annons
Löpning • Kom igång • 57 inlägg • 16200 visningar •

Hur står ni ut när det blir jobbigt?

Maja N
1990 • Uppsala
#1
•
17 juni 2012 - 22:14
Gilla
Hej! Jag har börjat jogga sedan någon månad och gillar det verkligen! Särskilt efter att passet är genomfört ;)

Jag har ingen vidare träningsbakgrund så jag kämpar med att lära mig uppskatta den fysiska ansträngningen. Så, vad brukar ni tänka för att orka springa vidare när det blir tufft?
< < < 1 2 3 > > >
Micke Larsson
1971 • Norge
#41
•
21 juni 2012 kl 10:34
Gilla
Anna: "eller P3 dokumentär, det finns många man kan ladda ner och lyssna på"

Det finns även P1 Dokumentär och P4 Dokumentär. Och en himla massa andra talade program i P1 för oss som inte vill lyssna på musik som stör tempot. T ex handlade senaste avsnittet av Kropp & Själ om löpning:
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1272

"Midnattsloppet, Göteborgsvarvet och Lidingöloppet lockar allt fler löpare för varje år. Det verkar ibland som att alla människor springer. Dagens program diskuterar varför löpartrenden tagit sådan fart i Sverige."
Gabriella Göthberg
1974 • Stockholm
#42
•
21 juni 2012 kl 10:40
Gilla
Tack Micke, den får agera soundtrack till eftermiddagsarbetet!
Dan Norrman
1966 • Bålsta
#43
•
21 juni 2012 kl 11:07
Gilla
Prova ljudbok som är riktigt spännade då är det svårt att sluta springa,
har ett exempel skulle springa 6km men det slutade på 15km pga spännade ljudbok
Anna
1977 • Sverige
#44
•
21 juni 2012 kl 18:51
Gilla
Ah men perfekt! Då vet jag vad jag ska lyssna på när det är slut på dokumentärer på P3. :D
Emelie Lindeborg
1987 • Lenhovda
#45
•
21 juni 2012 kl 19:36
Gilla
Jag har fått ett annat tips av min löpcoach; Om du är trött i benen, spring med armarna!

Ökar man armpendlingsfrekvensen så öka automatiskt frekvensen på benen. Jag brukar använda det i sega uppförsbackar.
annons
Christer Olsson
1971 • Sala
#46
•
4 juli 2012 kl 00:00
Gilla
Jag har nyligen kommit igång igen efter att bara ha ströjoggat lite som uppvärmning inför styrketräningspass under vintern. Känner igen mig i många av kommentarerna eftersom jag också haft svårt att motivera mig till att hålla igång löpningen och försökt distrahera hjärnan med jobbfunderingar, musik och podradio under tiden man nöter x antal km asfalt.

Genombrottet som kom för några månader sedan var när jag slutade se joggning som ytterligare en form av motion/träning som skall klämmas in i den stressiga vardagen. Istället så övergick jag till att se det som ett sätt att varva ner och slappna av efter en stressig dag. Även om det är fysiskt ansträngande så är det mentalt avkopplande att kunna stänga av alla andra tankar och bara fokusera på sin löpteknik andning och stigen man har framför sig.
Carina Jansson
1972 • Hällefors
#47
•
4 juli 2012 kl 06:56
Gilla
Hej. Jag har sprungit nu snart i 2 månader ca 5-7 km. Mitt mål är tjejmilen i september. Det går så tungt. Det som är nackdelen med mig är att jag ger upp så lätt. Känns det tungt och jobbigt så ger jag upp och går. Blir så förbannad på mig själv och tänker att jag inte ska göra det men ändå gör jag det igen. Det känns som jag orkar sämre för varje gång jag springer. Det ska väl kännas bättre för varje gång tycker man. ca7-9 minuter per km är inte bra. Försöker att öka men det går inte. Vad ska jag göra? Ska man ta intervaller med att springa och gå eller vad ska man göra. Vill ju klara detta, skulle vara kul att klara att springa hela milen på 1 timme. Behöver hjälp att fixa detta.
Emelie Lindeborg
1987 • Lenhovda
#48
•
4 juli 2012 kl 09:23
Gilla
Carina: titta in på de olika träningsprogrammen som finns här på jogg.se. Jag har följt "Milen på 60 min" och märkt stor förbättring.
MMS
1972 • Västerås
#49
•
4 juli 2012 kl 23:52
Gilla
Långpassen avklaras med podkaster,sommarpratare el dyl. I öronen. Sen brukar jag tänka att jag ska springa 9 min och belöna mig med att gå 1 min, ( vilket jag oftast inte gör för då är jag ju igång). Sen lär man sig hur kroppen fungerar, jag vet att de första 19 minutrarna är för jävliga, sen känns det lättare.

Lycka till!
Linus Gustafsson
1972 • Söderhamn
#50
•
5 juli 2012 kl 08:19
Gilla
#48

Varje gång man ger upp blir man lite bättre på att ge upp. Varje gång man biter ihop blir man bättre på det.

Om du normalt ger upp efter 5km av ett 7km pass, bestäm dig för 5,5 och spring hela istället för att ge upp efter 5. Nästan exakt samma sträcka men en helt annan mental känsla efteråt. Öka sedan sträckan lite då och då så tränar du på att bita ihop samtidigt som du tränar på löpning :).

Undantaget är såklart om man skadar sig, då ska man bryta hellre än att förvärra skadan.
annons
Maja N
1990 • Uppsala
#51
•
10 juli 2012 kl 17:45
Gilla
Oj, vad mycket respons! Tack för alla tips! Jag kör på med podcasts och musik, blir glad när jag har utmanat mig själv men försöker att inte deppa ihop när jag brutit en runda - det är väl det som är charmen med nybörjarperioden, att varje påbörjad löptur är en bedrift :)
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#52
•
10 juli 2012 kl 18:04
Gilla
När jag springer snabbdistans eller tröskel och det börjar göra riktigt ont så räknar jag steg. 100% fokus på att räkna steg och så funderar jag samtidigt på hur många steg jag kommer att komma upp till innan rundan är slut. Då finns det inte så mycket utrymme kvar i huvudet att fundera över hur trött man är.

Emelie Lindeborg
1987 • Lenhovda
#53
•
12 juli 2012 kl 14:24
Gilla
Ja räkna är fiffigt! Jag brukar räkna baklänges. Är värdelös på det så då måste jag verkligen koncentrera mig på räknandet istället för tröttheten.
Tommie
1976 • Stockholm
#54
•
12 juli 2012 kl 15:08
Gilla
Jag brukar också försöka bita ihop, precis när kroppen är inställd på att jag ska börja gå tar jag och kämpar i 10s till. Helt plötsligt har det värsta gått över och jag orkar 2km till. Men jag tror på pannben, när det kommer till löpning, det funkar säkert inte för alla, och vissa skador kanske kommer från för mycket pannben :) Men jag gillar det.
Anders Näslund
1961 • Stockholm
#55
•
13 juli 2012 kl 12:18
Gilla
Oj vad mycket kloka ideér.
Tror det mesta är sagt men vill ändå ge min syn på saken :-)

Jag tror mycket av ens kapacitet sitter i huvudet.
Om man när man ger sig ut på sin 10km runda redan i förväg "vet" att man kommer att bli supertrött vid 7km, så blir man det.
Jag är precis lika slut efter 10km som efter 20km som efter 30km, dvs. om jag ger mig ut på 20km långpass så kan jag för mitt liv inte föreställa mig att jag skulle orkat nåt längre när jag är i mål. När jag springer 30km långpass är det inget problem att passera 20km....

Böcker eller musik gillar jag också, eller att bara låta tankarna vandra iväg. Vad som helst som får mig att tänka på något annat en stund.

Spring-gå-spring är också en bra metod att orka längre. Spring 5min, gå en minut, spring 5min osv. Efterhand kan man variera tiderna och försöka ha längre löpsekvenser tills man så småningom springer hela den tänkta sträckan. ...och nej, jag vill heller inte gå när jag springer men ett spring-gå-spring pass är ju redan i förväg bestämt att det skall innehålla gång, så det räknas inte :-)
annons
Notna
1982 • Nyköping
#56
•
22 juli 2012 kl 01:17
Gilla
Folk kan skriva vad dom vill här men det har som liksom inte med saken att göra. Den erfarenheten att springa utöver sina begränsningar kan nog inte sammahfattas i ord (åtminstone inte av en slaskig forumskribent),
Tack och hej
Peter P
1965 • Kungsholmen
#57
•
23 juli 2012 kl 19:40
Gilla
Har man lust att tänka logiskt eller faktabaserat, då har det inte börjat bli jobbigt än :-)
När det väl är jobbigt så är hjärnan helt upptagen med den smärtan/obehaget än det är i stort omöjligt att tänka rationella tankar.
IMHO

Men de goda nyheterna är att man blir duktigare och duktigare på att stå ut med den sorts obehag som ansträngning ger ju mer man tränar. Idag kommer jag inte ens ihåg hur jobbigt jag hade det som nybörjare.
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.
annons