thomas! Min teori är att de vältränade oftast har varit aktiva sedan unga år när kroppen och hjärnan lättare sig ett naturligt lopsteg, utan att ha en massa muskulära imbalanser som vuxna otränade eller fd tränade har dragit på sig under åren.

Det behöver ju inte innebära att man nödvändigtvis har tränat hårt eller ens kontinuerligt i alla år. I yngre år är det ju vanligare att hålla på med bollsporter där fart prioriteras

Är man vältränad kan man ju ha både hög frekvens och steglängd.
Många motionärer har ju hållit upp i flera år och lagt på sig extravikt, svagare/stelare muskler etc. Tempot är inte lika högt men ändå tror jag att den gamla steglängden finns inplanterad i hjärnan.
En del kanske automatiskt förbättrar sitt löpsteg medan andra behöver medvetet tänka om för att lära in ett kortare löpsteg

Jag har inga som helst erfarenheter av benhinneproblem utan mitt svar till Alexander var enbart ett förslag att prova på, utifrån hans egen känsla att det kändes mindre när han förkortade steglängden.

Thomas Strömquist

1969 • Stockholm

•

15 mars 2011 kl 17:26

Gilla

Jo, det var lite det jag var inne på; den högre frekvensen (och därmed kortare steglängd och förmodligen mer mitt-/framfotsisättning också) kommer sig av löpning i högre farter, sen finns den där även när farten minskas (kortvarigt eller mer för gott) naturligt. Det är nog svårare att övertyga en motionär som lufsar fram till att börja med att börja veva på i 180+ stegfrekvens och sätta i fötterna i vad som känns mer som sprint. Det känns helt enkelt inte naturligt, precis som för Alexander och precis så var/är det för mig.

Alexander Malmström

1985 • Nyköping

•

15 mars 2011 kl 18:10

Gilla

Idag körde jag 7 km i 6:34 min/km tempo och tänkte på att ta kortare steg. Att köra den distansen i det tempot och att inte gå något på hela sträckan är en stor bedrift för mig. Har haft stora problem med smärtor tidigare.

Slutade röka för en och en halv vecka sedan och sen dess har utvecklingen gått rasande fort.

Idag kände jag inga smärtor över huvudtaget och då är det ändå ett stort steg i både längd och tempo.

Tror mitt största problem har legat i tekniken och jag tackar för tipsen då de värkar hjälpa mig mycket.

Kolla bara min utveckling under de senaste tre veckorna. (tillägger att de två senaste passen hade in gått att genomföra för tre veckor sedan)

Magnus Holmgren

1965 • Kristianstad

#10

•

15 mars 2011 kl 19:05

Gilla

Härligt jobbat, kämpa på och lycka till med "slutarökningen"

Caroline

1985 • Malmö

#11

•

10 maj 2011 kl 21:50

Gilla

Tror definitivt det handlar om din teknik. Med hälisättning (och speciellt långa steg) gör att det blir en stor anspänning i muskeln. Dessutom har hälisättning/långa steg massa andra skadeeffekter på kroppen. Många som börjat med "barfotalöpning"/poserunning/framfotalöpning har blivit av med diverse löpskador, speciellt benhinneinflammation.

Goggla det och kolla upp skor som Merrells barfotalinje, fivefingers och vivo barefoot. Mycket bra löpskor som låter en ha ett naturligt och mer skonsamt/löpeffektivt löpsteg. :)

Roland Söderström

1962 • Onsala

#12

•

11 maj 2011 kl 00:05

Gilla

Med POSE/framfota teknik upplever jag inte steglangden som forandrad oavsett hastighet.
Med POSE teknik (forenklat min version) sa lyfter man fotterna rakt upp och later tyngdkraften dra dig framat.
Sa lutar man sig framat mer gar det snabbare och man lyfter fotterna hogre. men dar slutar skillnaderna.
Jag far en kansla av att "flyga/flyta" fram over marken en langre stracka ju fortare det gar. Ingen kansla av att ta langre steg.
Stegfrekvenser gar upp ifran 180 till 200 om jag joggar kontra sprintar.

Med min gamla halteknik sa tog jag helt enkelt langre steg for att springa fortare.
Aktivt franskut och stracka fram framre benet langre.

Erik "Tricky" Fries

1961 • Göteborg

Administratör

#13

•

11 maj 2011 kl 00:26

Gilla

Roland, har ni en annan tyngdkraft Down Under än vi på norra halvklotet? ;-) Tyngdkraften kan aldrig dra dig framåt, bara neråt.

Roland Söderström

1962 • Onsala

#14

•

11 maj 2011 kl 00:46

Gilla

Den drar mig framat nerat.
Star man still blir det ju bara nerat men med fart blir det framat nerat.

Erik "Tricky" Fries

1961 • Göteborg

Administratör

#15

•

11 maj 2011 kl 01:16

Gilla

Nej, tyngdkraften drar åt ett enda håll: mot jordens centrum. Oavsett om du har fart framåt eller inte.

Magnus Svan

1969 • Åkersberga

#16

•

11 maj 2011 kl 07:57 Redigerad 11 maj 2011 kl 07:58

Gilla

Men asså lägg av, klart att tyngdkraften drar rakt ner mot jordens centrum, men om du lutar dig framåt och förskjuter tyngdpunkten framför gränsen för din understödsyta kommer du att falla. Står du still i det läget så går du på näsan och sätter du fart så fortsätter ditt konstanta fall medan du springer ikapp det.

Erik "Tricky" Fries

1961 • Göteborg

Administratör

#17

•

11 maj 2011 kl 08:08

Gilla

Vilket alltså innebär att du själv står för all framåtriktad kraft. QED.

Thomas Strömquist

1969 • Stockholm

#18

•

11 maj 2011 kl 08:15

Gilla

*Gilla* "Tricky"!

Magnus Svan

1969 • Åkersberga

#19

•

11 maj 2011 kl 08:19

Gilla

Ja du kanske ville bevisa något, jag tycker det blir en fånig ordklyveri-diskussion. Du vet ju mycket väl vad som åsyftas i praktiken.

Erik "Tricky" Fries

1961 • Göteborg

Administratör

#20

•

11 maj 2011 kl 08:25

Gilla

Jag vill inte bevisa något, det jag reagerade på var uttrycket "låter tyngdkraften dra dig framåt" vilket naturligtvis är fysiskt omöjligt. Både i teori och praktik.

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.