annons
Löpning Träning 111 inlägg 12276 visningar

Vem ska bestämma över din kropp?

1981 • Linköping
#1
20 november 2012 - 09:49 (Redigerad 20 november 2012 - 09:53)
Gilla
Läser denna artikel från DN och blir lite fundersam. http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/vem-ska-bestamma-over-din-kropp

Särskilt över den sista meningen som jag tycker sammanfattar artikelns andemening rätt bra:

"Samhället i dag präglas av ett synsätt där det gäller att se perfekt ut, och där alla ska vara friska och leva ett hälsosamt liv. Om dessa ideal sprids – och det gör de – riskerar vi att få ett hårt och kallt samhälle."

Om man tar bort det första - att alla måste se perfekta ut - så kan inte jag se det negativa i ett "friskt och hälsosamt liv"...

Eller, som det senare står, att cheferna träffas på gymmet istället för på krogen (med ett glas alkohol?) på vilket sätt är det fel? Och om "deras ideal" sprids, är det fel att fler blir hälsosamma?

Tävlingshets och prestationspress kan förståss vara negativt men att vara frisk och hälsosam?

Är det bara jag som inte fattar detta resonemang?

< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Bobby Ljung
1970 • Sävedalen
#21
21 november 2012 kl 10:15
Gilla
Är det så konstigt att arbetsgivaren vill att man ska orka prestera på jobbet?
Det är bevisat i forskning att det krävs en viss kondition (syreupptagningsförmåga) för att bara orka koncentrera sig en hel dag. Har man dessutom ett fysiskt arbete, kräver det givetvis bättre fysik/kondition.
Om jag får betalt för 8 timmars arbete, bör jag väl orka prestera 8 timmar?
Det är så fruktansvärt tabu att nämna detta i Sverige. Arbetsgivarna ställer krav på kompetens, vilja mm, men när det kommer till att man ska orka, då vågar/får man inte säga något.

Vänd på det istället. Detta kan (i den bästa av världar), leda till att arbetsgivarna faktiskt ser detta som en möjlighet, och erbjuder de anställda förutsättningar för att öka sin fysiska prestationsförmåga.
Gustav
1980 • Stockholm
#22
21 november 2012 kl 10:15
Gilla
Riktigt tragiskt hur det har utvecklats...

Här kommer mer: http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/provocerande-med-chef-som-hardtranar
Magnus
Stockholm
#23
21 november 2012 kl 10:44
Gilla
Vad menar du Gustav..tragiskt hur DN’s "hetsartiklar" utvecklas eller vad? Själv tar jag dom med en gäspning..låt folk träna om de vill! Själv blir jag provocerad av folk som inte sköter sin kropp eller hälsa och därmed är sjuka/vabbar hela tiden.
1975 • Göteborg
#24
21 november 2012 kl 10:46
Gilla
Acke5 - Att arbetsgivarna börjar ställa krav på den anställdes kondition är inte odelat positiv. Visst är det odelat positivt att hålla sig i form och må bra, men det tillhör privatlivet och det fria valet. Om en arbetsgivare tycker hälsa är viktigt kan denne ge sina anställda möjligheten att träna på arbetstid, något som blir allt mer vanligt. Men att därifrån gå över till att motionen är ett villkor för anställningen är något helt annat. Jobbar man inom ex polis eller brandkår kan det vara en sak, men i ärligheten namn är inte ens alla där i toppform.

Alla är fria att måna om sin hälsa, men en anställning får inte vara villkorad med vad du gör på din fritid. När arbetsgivarna börjar ställa krav på hur du disponerar din fritid öppnar det även för andra krav som inte är lika oskyldiga. Skulle det vara ok med ett anställningskontrakt som slår fast att du måste cykla till jobbet varje dag oavsett väder? Eller som fastslår att du inte får äta snabbmat? Eller som säger att du måste springa minst en mara om året?

Arbete är arbete, och fritid är fritid. Dom två ska inte blandas - men trenden är att arbetet får allt större inflytande över fritiden. Det är en utveckling som är värd att vara på sin vakt mot!
Lars Martinsson
1966 • Sundsvall
#25
21 november 2012 kl 10:50
Gilla
Håller med #25 där. Dessutom hur många gånger har man inte kommit till jobbet sliten efter ett träningspass. Är det då det bästa för arbetsgivaren. Träna ska man för att det är kul tycker jag, inte för att man förväntas göra det.
annons
Gustav
1980 • Stockholm
#26
21 november 2012 kl 11:22 Redigerad 21 november 2012 kl 11:25
Gilla
Magnus N

Många av poängerna har redan nämnts.

Det känns som att DN försöker smutskasta motionärerna.
-Är det inte bättre att främja motion?

Här kommer ett exempel:
"De härmar elitidrottarna, tränar ofta extremt mycket, kör tävlingslopp som Vasaloppet, Stockholm Marathon, Vätternrundan och Lidingöloppet, och berättar gärna om sina träningstider, placeringar och vilken utrustning de använder på Facebook, bloggar och Twitter. Dessutom präglar de många i sin omgivning, eftersom en stor andel av dem är chefer."

Vad är det för fel med det? Jag ser det snarare som motivation eller som en utmaning...

Varför ska man skämmas för att man tränar??

Har själv bara hållit igång sen årsskiftet, och det mest pga diagnosen diabetes och egen vilja/motivation, inte för att jag hetsats!

Kan hålla med om att man borde ta det med en gäspning, men andra kanske ser det annorlunda.



1975 • Göteborg
#27
21 november 2012 kl 11:25
Gilla
Personligen ser jag en skillnad mellan motion för sitt personliga välbefinnande, och motion som en pretentiös markör mot omvärlden.
Acke5
1959 • Göteborg
#28
21 november 2012 kl 11:36
Gilla
Svåra gränsdragningar:

"Om en arbetsgivare tycker hälsa är viktigt kan denne ge sina anställda möjligheten att träna på arbetstid, något som blir allt mer vanligt."

Om en arbetsgivare tycker det är viktigt med kunskaper i ryska; väljer han då att anställa en som har dessa kunskaper eller är han tvungen att utbilda någon som saknar denna färdighet? Ibland vill man ha en färdig produkt framför ett renoveringsobjekt.
Ava
1958 • Lindome
#29
21 november 2012 kl 11:41
Gilla
# 25 - tumme upp på den!
# 27 - den dag du inte får ett jobb därför att du har diabetes (och därmed större risk för sjukdagar än en "frisk" person) tycker du fortfarande att det är OK då?

Risken är ju tyvärr att arbetsgivare sållar bort alla s.k. riskgrupper och då står alla vi som inte är under 30, barnlösa, i toppform, utan kroniska sjukdomar och med dokumenterad lång utbildning och träning på elitnivå plötsligt utanför.
Niclas Tönnfält
1981 • Upplands Väsby
#30
21 november 2012 kl 11:44 Redigerad 21 november 2012 kl 11:45
Gilla
Det är tyvärr en väldigt infekterad debatt och det gagnar inte någon. Tänk på att dödsfall som kan relateras till fetma/övervikt är större idag än rökning.
Känns ibland som folk säger att de är nöjda med sin kropp när de väger 150 kg (klar överdrift jag vet) bara för att protestera för att folk rör sig.
annons
Gustav
1980 • Stockholm
#31
21 november 2012 kl 11:55
Gilla
Ava

Utan att ta det personligt...

Jag tycker att det är upp till arbetsgivaren att anställa den som denne anser vara lämplig.
Men träning/hälsa känns som något som berör alla och hade du haft ett eget företag med en enda anställd hade du nog också valt en som var hälsosam...
1975 • Göteborg
#32
21 november 2012 kl 12:09
Gilla
Gustav - absolut är det upp till arbetsgivaren att anställa den som denna anser är bäst lämpad för uppgiften. Men det är en jäkla skillnad på det och att anställningen är villkorad med vad du gör på din fritid. Om du är i toppform och får ett jobb, men arbetsgivaren sedan anser att du "sunkat ner dig", ska det då vara grund för uppsägning? Det blir ett helt orimligt förhållande mellan arbetsgivare och anställd. En anställning får aldrig göra anspråk på hur du väljer att disponera din fritid. Inte mindre än att det isåfall ska räknas som betald arbetstid, dvs friskvård, och vara frivillig.

Skulle det kännas ok med anställningskontrakt som stipulerar att du är skyldig att springa minst 30 km i veckan oavsett hälsa, väder, familj eller andra omständigheter? Eller att du måste äta LCHF på lunchen? Var går gränsen för sundhet och den sundhet som behövs för att utföra ett kompetent arbete? Hänger kompetens och fysik verkligen ihop?

Fundera ett tag på var gränsen för privatlivet går, och fråga dig själv i hur stor utsträckning en arbetsgivare har rätt att ställa annat än kompetenskrav på dig för en anställning.
1956 • PARTILLE
#33
21 november 2012 kl 12:12
Gilla
"Arbete är arbete, och fritid är fritid. Dom två ska inte blandas - men trenden är att arbetet får allt större inflytande över fritiden. Det är en utveckling som är värd att vara på sin vakt mot!"
KLOCKRENT!
Av vilken anledning skall man kolla jobbmail och svara i jobbtelefon på sin fritid om inget speciellt är avtalat?

Det är ju syvende och sist arbetsgivaren som bestämmer, vem som skall få anställning på företaget. Vill man ha ett jobb, får man ju helt enkelt anpassa sig till det. Tyvärr, är det väl bäst att jag tillägger. Denna diskriminering är ju ingen ny företeelse....
1969 • Åkersberga
#34
21 november 2012 kl 12:13 Redigerad 21 november 2012 kl 12:13
Gilla
Vi är nog inte så långt borta. Diskuterade mat o träning med en tysk kollega och han sa att de inte kan mixtra hursomhelst med sin hälsa för då kan försäkringsbolagen, som har en mycket starkare ställning än i Sverige, gå in o styra upp hur de ska leva sitt liv.
Magnus
Stockholm
#35
21 november 2012 kl 12:16 Redigerad 21 november 2012 kl 12:21
Gilla
Jag tycker absolut inte det ska finnas krav på att man måste vara tränande för att få ett jobb (om det inte är relevant för just den arbetsuppgiften), däremot ska det erbjudas möjligheter till träning och eventuellt uppmuntran (fast inte bonus - det ska vara förbehållet arbetsinsats) på jobbet.
annons
Gustav
1980 • Stockholm
#36
21 november 2012 kl 12:19
Gilla
Stephan,

Visst måste man dra en gräns.

Somliga tycker vid intervjun, andra har andra kriterier. Min poäng från början var att man inte borde klanka ner på folk som väljer att motionera....
1956 • PARTILLE
#37
21 november 2012 kl 12:19
Gilla
Instämmer Stephan!
Men säger arbetsgivaren i sin annons att man skall kunna springa 10 km och inte röka, då är det detta som gäller. Däremot kan man kanske i så fall skall undra vad det är för arbetsgivare och varför dessa krav ställs. Är man nöjd med svaret söker man jobbet, är man inte nöjd, så letar man vidare....
Bobby Ljung
1970 • Sävedalen
#38
21 november 2012 kl 12:59
Gilla
Var går gränsen för arbetsgivaren då? Om tex en snickare går upp till 200 kg genom att äta helt fel och aldrig röra på sig, och på så sätt inte orkar/kan prestera som var överrens vid anställningen. Kan inte arbetsgivaren ställa krav då? Ska det vara ok att svara "skit i vad jag gör/inte gör på min frititd"?
Ska en arbetsgivare vara tvungen att avstå produktionstid för att en anställd ska kunna träna på arbetstid, för att kunna leverera det man varit överrens om (och det man förmodligen får betalt för)?

Jag drar det till sin spets, jag vet. Men det är en intressant fråga (tycker jag). Självklart är fritiden min, och inget som arbetsgivaren har med att göra hur jag spenderar den. Men, man bör kunna prestera på jobbet enligt de förutsättningar man anställdes för (självklart ska man ta hänsyn till sjukdomar mm som man inte kan styra över).

Om jag jobbar som präst, är det ok att vara djävulsdyrkare på fritiden??
1975 • Göteborg
#39
21 november 2012 kl 13:08
Gilla
Acke5 - "Om en arbetsgivare tycker det är viktigt med kunskaper i ryska; väljer han då att anställa en som har dessa kunskaper eller är han tvungen att utbilda någon som saknar denna färdighet? Ibland vill man ha en färdig produkt framför ett renoveringsobjekt."

Är kunskapen i ryska av betydelse för att utföra ett kompetent arbete anställer arbetsgivaren nog någon som redan har den kompetensen. Tycker arbetsgivaren att kunskaper i ryska är nyttiga i största allmänhet men inte av betydelse för arbetet, anställer denne nog någon som antingen redan kan ryska, eller erbjuder fortbildning. Kommer arbetsgivaren plötsligt på att alla anställda måste kunna ryska erbjuder man också fortbildning inom ramen för anställningen. Man kickar inte alla och nyanställer.

En anställning ska grundas på kompetens. Den som är mest kompetent är den som är bäst kvalificerad för jobbet. Vad jag väljer att göra på min fritid däremot, det ska arbetsgivaren skita fullständigt i. Är god fysik en förutsättning för att utföra ett bra jobb ingår det som löpande "fortbildning" i tjänsten, annars inte. Där ser vi en växande trend med tillgång till frivillig motion på arbetstid vilket bara är bra.

En elitmotionerande chef som tänker nyanställa utgår nog tyvärr alltför ofta utifrån sig själv när denne ska avgöra vad som är viktigt för att utföra ett bra arbete. Om han/hon/hen lägger XX antal timmar i veckan på träning är det säkert bra, men det betyder inte att det är en bra måttstock att mäta andra mot. Man utgår från sin egen högst begränsade världsbild när man bedömer kompetens i det fallet. Men förlusten ligger på arbetsgivaren isåfall som riskerar att missa "elitkompetens" och istället bara får ännu en "elitmotionär" att tävla i PB med på arbetsplatsen. Om det är en trend eller inte vet jag inte, men när frivilliga prestationer på fritiden börjar bli avgörande för möjligheten att få eller utföra ett arbete, då är det tyvärr en utveckling åt helt fel håll.

Lika lite som man ska klanka ner på folk som väljer att motionera, lika lite ska man klanka ner på dom som väljer att inte motionera, eller dom man anser inte motionerar tillräckligt mycket.

Och som Manning skriver, står fysisk prestation inskrivet i en jobbannons, då är det bara att bläddra vidare. Den arbetsgivaren är ute och cyklar.
Lars Martinsson
1966 • Sundsvall
#40
21 november 2012 kl 13:12
Gilla
Vad är det som säger att träning automatiskt gör att man presterar bra på jobbet? Krävs väl annat också.
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.
annons