3 mars 2012 kl 09:36
Redigerad 3 mars 2012 kl 09:38
Känner igen mig - Själv har jag alltid kunnat äta vad som helst i hur stora mängder som helst utan att lägga på mig ett enda gram. Har alltid fått höra av folk omkring mig att "vänta bara, när du blir XX år så kommer kalaskulan". Jag väntar fortfarande, och än så länge finns inte ens tendens till ett extra gram på kroppen, även om det hade varit lite charmigt att ta hand om och vårda en liten kalaskula.
Tränade hyfsat hårt i tonåren med minst tre st tretimmarspass i veckan, men hade sen ett uppehåll i träningen på åtta år utan att jag lyfte så mycket som ett finger. På dom åtta åren levde jag väl rätt osunt med mycket godis och annat skräp, och ett par år hade jag som målsättning att gå upp från mina stadiga 75 till minst 80 kg. Satte mig på en diet av minst tre stora mål mat om dagen med minst en påse chips och halvliter glass till, minst varannan dag (jo, du läste rätt!). Vad hände? Lite kass mage, men vågen stod kvar på exakt 75 kg hela tiden. Hälsoundersökning via jobbet under den perioden visade på gröna värden för allt. Kolesterolet var helt normalt, tom lite i underkant,
Nu springer jag lite då och då och tränar en del annat också, men vågen står där den står. Stilla, på 75 kg (plus minus vätskeförlust). Sånt är mitt liv. En del tycker jag ska njuta, andra fortsätter envist att hävda att kalaskulan kommer (hur länge ska man behöva vänta egentligen?), och andra skakar på huvudet. Själv ser jag det mer som ett problem. Skulle gärna ligga några kilo över min nuvarande vikt, men det går bara inte.
Det som återstår är väl antingen att börja punda på anabola, eller åka till ett obskyrt land för fettransplantation. Eller så får jag väl gilla läget...