Löpning Skador & Rehab 23 inlägg 10346 visningar

Vägen tillbaka...

Lisa Wahman
1974 • Örebro
#1
18 augusti 2012 - 14:11
Gilla
Hej alla!
Efter en krasslig vår och helsjuk sommar har jag äntligen fått svar på vad som orsakat eländet. Tvar är ingen lek mina vänner! Fråga Gunde ;) (se separat lång tråd här på forumet).
Nu behöver jag alla råd jag kan få efter avslutad medicinering. Jag har sprungit i 10 år (2-7 pass i veckan, 6-21km), och alltid tränat mycket. Nu har våren varit sporadisk och sommaren helt utan träning med sjukdom och fyra olika antibiotika+annan medicin. Just nu får jag knappt röra mig. Hur kommer jag tillbaka efter detta elände? Skynda långsamt förstår jag så klart, men hur?? Vet inte var jag ska börja...
< < < 1 2 > > >
Anders Nyman
1965 • Örebro
#2
18 augusti 2012 kl 14:24
Gilla
Lyssna noga på kroppen och varva med promenader i början. Har du sprungit regelbundet i 10 år så kommer du fort tillbaka ändå. Själv vilar jag helt pga skada just nu. Men jag ska tillbaka så småningom. Lycka till.
1956 • PARTILLE
#3
18 augusti 2012 kl 20:13
Gilla
Det finns ett jättestor tråd om TWAR, jag tror Du kan hitta tips där och få kontakt med andra drabbade... http://www.jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=22214
Själv har jag drabbats av en aorta dissektion. Jag har började med att gå korta sträckor - ca 2 km och har efter hand ökat. Nu praktiserar jag stavgång.
Det första Du måste göra är att acceptera den situation Du har hamnat i. När Du hjort detta är det lättare att blicka framåt. Vänd Dig inte om oeller titta i backspegeln. Du kommer inte att börja från ruta ett. Du har redan träning i kroppen och en bas att bygga från.
Själv hade jag snittat 11,4 km löpning per dag när dissektionen slog till. Så den träning Du har i bagaget är inte ogjord. För min del räddade den mer eller mindre livet på mig. Nu när jag körrehab har jag nytta av detta.
Ta reda på vilket spelrum Du har. Gå ut korta promenader. Iaktta och känn efter hur det känns, hur Du och kroppen reagerar. Då har Du hittat Din egna plattform att bygga på. Skit i allt vad träningsprogram heter. Kör nu vad Du kan och förmår, utan att förta Dig. Jag tror Du förstår vad jag menar.
Det jag nu gör är att blicka framåt. Vad kan jag göra innan året är slutet. Det finns andra träningsformer att prova, som t.ex wetwest. Det viktigaste är att Du känner av vad som händer inom Dig och lyssnar på varje lite signal kroppen ger.
Inse och acceptera att detta tar tid och inte kan forceras. Du kan också passa på att hälsa lite på Din nya vän. Du kanske inte har tänkt på det, men denna nya vän kommer att vara en av de kraftfullaste och mest värdefulla följeslagare Du någon sin har mött. Troligtvis har Du nog redan mötte denne vän och kanske stött denne ifrån Dig. Men det är en stark vän som aldrig har vikit från Din sida. Odla denna vänkontakt nu - Din "nya" vän heter "Tålamod"
Fan... nu blev det så här långt inlägg igen. Sorry för det.... ;-)
Alice Sundström
1968 • Gislaved
#4
18 augusti 2012 kl 20:18
Gilla
Stefan, dina inlägg är en lisa för själen, skriv mer :)
Lisa Wahman
1974 • Örebro
#5
18 augusti 2012 kl 21:16
Gilla
Håller med Alice! Stort tack Stefan! Behöver absolut lära känna den (för mig) nya vännen :)
Conny Adolfsson
1954 • Hyltebruk
#6
18 augusti 2012 kl 21:55
Gilla
Stefan vet hur det skall göras_Jag fick starta träningen på nytt 7 Aug 2011 sedan ena knät krasade till vid rensning i jordgubbslandet, det hadde varit problem med knät sedan början utav juni, men nu var det helt kört, bara att starta från 0
det blev 173 m försiktig gång (km/tid 19,25) och lite försiktig träning på motioncykeln utan belastning, knät tyckte dock inte om cykelträning, så det fick jag sluta med, problemet med knät höll i sig resten utav året, och en bra bit in på detta året, bara små korta träningspass gick att utföra, men med en planlagd ökning utav farten, nu saknar jag uthållighet, kroppen klarar inte så mycket mängdträning, men något har hänt med löpstyrkan, klarar av tunga långa backar betydligt bättre, har inte varit så snabb på korta sträckor sen hösten 2006, kanske var det en knäskada som behövdes för att bli snabbare.
Rickard Dömstedt
1970 • Landvetter
#7
19 augusti 2012 kl 09:28
Gilla
Stefan är helt rätt ute - ingen backspegel, se framåt. För ca 1,5 år sen fick jag en bristning i plantar fascian - och nu har samma sak hänt igen. Nu lägger jag ner löpningen och fokuserar på andra träningsformer tills foten är helt bra. Cykel till å från jobbet, motionscykel, simning, styrketräning, wetwest etc får det bli. Är ganska övertygad om att jag har nytta av den mer varierande träningen under rehabperioden sen när jag kan löpträna igen. Hellre missa lite löpning nu med en förhoppning om att kunna springa hela livet så länge jag lever. Kämpa på och skynda långsamt. Stigarna och loppen hinner bara bli fler medan du bygger dig stark :)
Lisa Wahman
1974 • Örebro
#8
19 augusti 2012 kl 12:20
Gilla
Tack för fina råd och krya på er ni som är i "samma" sits. Stryker tålamodet medhårs och hoppas på det bästa ;) Oroar mig för hjärtat förstås. En cykeltur i snigelfart till ICA ger "snabbintervall-puls", hjärtstick och tung andning (inte bara flås). Eftersom hjärtmuskelinflammation kan vara en komplikation av tvar funderar jag såklart. Någon här med erfarenhet?? Hoppas att antibiotikan snart hjälper mig denna gång...
Tungt att vara den som är sjuk när man normalt sett är den som peppar andra till "friskare liv". Får nog tänka promenader och lugn simning till att börja med. Även jag kan nog må bra av lite variation.
Dela gärna era historier kring liknande. Skönt att inte vara ensam i detta. Tack!
Frida A
1978 • Sollentuna
#9
19 augusti 2012 kl 16:48
Gilla
Jag har inte twar men är inne på min sjätte antibiotikakur sen i slutet av april. Min kropp känns "slut" (har konstant värk) och jag har äntligen insett att vägen tillbaka till löpningen kommer att ta tid och måste få ta tid. Så tack Stefan för ditt inlägg! Det var otroligt bra för mig att läsa!
Lisa Wahman
1974 • Örebro
#10
19 augusti 2012 kl 17:22
Gilla
@Frida: hoppas verkligen du kryar på dig, du med. Antibiotika vill man gärna klara sig utan.
Frida A
1978 • Sollentuna
#11
19 augusti 2012 kl 17:44
Gilla
@Fragancia, Tack och krya på dig du med naturligtvis! Jag läste att någon i samma sits hade kört med pulsmätning under alla promenader eftersom det är så svårt att verkligen veta vad man tål i början. Tror det kan vara något för mig för att hålla lite koll.
Lisa Wahman
1974 • Örebro
#12
18 september 2012 kl 08:23
Gilla
Hallå igen! Ville bara dela med mig lite... Håller på att lära känna mig själv och min kropp på nytt och det känns både spännande och utmanande :) Med några extra kilon runt midjan och ett rejält eftersatt flås börjar jag från början. Konstigt nog är jag mindre stressad nu än tidigare. Jag låter det ta sin tid. Jag cyklar till jobbet (13 km tur och retur) på vardagar och låter naturlig motion ta plats. Det är härligt! I går sprang jag 2,5 km för första gången sedan början på juni. Min 6 åriga dotter drog ifrån rejält men oj vad skoj vi hade. Höstsol som silar genom grenverket och fuktiga barr under sulorna. Jag längtar redan till nästa gång. Har lovat mig själv att behålla den här känslan då jag stressar över dåliga tider och missade lopp. Så till alla er som lider, skadade och krassliga. Er tid kommer! Jag har hälsat på och börjat bekanta mig med Herr Tålamod. Jag tror att han kommer att bli en god följeslagare fram över... :D
Åsa Cedervall
1984 • Göteborg
#13
18 september 2012 kl 09:07
Gilla
Vad härligt att läsa att du börjar komma tillbaka! Tror precis som du säger tålamod är en viktig ingrediens. Sitter själv med en fotstukning som visserligen börjar bli bättre men vet ännu inte när jag törs springa nästa gång.
Fortsätt kämpa på, lugnt och fint :) Och njut!
Kajsa B
1987 • Göteborg
#14
18 september 2012 kl 10:23
Gilla
vad härligt att du är på väg tillbaka!

Var själv i en olycka för 10 månader sedan. hade söner ena benet rätt ordentligt. operation och två månader som jag inte fick lägga minsta lilla vikt på benet. Som du varit inne på lär man sig uppskatta att kunna göra de mest vardagliga saker. och de där 2,5 km du jogga är ju kanon! Jag hade min häftigaste känsla när jag kunde gå mina första steg. långsamma och stapplande, men jag gick! och jag grät av lycka :)
Men som stefan säger, låt tålamodet bli din bästa vän, jag glömde det ett tag och drog på mig inflammation i båda hälsenorna lagom till att jag kunnat börja springa lite längre igen. Så nu tränar jag tålamodet igen ;)

Lycka till och njut av att du kan vara igång igen!
1956 • PARTILLE
#15
18 september 2012 kl 13:16
Gilla
Härligt att läsa Fragancia. Visst är herr Tålamod en cool snubbe? :-)
Själv går det framåt för mig också. Jag har varit med på ett 6 timmarslopp (då gick jag), stavgår som en liten galning och har även kört två spinningpass (lugnt och fint). Den 27-28 oktober skall jag köra Rosa Dygnet igen. Så sakta men säkert återtar man sitt gamla liv. Just nu blickar jag bara framåt, det är där mitt kommande liv ligger och det är detta som intresserar mig.
I övermorgon skall jag göra en CT som skall avgöra hur framtiden blir. Om den är OK, kan jag börja springa. Skitnervös är jag.
Så kämpa på alla Ni som dras med sjukdomar och krämpor. Ni har det inte ogjort.
Lisa Wahman
1974 • Örebro
#16
18 september 2012 kl 13:37
Gilla
Tack alla och krya på Er! Har gjort ett italienskt ordspråk till mitt mantra:
"Den som går i sakta mak, går frisk och kommer långt"

@Stefan: Visst är han i allra högsta grad en cool snubbe ;) Stort lycka till! Jag håller en tumme!
Malin Enlund
1970 • Älvsjö
#17
18 september 2012 kl 14:22
Gilla
Vilket bra ordspråk Frangancia. Det ska jag ta till mig. Jag håller på att bekanta mig med herr Tålamod själv och är väl inte jätteförtjust i sällskapet än, men är på god väg. Har svårt att montera bort backspeglarna, men måste inse att det är framåtblick och skynda långsamt som gäller. I mitt fall är det en utmattning som ställer till det ...

Lycka till på torsdag Stefan!
1978 • Torslanda
#18
18 september 2012 kl 14:28
Gilla
Härlig tråd att läsa. Har själv inte tränat på snart 5 veckor. Efter att ha läst den här tråden ska jag nog nog också stifta bekantskap med Hen Tålamod :)

Bara att vi blickar framåt och ser vad vi kan åstakomma är en seger. Alltför många blickar bakåt och ser bara vad de borde ha gjort. Framtiden ligger trots allt framför oss.
1956 • PARTILLE
#19
18 september 2012 kl 16:39
Gilla
Malin! Jag är så nervös inför detta så jag till och med sa fel dag. Det skall inte vara torsdag utan fredag..... men jag ser det positivt då får jag ju blicka fram ännu mer :-)
Lisa Wahman
1974 • Örebro
#20
1 november 2012 kl 07:24
Gilla
@ STEFAN: Jättenyfiken! Hur gick Rosa dygnet?? Hoppas du fått de besked du önskar!
Hur går det för er andra??
Själv har jag fått backa :( Sjuk igen och ny antibiotika. Suck. Jag förstår varför Gunde sitter i Tv-soffan och gråter...
Tar Herr Tålamod under armen och går tillbaka till gå. Har fått eländigt sällskap på köpet av vilo-tröst-kilon runt midjan som bestämt sig för att hänga på. Usch...

Nya tag!
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.