Löpning • Skador & Rehab • 14 inlägg • 3845 visningar •

Asfalt vs skogsstig-löparknä

Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#1
•
18 juni 2008 - 08:50
Gilla
När det gäller forum här så tycks de flesta avråda från kuperade skogsstigar vid löparknä, vilket jag inte håller med om.
Poängen borde ju i så fall vara att plant fast underlag skulle vara bättre?

Jag fick problem av för mycket hård väg med ensidig dosering då jag alltid sprang på vänster sida. När jag kunde ge mig ut på heden i våras med sand/skogsunderlag med skiftande lutning så upphörde knäproblemet.

Det var inget svar på din fråga.. jag bara tänkte högt.. Belastningen på knät är naturligtvis högre på asfalt, men de lärde tvistar ju om att löparknä är en för tight sena, vilket inte nödvändigtvis måste bero på underlagets hårdhet utan kan komma av ett krävande underlag istället... Man måste alltså angripa problemet utifrån vad som orsakat det från början, vilket tycks vara olika för alla.
(nu babblar jag igen.. jag borde inte ha svarat hehe)
Margit S
1961 • Luleå
#2
•
18 juni 2008 kl 09:59
Gilla
Jag kan inte en meter på asfalt. Klarar dock en liten skogsslinga. Det är tom ganska kuperat och underlaget så som du beskriver. Jag tror att det också spelar en roll att asfalten är så totalt platt. Vid varje steg så utsätts benet för samma belastning. på skogsstigen så blir ju varje steg lite annorlunda eftersom man trampar över stenar, rötter...och sätter fötterna lite olika. kanske det spelar roll?

Anonymiserad
2006 • Alingsås
#3
•
18 juni 2008 kl 18:51
Gilla
Kan du inte börja vänja knät lite försiktigt med asfalt? Springa kanske 2 km i lugnt tempo lite då och då och sen försiktigt öka på tempot och distansen.
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#4
•
18 juni 2008 kl 19:03
Gilla
Såvida man nu inte är piskad att springa asfalt så tror jag på rekommenderad dos om högst 20 % asfalt av träningsmängden.
Anonymiserad
2006 • Alingsås
#5
•
18 juni 2008 kl 19:06
Gilla
Var har du läst den rekommendationen?
Avser den folk med knäproblem eller rent generellt för alla som tränar?
Maria Ekroth
1971 • Hyltebruk
#6
•
18 juni 2008 kl 19:32
Gilla
Jag kan ju bara dela med mig att jag fick mitt löparknä första gången efter att ha sprungit 80% på kuperad skogsterräng och inte mkt asfalt alls.
Nu fick jag det igen och hade säkert betydligt mer asfalt i benen, men för min egen kropps del tror jag underlaget spelar väldigt liten roll - här är det den strama senan som sätter stopp.

Också mest blabb... ;-)
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#7
•
18 juni 2008 kl 20:30 Redigerad 18 juni 2008 kl 20:32
Gilla
Mikael:
Ungefär den siffran har jag uppfattat på flera ställen, men den senaste jag sett som rek den volymen är Peter Lindberg som skriver på marathon.se i "fråga coachen", där han i ett svar säger så här:
"men jag vet att de bättra maratonlöparna tränar ungefär 20-30% på asfalt resten på annat underlag.
Det kankse kan gälla som ett litet tips."

edit: jag vet att en del springer bara asfalt osv. men till motionären i allmänhet kan det ju vara en bra tumregel..
Stefan Rohm
1967 • Laxå
#8
•
18 juni 2008 kl 20:35
Gilla
Mina egna erfarenheter:
Asfalt: ja, men kortare sträckor...helst på cykelvägar isf
Motionsspår: gärna o ofta...
Calle Stigfinnare
1967 • Dalby
#9
•
19 juni 2008 kl 12:34
Gilla
Jag har ett lindrigt itb syndrom. Tyvärr blir det värre av att springa kuperat. Själva underlaget spelar ingen roll för min del.
Talar alla i denna tråd om samma sak?
Är det verkligen helt fastslaget att alla menar just itb syndrom när de talar om "löparknä"? Även om de flesta verkar sätta likhetstecken mellan dessa två begrepp så
verkar andra även lägga in andra överbelastningskador i knäna ,som uppkommer genom löpning, i begreppet löparknä. Jag vet inte vad som är rätt, men rekommendationerna varierar ju förstås väldigt mycket om man talar om olika åkommor.
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#10
•
19 juni 2008 kl 13:07
Gilla
Jag skulle tro att det är ITB som gäller, men att alla kan få problem av olika orsaker, och därför måste angripa problemet utifrån sina egna förutsättinigar.
Asfalt brukar av sin natur inte vara så kuperat, varför kuperat underlag av samma orsak ofta är mer "krävande" än plana diton.
Mattias Sahlberg
1973 • Falköping
#11
•
19 juni 2008 kl 14:24
Gilla
Jag skulle vilja tipsa om att kolla att du har rätt skor... Bara för att de har mycket dämpning behöver de inte vara rätt. Pronation och löparknä har ju ett klart samband. Många jag har pratat med har blivit hjälpta av att få ett ilägg eller liknande. Att variera belastningen hjälper självklart då senan på utsidan av knät får jobba olika för varje steg. Dessutom är vi väl gjorda för att springa i terräng då asfaltsvägar är ett ganska nytt fenomen. Jag fick problem med löparknä när jag körde roddmaskin ofta ett tag och det är ju ganska enformig rörelse för knät.
Charlotta Sahlström
1972 • Täby
#12
•
19 juni 2008 kl 15:05
Gilla
Motvalskärring...men för mig hjälpte det att byta ut vanliga terrängen mot asfalt istället (och mycket korta rundor pö om pö).
Enbart plan asfalt alltså!

Sedan var sjukgymnast två gånger per vecka samt ilägg i skorna (för min del mjuka) som nog var största hjälpen på traven...för att jag skulle kunna börja komma igång hjälpligt igen. I kombination med asfalt...var ett fasligt sjå.
Marcus Nilsson
1967 • www.sapiens.se
#13
•
19 juni 2008 kl 15:07
Gilla
Charlotta, du är inne på rätt spår med plan asfalt. Problem med det som vi på svenska kallar för löparknä brukar lätt uppstå med kuperad terräng. Har för mig att det är gluteus medius som får jobba lite för mycket och drar i ITB-senan.

Jag har själv sprungit mig igenom löparknä genom att hålla mig på plan asfalt under en period innan jag gradvis kunde börja leka i spenaten igen.
Charlotta Sahlström
1972 • Täby
#14
•
19 juni 2008 kl 15:21
Gilla
Teknikpyttipanna:-)
tack Marcus skönt att veta det...och ännu skönare att veta att det går över!
Till syvende och sist.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.