14 april 2012 kl 09:28
Jag upplevde då sådana enorma hälsoförbättringar när jag gick över till LCHF att jag förmodligen skulle välja det över löpträningen om det skulle visa sig att träningen blev lidande. Det upplever jag dock inte att den blir. Tvärtom.
Jag tränade förr. För 10 år sedan kanske. Då sprang jag friskt om somrarna, försökte öka distansen när det gick och lyckades på en sommar komma upp i en distans av 1 mil på under en timme. Jag var överlycklig, trots att jag gick in i väggen på slutet och fick stappla över mållinjen.
Förra året, då jag ätit LCHF i ungefär 2.5 år, inte tränat någonting alls på minst 5 år och cykeln praktiskt taget rostat ihop av inaktivitet drog jag på mig löparskorna och sprang ett varv på 2 km-slingan med en tempo på 5:48. Jag var minst sagt förvånad. Fortsatte att träna i lugnt tempo och efter en månad sprang jag milen på 58:18. Sen blev det bara bättre och bättre och på hösten sprang jag en halvmara på 1:50 och milen var nästan nere på 45 minuter. Både tempo och distans bara ökar och ökar, jag har hur mycket ork som helst och mår toppen. Det här är ju inga världsrekordtider direkt men det är mer än vad jag någonsin trodde att jag skulle klara av och jag gör det till synes utan större ansträngning.
Någon vägg har jag inte känt av, mjölksyran är som bortblåst och jag känner att jag gör bättre resultat otränad på det här kosten än vad jag gjorde på kolhydratkost med träning. Så för mig är det bara LCHF som gäller. Jag gör betydligt bättre ifrån mig utan kolhydrater.
