Löpning Avancerad träning 22 inlägg 1026 visningar

Uttråkad!

1970 • Linköping
#1
14 februari 2008 - 13:02
Gilla
Hej!
Jag blir uttråkad efter 17-18 km.
Kroppen håller och konditionen är det inget fel på.
Vill gärna ha lite mentala tips från långdistanslöpare.
Gillar inte att lyssna på musik samtidigt som jag springer.
Är det någon som har ett bra "tanke-upplägg"
Vid 25 km är det psykiskt jävligt tråkigt, kroppen är okej men mentalt är det oerhört tungt, antar att många känner igen sig. Jag tycker inte det mentalt blir lättare med tiden.
Tacksam för tips!
/ Kalle
< < < 1 2 > > >
1959 • Saltsjö-Boo
#2
14 februari 2008 kl 13:31
Gilla
Spring på vindlande skogsstigar eller försök att på annat sätt maximera naturupplevelsen...
1970 • Fagersta
#3
14 februari 2008 kl 13:35
Gilla
Jag har sprungit 15,5 km på löpband och inte heller detta är någon dans på rosor.
Jag brukar dela in sträckan mentalt i flera delar.
När jag tex springer 10 km brukar jag dela in den i fyra 2,5km.
Det gör att det inte känns lika långt och man har lite lättare att motivera sig att fortsätta.
Jag skriver alltid in mina tider här på jogg.se och det känns alltid bra om man har några extra kilometer varje månad. Detta gör att jag känner mig lite extra motiverad att springa längre pass.
Tompa Hoffmann
1975 • Malmö
#4
14 februari 2008 kl 13:45
Gilla
Lite spontana tips är väl att antingen springa kortare sträckor eller hitta en annan sport som du tycker är roligt.
Maria Andersson
1966 • Kungsbacka
#5
14 februari 2008 kl 14:37
Gilla
Måste ju säga att långpassen blev väldigt annorlunda när jag började lyssna på musik! På kortare pass gör jag det aldrig, Vill ha den där mentala vilan och meditativa känslan man får av att springa i naturen och låta tankarna flyta runt. Men på långpassen gör det stor skillnad!
Carina Leveau
1982 • Uppsala
#6
14 februari 2008 kl 15:20
Gilla
Jag tycker inte heller att långpassen är speciellt roliga, men betyder ju inte att jag bara ska springa korta pass för det. Själv testade jag ett tips som jag hittade på en annan tråd här på jogg.se. Att ladda ner p3 dokumentär. De varar bara ungefär en timme, men det gör att en del av tiden går fortare och andra halvan kan man fortsätta att njuta av naturen och tystnaden. En bra kombination tycker jag.
1975 • Östra Ryd
#7
14 februari 2008 kl 15:36
Gilla
Sällskap gör ju långpasset lite roligare. Sprang 2,6 mil för ett par veckor sedan och hade en kompis med dom första 19km. Dom sista 7km kändes minst lika långa som dom första 19 och minuterna försvann verkligen inte i samma tempo.
Magnus Nilsson
1967 • Linköping
#8
14 februari 2008 kl 16:20
Gilla
Jag brukar fram till halva sträckan dela mentalt upp den i mentala delsträckor. en tiondel, en niondel, en åttondel osv.

När man sprungit halvvägs ska man se tänka att varje kilometer man springer är värd två! Dvs, på t.ex. ett 20km-pass, har man har sprungit 10km och har 10km kvar. När man sen sprungit 1km till så har man sprungit 11 och har bara 9km kvar, dvs man har ökat differensen mellan vad man sprungit och vad man har kvar med 2km. Det är ju naturligtivs samma sak innan man sprungit halva distansen, men det är nåt speciellt med tankegången när man har mindre kvar än vad man sprungit, och nu pratar vi om metoder att låta bli och tänka på hela passets tidsåtgång...
Erik Schenkel
1982 • Stockholm
#9
14 februari 2008 kl 16:43
Gilla
Jag brukar springa från stan eller liknande när jag springer långpass istället för en varvbana. Då känns det skönt de sista 5 km oxå eftersom du inte startade hemifrån så känner du att du börjar närma dig målet.
Sophia I.
1983 • Malmö
#10
14 februari 2008 kl 16:53
Gilla
Till Tomas: Bara för att man tycker att långpassen är jobbiga mentalt betyder det ju inte att man inte är ämnad för löpning. Alla intressen har sina upp och nedgångar! Ibland är det inte lika kul att komma ut och löpa. Ibland är det underbart, ibland inte. Att ge upp bara för att något känns jobbigt tror jag inte på. Ok om löpningen aldrig känns bra, då är det ju en annan sak.

I alla fall, mitt tips är att lyssna på ljudböcker! Det är underbart!
Lena M
1961 • Norrtälje
#11
14 februari 2008 kl 19:18 Redigerad 14 februari 2008 kl 19:19
Gilla
Våga möta tristessen! Det är där- bortom - som du verkligen möter dig själv.
Filosofiskt va´? :-)
Men icke desto mindre seröst menat.
Själv kan jag få nästan panik när jag startar ett pass som jag har bestämt innan ska pågå i t ex 2,5 timmar. Efter tio minuter är jag redan trött och då vet jag att det är 2,20 kvar..... Men sedan, efter ca 1,5 - 2 timmar så händer något i hjärna..... mer spännande än den värsta thriller om du frågar mig!
1973 • Falköping
#12
14 februari 2008 kl 21:29
Gilla
Sällskap, Sällskap och åter sällskap. Har du ingen att springa med kan du ju alltid springa dig till tristess och sedan ta fram mobilen med headset ta livlinan "ring en vän".

Ett annat tips som funkar för mig är att dela upp passet i tre delar där första delen är 50 % av rundan, andra delen 30 % och sista hem 20 %.

Lägg upp passet så den "tråkiga" raksträckan och ödemarken kommer under de första 15-16 km. Så du kan satsa på "roligare sträckningar" de sista.

Det sista är ju att springa långt oftare. hehe. Då lär du vänja dig vid tristressen...
Tompa Hoffmann
1975 • Malmö
#13
14 februari 2008 kl 23:28
Gilla
Till Sophia: Jojo det är klart man har upp o nergångar men nu lät det på Kalle som att han håller på att avlida av tristess varje gång han springer långpass.

Kalle, har du testat höja tempot så det blir jobbigare för kroppen, då kanske det inte blir lika tråkigt?
1970 • Linköping
#14
15 februari 2008 kl 09:45
Gilla
Till Tomas!
Ligger på c,a 70-80% av maxfart hela tiden, så mer kan jag inte öka, vill ha en jämn hög fart hela tiden för att anpassa mig till maran och min målsättning där. Fartlek har jag på kortare sträckor. Det är inte så jävla tråkigt att jag drar mig för att ge mig ut på långpassen, men tror nog att de flesta "motionärer" upplever löpning som tråkigt (långpassen) om man jämför med ex, fotboll, tennis o.s.v. Jag är nog den typen av löpare som gillar 5 km i hög fart mer än 20 km i låg fart.
Tack alla för bra tips!!!
Henning Looström
1973 • Lund
#15
15 februari 2008 kl 16:51
Gilla
Talbok?
1963 • Bromma
#16
16 februari 2008 kl 11:41
Gilla
Helt klart kan långpassen vara tråkiga. Sällskap gör det mycket roligare! Själv springer jag långpassen med Team Stockholm Marathon varje söndag i en av 6 (eller 7?) grupper indelade efter förväntad fart i Stockholm Marathon. Väldigt inspirerande :-) Men springer jag själv håller jag med om det där med vikten av att hitta en vacker omgivning - genom skogen, längs med vattnet o s v. Eller prova att lägga in en fartökningssträcka mitt i långpasset ibland. Då får du liksom ett mål mitt i loppet att ladda inför, som ett spurtpris ungefär.
Thomas Forsell
1956 • Älvstranden
#17
16 februari 2008 kl 13:10
Gilla
Löpning kan väl aldrig bli tråkigt. Bara underbart att sträck ut och springa på. Ju längre man kan vara ute ju mera trötthet och andra saker att kämpa med. Tänk så många som skulle vilja springa men har slitna knän eller något annat som hindrar. På med rätt klädsel och njut den tiden som vi har att leva // thomas
Ove Johansson
1953 • KÖPING
#18
16 februari 2008 kl 15:38
Gilla
Thomas:
Din kommentar är värd Nobelpriset i litteratur. Oavsett hur långt eller hur länge är det bara att njuta av att man kan, än så länge.
Magnus Nilsson
1967 • Linköping
#19
16 februari 2008 kl 17:29
Gilla
Visst kan man njuta av att man kan, men långpasset kan fortfarande bli mördande tråkigt.
Maria Andersson
1966 • Kungsbacka
#20
16 februari 2008 kl 17:38
Gilla
Ja men det ÄR en inställningsfråga precis som Thomas skriver! Håller med Ove om att kommentaren är otroligt tänkvärd och full av visdom! På mitt långpass idag (innan jag läste kommentaren) kände jag faktiskt inte någon tråk-känsla alls, var jättenöjd med mig själv att jag lyckades ha ett bra löpsteg passet igenom. sen gör bra musik underverk!
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.