Löpning • Träning • 26 inlägg • 3335 visningar •

Hur tänker ni ett helt marathon?

Ulrika Johansson

1974 • Hallsberg

•

26 april 2011 - 20:46

Gilla

Det tar ju en stunda att springa ett marathon, för vissa lite längre tid än andra... Man lägger ner många kilometer och många timmars träning före loppet. Min löparkompis blev tyvärr skadad och det är så tråkigt att springa själv. Vad tänker ni på? Hur lägger ni upp loppet i hjärnan för att inte tappa lusten/tålamodet??

Funderar på att göra etapper mellan vätskekontrollerna, men sen då? Ge mig gärna tips på funderingar som jag kan lösa på vägen!!

//Ulrika

< < < 1 2 > > >

Espen Ringom

1975 • Oslo

•

26 april 2011 kl 20:53

Gilla

Jeg deler opp løpet i tre etapper.
Etappe 1 = 21km - dette er oppvarming.
Etappe 2 = Den verste etappen. Her vet jeg at jeg kommer til å hata og for meg er dette den tyngste etappen. Denne går fra 21-32km og jeg lurer meg selv til at løpet er nesten ferdig ved 32km.
Etappe 3 = 32km TIL MÅL. Nå er du så nærme målet at man nesten er ferdig. Denne synes jeg går ganske fort.

Det er alltid 21-32 etappen som gir meg mest negative tanker, og som gjør at jeg kanskje har lyst til å klive av - men kommer jeg meg frem til 32 så går det bra!

Husk også at hvis du får VONDT et sted, ikke tro det vil bli værre og værre etterhvert - det blir det sjeldent.

Klart du skal løpe! jeg løper alltid med musikk (men hører sjeldent på musikken) men synes det er nice =)

LYKKE TILL!! DETTE KLARER DU!

Marna

Göteborg

•

26 april 2011 kl 20:58

Gilla

Delade in i etapper. En bit gång vid varje vätskekontroll. Halvmara hade jag gjort förut så det var ett etappmål. Hade bestämt att försöka vara kvar till 32 km och sedan stiga av om det fanns behov. Men då var det ju bara plötsligt en mil kvar! Den var lite seg och gick en det strax före 40 km men då var det ju bara "lilla hundrundan" kvar och den skulle jag väl orka "springa"! :D Annat delmål var när gelen skulle intas, man kan ha mycket att fundera över... Jag sprang i Berlin så det fanns sevärdheter att titta på också. Lycka till! Ensam springer man ju ändå hur det än är med kompisen.

Thomas Frykenmo

1970 • Skövde

•

26 april 2011 kl 21:26

Gilla

Jag tänker inte på någonting och vips är det klart :-).... Men ibland tänker jag så här efter tre timmar.
-Tänk om det var ett 6 tim lopp då hade jag gjort hälften nu.
Bästa marathon tiden 4:35 o längst tid 5:17 i samband med 6tim så jag håller på ett tag.
Försöker ibland tänka att jag skall ta någon gel eller något att äta vid vissa distanser tex vid 15 km en godis vid 24 en gel osv.
Ta med musik och tänk på att du är aldrig själv på ett marathon :-)

Lycka till...

Robin

2008 • Götet

•

26 april 2011 kl 21:45

Gilla

Gjorde min debut förra stockholm marathon. Första 21km gick jättelätt, var kul att se staden, hade publik och löpare runt mig. Runt 26km började det bli jobbigt, runt 30k blev det svårt och 30-40km var ren pina. Att alla andra runt mig led lika mycket hjälpte inte heller, ångrade verkligen att jag slarvat med långpassen. Men sedan fick jag vittring på målgång och ökade och blev på gott humör!

Slarva inte med långpassen!

Anders E

1968 • Sollentuna

•

26 april 2011 kl 21:48

Gilla

Etappindelningen är redan nämnd. Under varje etapp försöker jag tolka kroppens signaler - ligger jag rätt i tempo eller ska jag öka eller minska något. Målet är att hålla ett så jämnt tempo som möjligt genom loppet hela vägen in i mål. Andningen är en mycket bra indikator på om belastningen är den rätta. Springer jag i "prattempo" vet jag att jag kan hålla det tempot hela vägen in i mål.

Johan

1978 • Stockholm

•

26 april 2011 kl 21:53

Gilla

10 km uppvärmning
en halvmara
sedan borra ner huvudet och skratta åt skiten

Anonymiserad

2006 • Alingsås

•

26 april 2011 kl 22:26 Redigerad 26 april 2011 kl 22:27

Gilla

Har sprungit många maror som upplevelselopp och då är det suveränt att ha någon trevlig löpare med och dela upplevelsen med.

Vill man köra snabbt, då är det svårt att konversera samtidigt.

Jag tänker inte framåt. Försöker i varje ögonblick att hålla farten uppe så mycket jag förmår. Jobbar med tempot och försöker ha ett så jämnt tempo som möjligt och hela tiden korrigera löpsteget så det är optimalt. Försöker ha ett så mjukt steg som möjligt och hela tiden tänka på om det är någon muskel jag spänner i onödan. Slappna av i onödiga muskler.
Försöker undvika att trampa på medtävlare och hitta positioner för att avancera. Jobbar för att ta in på den framför och sedan jobba för att passera nästa. Komma in rätt i depå och få i sig energi i tid. Lyssna på kroppens små signaler och korrigera steget eller klädseln innan det blir problem. Den sista milen är svårast att hålla uppe tempot. Ta fram bra låtar och låta mantrat rulla "hur mycket vill du detta" och svaret är att jag vill springa och springa och springa, hoppas inte det jäkla målet dyker upp för då är det roliga över.

Har med andra ord en hel del att hålla reda på hela tiden. :-)
Det har gett mig 3.35 tim som bäst på maran. 1.35 tim på halva. 40.39 min på milen och 19.19 min på 5an (samlat under 20 års tid)

Mats Johansson

1973 • Gullbrandstorp

•

26 april 2011 kl 23:59

Gilla

Gjorde min första i Stockholm i somras. Tänkte inför att om mitt liv hängde på det skulle jag vilken dag som helst oavsett form kunna ta mig 42 km. Gående och springandes om det så krävdes. När loppet startade valde jag mitt samtalstempo och placerade mig precis framför killen med 4-timmars ballongen med målet att hålla honom bakom mig så länge det gick + att det är mycket mindre trångt framför än i rygg vilket inte alla verkar se :-). Första varvet tillät jag mig inte att ens notera kilometer utan koncentrerade mig bara på att se Stockholm och njuta. Efter varvningen får man tillbringa en mil eller så på Djurgården(?) och det hade jag ju inte heller sett :-). Tillbaka på "slingan" med en dryg mil kvar var det bara att borra ner huvudet och kämpa. 3.54 och skitnöjd. Målet var att ta mig runt. Under 4 h blev en bonus. Lycka till och njut så länge det går ;-)

patrik t

1974 • Enskede

#10

•

27 april 2011 kl 09:43

Gilla

jag ska springa min första mara i år, men poddradio brukar funka för mig på de långa långpassen. två timmar gomorron världen är ett fantastiskt effektivt tidsutnyttjande.

Peter P

1965 • Kungsholmen

#11

•

27 april 2011 kl 09:50

Gilla

Jag har aldrig löpt ett Marathon men tänkte använda följande mantra:
Fan vad långt, Fan vad långt, Fan vad långt... :-)

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#12

•

27 april 2011 kl 10:06

Gilla

Första halvan tycker jag du ska använda till att njuta av folkfesten, inramningen, att du är en del av allt detta och att komma in i det tempo du tänkt hålla.

Den tredje milen kan vara tung och då kan du fokuserea på etapptänket och att få i dig vätska och energi. För mig har alltid den sista milen varit tyngst och krävt mycket mental energi för att orka fortsätta löpa och två gånger av tre har jag inte orkat stå emot tankarna att börja gå. På mitt tredje marathon orkade jag springa hela vägen.

Jag skrev ett inlägg på min löparblogg för ett tag sedan om mentala tricks man kan använda sig av när det börjar gå tungt:
http://wwwfyraochtrettio-staffan.blogspot.com/2011/01/mentala-marathontips-for-rookies-och.html

Anders Grahl

1987 • Mölnlycke

#13

•

27 april 2011 kl 10:46

Gilla

Publiken! Känn att de är där för att heja på dig. Ge dem ett leende som tack eller applådera lite lätt tillbaka när du känner stödet.

(2008 sprang jag stockholm marathon i en orange hollandtröja, galet vilket stöd jag fick av de ditresta holländarna)

Tommy Friberg

1972 • Dalsjöfors

#14

•

27 april 2011 kl 11:01

Gilla

Bara sprungit en enda halvmara men det som hjälpte mig mycket var att tänka. "Jag har aldrig varit i så bra form som just nu, fixar jag inte detta nu så gör jag det aldrig" Då kom tjurskallen fram och visade vägen sista kilometrarna.

Johanna

1975 • Hässelby

#15

•

27 april 2011 kl 11:33

Gilla

Vilket jättebra inlägg på din blogg Staffan! Tack för att du delar med dig av dina tips. Jag har ett rätt starkt psyke men har faktiskt känt mig lite prestationsorolig inför årets mara. Inser att jag behöver jobba mer med mental träning. Framförallt måste jag pränta in att jag har tränat bra och därmed ska orka hålla mitt planerade tempo.

När det blir tungt så brukar jag tänka "Detta är endast X ynka minuter/timmar av mitt liv. Vila kan jag göra när jag kommer i mål!"

Mia Widstrand

1968 • Nantes

#16

•

27 april 2011 kl 12:27

Gilla

Apropå Staffans inlägg, inte är det väl ett nederlag att börja gå?
Eller är det så att om man inte lagt in gångpauser från början är det extra tungt att springa igen efter en gångpaus i ett sent skede av loppet? Jag testade gångpauser på mitt långpass i helgen. Eller "spring-gå" intervaller kan man ju säga. När benen började stumna efter 20k så hjälpte det jättebra att gå i ca 30 sekunder. Sen var det lättare att springa "rätt tempo" igen. Gångpausen tjänade jag snabbt in. Så mitt mentala knep kommer att vara mantrat "om jag går lite så piggnar benen till igen"

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#17

•

27 april 2011 kl 12:39

Gilla

Mia, det behöver det ju såklart inte vara!

Många går ju en bit i samband med vätskekontrollerna och håller sig fräscha så men för mig som 2008 och 2009 siktade på en viss tid (3:30 resp 3:15) rann såklart tiden iväg för mig när jag började ta gångpauser . Hade jag en gång börjat blev det svårt för att inte säga omöjligt för mig att hålla i löpningen under någon längre sträcka där på sista milen/halvmilen utan det blev till slut många gångpauser för mig.

Johanna, tack!

Andréa

1978 • Lund

#18

•

27 april 2011 kl 13:36

Gilla

Dela upp i etapper har redan nämnts. Men varför inte belöna dig själv efter varje? Energigel, godisbit, glädjeskutt, sjung en sång, hälsa på grannen brevid. Har du musik i öronen dela upp etapperna i temapass pop 5km, hiphop 5km, ..och så heavymetal sista 10km :)... Ha kul helt enketl!

Jarmo Mänty

1975 • Eskilstuna

#19

•

27 april 2011 kl 14:33

Gilla

jag delar upp loppet i 6 stycken 7 km-slingor, eftersom jag har som mål att komma under 4 timmar blir det att klara varje 7 km på strax under 40 minuter.

Tankeverksamheten: jag försöker vara i nuet så mycket som möjligt, kolla på folk, hålla koll på tekniken och ifall negativa tankar dyker upp skjuter jag undan dem snabbt med något intränat mantra, typ "jag är starkare än jag tror".

Annars som många andra redan tipsat, dela upp mellan vätskekontrollerna, då blir det en massa etapper men de är å andra sidan kortare. Det är väl lite upp till en själv och testa vad som funkar bäst.

Jag har alltid sprungit själv, dvs inte ihop med en viss person även om jag har haft en massa vänner som sprungit samma lopp, en del är för snabba och en del lufsar långsammare än jag. Kan tänka mig att springa ihop kan vara lättare men det går även på egen hand!

Lycka till så mycket!

Oldboy

1952 • Danderyd

#20

•

27 april 2011 kl 16:00 Redigerad 27 april 2011 kl 16:09

Gilla

"Läs in dej" på banan så du kan tänka framåt till nästa vätskekontroll eller nästa km eller annan punkt. Första halvan ska kännas "som söndagsjoggen", var noga med att inte rusa iväg i början.

Jag brukar ha fullt upp med att hålla koll på andra löpares fötter, se om det finns någon jag kan hålla jämnt med ett tag, någon jag tycker springer snyggt eller bra, kollar nummerlappen på någon sådan för att jämföra med i resultatlistan (men jag glömmer jämt numren senare!).
Hålla rätt tempo och ett bra löpsteg. Titta på omgivningarna, vinka åt publiken och le!

Diverse mantran, hjälper till att hålla löpsteget "jag är stark och lätt", "easy, relaxed, smooth - fast will come", "Du är bara trött, fortsätt springa!"
Sänka axlarna och hålla upp huvudet.
Räkna ut vilken sluttid jag kan få om jag klarar att hålla nuvarande tempo - gäller efter 30km när det börjar bli riktigt jobbigt för det mesta. Och omvänt vilket tempo som behövs för pb - eller annat mål.

Överhuvud taget tycker jag att det är fullt upp med att observera kroppen, banan, medlöparna, publiken och, när jag kommer ihåg det, omgivningarna. Och att räkna tider - kom ihåg att en GPS får spader vid Slussen och mellan de höga husen efter Centralen och då blir det fel som hänger kvar ett tag. Men klockan går ju rätt och km-skyltarna står i allmänhet nära sina rätta platser. Mellantidsarmband är bra för att hålla koll om du är noga med tiden (så får man lite mer att tänka på också:-)

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.