Okej, lite envis var jag trots allt, för idag när jag mötte en annan löpare i absolut spöregn tänkte jag att om inte annat borde väl regnet ge oss skäl att hälsa, som från en dåre till en annan liksom :-).
Blicken jag mötte såg ut ungefär så här,
http://cdnstatic.expressen.se/polopoly/bilder/2009/11/24/1.1791229TS1278382126699_slot100slotWide75ArticleFull.jpg och kan väl närmast beskrivas som en "erudumihuvet?"-blick.
Okej, jag sprang barfota i ösregn, så jag har full förståelse för om jag idiotförklaras av vem som helst som INTE själv springer (hade jag mött mig själv för två år sedan när jag inte sprang en meter oavsett väder hade jag också idiotförklarat regnspringande dårar), men när andra löpare ser ut som att jag just heilat iförd en "Jag älskar Hitler"-tröja trots att allt jag gjort varit att strax innan vi möter varann ta ögonkontakt och därefter nicka, så ger jag upp.
Jag kommer att fortsätta tacka (verbalt) de som promenerar och som försöker hålla undan (sig själva och eventuella hundar och barnvagnar), för det tycker jag är en fin (och tyvärr ganska ovanlig) gest som bör premieras. Men löparna i spåret ignoreras fr o m nu.
