29 juli 2011 kl 22:47
Ja, mäta kan man alltid. Men man kan aldrig vara 100% säker på att mätningen visar verkligheten. Alla diagnostiska tester har en viss säkerhet = sensitivitet. En sensitivitet på 70% innebär att om man mäter på 100 patienter med en viss sjukdom (säg magnesiumbrist) så kommer endast 70 av testen att de fakto påvisa magnesiumbrist, medan 30 visar normala halter trots bristen. Nästan inga tester har en sensitivitet på 100% och sensitiviteten för att hitta magnesiumbrist genom att mäta magnesium i serum är nog ganska låg.
På medline finns beskrivet en till metod man kan använda när man har stark misstanke på intracellulär magnesiumbrist men magnesium i serum är normalt. Man ger då patienten magnesium och mäter hur mycket kroppen tar upp genom att mäta utsöndringen i urinen under ett dygn efteråt. Inte heller denna metod verkar vara supersensitiv då patienter med skrumplever, vätskedrivande behandling mm utsöndrar magnesium i urinen trots bristen. De föreslår att man därför ska ge magnesiumsubstitution till dessa patienter trots normala prover om de uppvisar tecken på magnesiumbrist (t ex lågt kalium och kalcium). Dessutom är ju detta test bra mycket krångligare, och definitivt ingen rutinundersökning i Sverige, om den ens görs någonstans.
Så nej, helt 100 kan man inte vara, men så är det ju med i stort sett allt inom medicinen ;-) Man får lägga pussel - symtom, eventuella logiska förklaringar, blodprover, röntgenfynd...
Jo, det bedrivs mycket halvtveksam forskning. Men allt handlar ju om vad man vill veta. Huvudsaken är ju att man som forskare är medveten om vad man undersöker. Man kan ju mkt väl dra slutsatsen att kramper efter löpning inte tycks bero på ändrade halter salter i blodet, för det har man undersökt. Och det kan ju vara bra att veta, att det inte är nån ide att springa runt och ta blodprov på löpare för att se vilka som ska få en tablett magnesium efter loppet för att slippa kramper... och den här typen av studier är ju ganska enkla och billiga. Ta ett gäng löpare och låt dem springa, fråga om dom får kramp och ta ett blodprov. Skulle man hitta nåt är det ju intressant liksom...
Ang lobbying. Nej, man får väl hoppas att det förekommer forskning där starkaste drivkraften inte nödvändigtvis är att sälja nya läkemedel. Det skulle väl vara producenterna av vätskedrivande läkemedel (som orsakar magnesiumbrist) som skulle ha såna intressen isf ;-) Eller forskare som har intresse av att hitta en alternativ förklaringsmodell (typ hallonsyltbrist) och därför vill motbevisa av den orsaken... :-) nog svårt att mäta hallonsylt i blodet....
