Löpning • Skador & Rehab • 44 inlägg • 4916 visningar •

Hur många är INTE skadade?

Malin H

1970 • Stockholm

•

11 mars 2012 - 12:53

Gilla

Jag undrar om jag bara är gnällig :) Jag tycker nämligen jag är skadad precis jämt.
Har sedan två år tillbaka haft
1. muskelbristning i baksida lår - förstörde hela sommaren 2010
2. ont i höften - inomhussäsong 2011
3. minisken - förstörde sommaren 2011
4. baksida knä ner mot vristen och fortfarande höftproblem - har spökat sen jag sprang lidingöloppet
och nu igår smällde det till i vaden. Muskelbristning igen.

ÄR det så HÄR? För alla? Är det nån som är helt skadefri? Som bara kan njuta av att springa utan att det gör ont nånstans.
Jag kanske helt enkelt bara är för gnällig. Man kanske ska ha ont när man tränar?

Jag är så himla trött på alla skador som bara avlöser varandra. Jag springer ju ändå men det känns som man bara får springa på halvfart hela tiden. Så fort jag springer på 80-90% av max så smäller det till nånstans :(
Bara i december la jag nog ner 4000 kr på naprapat.
Drömmen är att få springa marathon men jag fattar inte hur min kropp ska hålla för det.

< < < 1 2 3 > > >

Philip Sutherland

1980 • Kungsbacka

•

11 mars 2012 kl 12:55

Gilla

Hallå! Du kanske skall se över hur din löpstil/teknik ser ut. Kanske besöka någon expert för löpanalys?
Ett steg i rätt riktning kan vara att se till att ha en kadens på ca 180, brukar avlasta och minska skadorna.

Jörgen Sagmo

1952 • Mörrum

•

11 mars 2012 kl 13:00

Gilla

Är aldrig skadad numera utan njuter av varje löppass. Förr när jag tränade mer ömmade det ofta här och där men inget som hindrade träning. En skada har tvingat mig till uppehåll på sex veckor och det var en stressfraktur i vadbenet.

Emil Lörelius

1976 • Skarpnäck

•

11 mars 2012 kl 13:31

Gilla

Jag har varit väldigt mycket skadad sen jag började för snart ett år sedan, men nu är jag skadefri. Det som är grejen för mig är att jag har börjat springa mycket lugnare. Jag försöker att sakta bygga upp en tålighet för stor mängd i lugnt tempo. När jag gjort det ska jag gå över till högre tempo och intervaller. Jag gick ut för hårt i början vilket gjorde att jag fick skada på skada på skada. Så jag tror på att skynda mycket långsamt samt att vara väldigt försiktig och lyhörd på vad kroppen säger.

csaba

1973 • Malmö

•

11 mars 2012 kl 13:35 Redigerad 11 mars 2012 kl 13:35

Gilla

Jag är tyvärr också inne på Malins linje :-((

Jag har varit konstant skadad till och från i 2 års tid.
Har verkligen provat allt. Kollat löptekninken & pronationen, skaffat ortopediska inlägg, styrketränat, vilat, ökat suksesivt, bantat ner mig (och nu även opererat mig).
Men löpning är ju faktist en enformning sport ock sliter ju alltid på samma muskler.

(hoppas att vissa av er inte tar illa vid sig utan förstår min tanke), men jag skulle vilja höra av någon som springer oftare och kör tuffare intervaller & tävlar, någon som inte bara "joggar" 5-6km varannan dag.
Hur ofta han/hon har skadekänningar.

Ni som är "hela" är hellt underbart och njut. Men vart går gränsen om ni skulle öka pass/vecka, distans och fart ?

Nina

1970 • Järfälla

•

11 mars 2012 kl 13:35

Gilla

Alla styrka och kondition är ju färskvara - särskilt efter 40... ;-) så jag håller med Alberto, försök varva med yoga och styrketräning. Kämpar själv med hälsenor som trilskas och det är ju jobbigt när motivationen finns men kroppen jävlas!

Robin

2008 • Götet

•

11 mars 2012 kl 13:38

Gilla

Jag brukade få ont när jag sprang, var sjuk flera gånger om året och hade pollenallergi. Sedan läste jag primal blueprint, nakna hälsan, born to run etc och börjat följa råden och har inte haft en sjukdag sedan dess, allergi borta(pollensäsongen och symtomen var igång när jag ändrade livsstil), inga skador, knäna känns inget etc. Har funkat väldigt bra för mig iaf.

Henrik Nyström

1981 • Dals-Ed

•

11 mars 2012 kl 13:44

Gilla

Första fem åren jag började mer på allvar med löpning var jag riktigt skadad 1-2 gånger varje år. Nya ställen i ben, fötter, knän hela tiden. Otroligt jobbigt och mentalt påfrestande Min lösning var att med extremt tålamod bygga upp varje skadat område från grunden med olika övningar för att stärka just det partiet. Just det fick väl andra ställen att överbelastas lite extra men nu har jag iaf nått en nivå där "allt" är uppbyggt i benen. Senaste åren har jag klarat mig helt från skador vilket är otroligt skönt.

Det känns som mer regel än undantag att löpare drabbas av skador. Har inte träffat på många som klarat sig helt utan skador men till er som gjort är det tummen upp! Ni har gjort något riktigt bra.

Margit S

1961 • Luleå

•

11 mars 2012 kl 13:50

Gilla

Alltid är det nå´t som kniper och som hindrar mig från att träna det jag vill.Oerhört frustrerande!!!! Jag är tacksam om det inte är över och underkroppen samtidigt som är skadat...

Maria Forslund

1972 • vålberg

#10

•

11 mars 2012 kl 14:10

Gilla

Ja ibland är det för illa. jag har ett ligament i foten som gått av och det känns hela tiden värre ibland, mindre inbland. det jag vet är att det gör fortfarande ont om jag inte springer eller åker skidor så då är det bara att bita i hop. Har haft problem med en höft i ett år och reslutatet blev löpar knä, där emellan har jag känningar i benhinnor. Men jag älskar livet och löpning, välj bra musik och njut avv luften och egen tid. LEV LIVET

Micke Larsson

1971 • Norge

#11

•

11 mars 2012 kl 14:29

Gilla

Jag är inte så skadedrabbad, men håller med om att alltid är det någon kroppsdel som kinkar. Men det är ingen naturlag, det finns undantag:
http://www.youtube.com/watch?v=O3q8F6XR56Q

Carina

1979 • Norrköping

#12

•

11 mars 2012 kl 14:37

Gilla

Ja. pga överrörlighet har jag ofta problem med leder. Under vinterhalvåret smärtar de helt naturligt pga det råkalla vädret och en mindre träningsmängd kommer in. Jag stretchar inte, men yogar för att stärka upp små muskler och skapa stabilitet i alla leder. Det funkar.

När jag löper är det främst i tider över 50 minuter som jag känner av hur stötarna ffa i höftleden gnager. Då får jag ofta stanna och sträcka ut ishiasnerven som halkar fel.

I övrigt har jag inga skador som är oväntade för någon som har överrörlighetsproblematik. Det finns en vana vid stukningar, sträckningar och vrickningar. Men visst, det är klart det är trist att inte kunna lägga all den tid jag skulle vilja på löpträning. I perioder har jag trott att jag aldrig mer ska kunna ta ett löpsteg pga att knäna är sladdriga etc. Men sen går det några veckor och sladdret rättar till sig och löpsteget sitter.

Mikael Eriksson

1974 • Märsta

#13

•

11 mars 2012 kl 14:58

Gilla

"Jag är så himla trött på alla skador som bara avlöser varandra. Jag springer ju ändå men det känns som man bara får springa på halvfart hela tiden. Så fort jag springer på 80-90% av max så smäller det till nånstans :(
Bara i december la jag nog ner 4000 kr på naprapat.
Drömmen är att få springa marathon men jag fattar inte hur min kropp ska hålla för det. "

Är ingen expert men det känns ju som om du ska köra just lite lugnare tempo så att du inte går sönder, att pressa dig så att du går sönder verkar dumt om du vill springa marathon.

Jag har lätt för att göra illa mig om jag lägger mig på för högt tempo för ofta, därför tränar jag mycket långpass i ganska lugnt tempo. Eftersom mitt mål är just Stockholm marathon 2012.

Peter P

1965 • Kungsholmen

#14

•

11 mars 2012 kl 15:19

Gilla

Här är en liknande tråd: http://www.funbeat.se/discussion/show.aspx?ThreadID=734988

Själv har varit skadefri sen augusti förra året nu.

Magnus

Stockholm

#15

•

11 mars 2012 kl 16:00 Redigerad 11 mars 2012 kl 16:00

Gilla

Förutom lite smärta i vänster hälsena, lite plantar fasciit i höger fot och ömmande baksida lår ibland är allt bara toppen...

Peter Gardell

1961 • Kallhäll

#16

•

11 mars 2012 kl 16:03 Redigerad 11 mars 2012 kl 16:23

Gilla

Jag har varit helt skadefri sedan jag började med löpning för knappt två år sedan. Tror det helt och hållet beror på att jag satsat mycket på lågintensiv och varierad träning. Insåg redan från början att jag behövde vara försiktig och har lagt upp en 3 årsplan för träningen.

Startade verkligen från noll, som en prima soffpotatis, och orkade till en början inte springa mer än 300 meter! Det blev så att jag började med spinning för att få upp flåset, varierade med simning och gym. Insåg att det var roligare att träna mot olika mål och anmälde mig till Klassikern, vilket gjorde att träningen blev ännu mer varierad. Till slut anmälde jag mig även till Stockholm Marathon. Genomförde alla dessa lopp med bara en målsättning - att komma imål!

Det gick bra, men min poäng är att jag tror det är viktigt att variera träningen så att hela kroppen får jobba och att bygga upp senor och ligament - det tar tid! Nu kör jag även mycket yoga, flex och skivstång och mår väldigt bra och har som sagt sluppit skador hela vägen! Man måste också lyssna på kroppen, värk är en signal på att något inte står rätt till. Igår tog jag årets första riktiga löprunda - 22km utan problem!

Så ge inte upp, men ge kroppen en chans att bygga upp sig först!

B Herman Hermansson

1954 • Högsjö

#17

•

11 mars 2012 kl 18:09

Gilla

Har nog varit så gott som skadefri dom 5-6 år jag hållit på.Springer förhållandevis mycket och ofta men övervägande låg fart,.Detta varvat med styrketräning,crosstrainer , roddmaskin,yoga tror jag gör susen.Det har väl hänt att det ömmat i nåt knä eller vrist men då har jag bara dragit ner lite på intensiteten/volymen och ökat den alternativa träningen.

Annelie

1971 • Skövde

#18

•

11 mars 2012 kl 18:40

Gilla

Om en skada hindrar en från att springa så är jag inte skadad. Men visst finns det lite skavanker som kan göra sig påminda i början av ett pass, eller efter, typ ont på baksidan av hälen, höftböjarmuskeln och ländryggen. Har ökat träningsdosen rejält sista året, och det har gjort att ajg blivit av med tidigare knäproblem. Slarvar dock med styrketräningen...

Stephan Nylinder

1975 • Göteborg

#19

•

11 mars 2012 kl 18:40

Gilla

Var mycket skadad för några år sen och beslöt mig för att testa lågpulsträning samtidigt som jag kortade steglängden. På fyra månader var alla smärtor som bortblåsta och skadorna har jag inte sett till sen dess.

Har noterat att jag lätt drar på mig skador när jag pressar mig och springer fort eller kör intervaller. Numer skippar jag det helt, fortsätter springa långsammare och njuter på vartenda pass. Är väldigt noga att lederna hänger med i träningen. Räkna kallt med att ben och senor ligger några månader efter i anpassningen.

För en tid sen tänkte jag att det där med skador och intervaller kanske hade gått över. Testade några pass med softa backintervaller, och vips, dagen efter började knäna göra ont igen. Slutsats - intervaller och backträning är inte min grej helt enkelt, men det är ingen förlust.

Caroline Y

1964 • Huddinge

#20

•

11 mars 2012 kl 18:42 Redigerad 11 mars 2012 kl 18:53

Gilla

Jag känner igen mig i Peter's berättelse. Jag började jogga för ung 3 år sen. Jag byggde upp det mycket försiktigt på en skogsslinga och springer fortfarande mycket på grus / skogsstigar. Jag tror att det stärker ligament, balansen, mm.
Jag sprang min första halvmara först efter 1 år. Mitt mål är inte att bli snabb men att hålla på med jogging regelbundet, långsiktigt (dvs resten av mitt liv...) och att hålla mig skadefri.
Jag därför springer (nästan) varje vecka, året rund, oftast 100-150 km i månaden. På vintern, när det är -10 till ung 3 grader, ingen intervallträning eller snabbare pass men jag har nu börjat igen med ett (dock inte så supertufft) intervallpass bland mina 3-4 pass i veckan. Jag gör ockå ett längre pass 12-20 km i princip varje vecka. Jag har trappat upp till denna distans med inte mera än 2-4 km i veckan. När jag har haft ett mindre uppehåll, t.ex pga förkylning tar jag det lite extra försiktigt under några pass. Jag kompletterar med styrketräning ung 1x per 1-2 veckor men stretchar aldrig. Nya skor 'brytas' in försiktigt och jag använder skor med mera pronationsstöd (asics gt 2170) för de flesta pass inkl. alla längre pass och lättare skor (asics ds trainer) används bara för pass < 10 km. När jag känner mig extra trött / hängig (som händer sällan) lyssnar jag på kroppen. Jag har ibland (bara ett par gånger under de tre åren) haft lite värk i ljumsken eller foten men har det då tagit lite extra lungt sen och har ALDRIG varit skadat.
In summary: bygg upp förändringar i tempo och avstånd långsamt dvs under flera veckors tid, varierar träningsform och underlag, tar det försiktigt när det är jättekallt, lyssna på kroppen vid värk och hängighet och använd rätt skor (helst olika par).

< < < 1 2 3 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.