28 juli 2013 kl 18:35
Redigerad 28 juli 2013 kl 18:49
Ur första länkens artikel en bit ner :
"As mentioned previously, studies have shown that training at VO2max elicits the most improvement in VO2max. This has been used as reasoning for training at VO2max because, as previously discussed, VO2max is the traditional measurement for endurance. The logic is that if VO2max is increased, endurance performance increases. This may not necessarily be the case. In addition, the question arises if VO2max actually improves in well trained runners? It doesn’t."
Det är ju inte SÅ konstigt om VO2max inte ökar nämnvärt hos vältränade.
Det kan ju tolkas att de kommit så långt som möjligt och/eller behövligt.
Av det jag läst så långt i den lååånga artikeln är det enormt mycket prat om VO2max som om vetenskapen hävdade att enbart VO2max är intressant, vilket det inte är. Löpekomin (i tävlingsfart), dvs hur det upptagna syret resulterar i löphastighet är oxå en mycket viktig faktor.
Tillsammans är de sannolikt viktiga för att avgöra t ex tävlingshastighet på halvmarathon och det sker i hög utsträckning genom att de påverkar tröskelfarten (hur den nu definieras).
Eftersom det möjliga sambandet tröskelfart = X % av VO2max x löpekonomin definitivt inte gäller exakt så lär det vara mer komplicerat i praktiken. X % ska då stå för den % av VO2max där tröskelfarten hamnar. Den bör ses som en tredje variabel utöver V02max och löpekonomin. Det är den som förhoppningsvis tränas upp med bl a just tröskellöpning.
Detta ska inte utesluta att det i praktiken är ännu mer komplext än i denna modell.
Men det ÄR ofrånkomligt så att långdistanslöpning kräver en snabb syrestransport, och att den maximala förmågan att göra det växer mer eller mindre bra med träning, men når inte hur högt som helst utan förbättringen planar ut med en viss dos, och ytterligare förbättringar brukar kräva relativt mer i träningsökning.
Alltså är det logiskt att använda VO2max för att förstå långlöpningens krav vid tävling.
Däremot är det säkert komplext precis hur viktig faktorn är för en given löpare vid ett givet tillfälle.
Och hur den bäst tränas tror jag inte är SÅ viktigt för det går nog på många sätt.
Ett exempel på att VO2max kan vara direkt begränsande är att bloddoping kan fungera, eftersom en viktig faktor för syretransporten, Hb-värdet, höjs. Ju lägre Hb man har desto effektivare borde det vara.
Det visar oxå att just i de fallen är inte den lokala syreutnyttjandeförmågan i musklerna begränsande, utan det fanns "ledig kapacitet" att utnyttja när syretillförseln blev högre.
Mycket som skrivs i den ordrika artikeln är lite löst babbel eller snällare uttryck resonerande som borde ha kunnats göra mer kortfattat och stringent.
Jag håller dock med om mycket oxå, t ex att träning på vissa procenter av VO2max inte går att generalisera så klart, etc
Ska försöka läsa vidare...
