Löpning • Kom igång • 32 inlägg • 11440 visningar •

Fotisättning? Hur gör ni?

Ulrika Nordlander

1971 • Sundsvall

•

28 december 2013 - 20:33

Gilla

Jag hoppas få lite hjälp från er som har sprungit mer än jag!

Jag har haft ett uppehåll pga knäproblem. Ont på insidan vänster knä, under knäskålen. Vilket har gjort att jag haft smärta och svårt att
böja knät. Jag har kört cykling, simning, och ridning under tiden, så kondisen är inte helt borta! ;-) Jag har också lagt till jympa sedan i höst och knät är mycket bättre.

Nu vill jag börja jogga igen! Jag har planerat att kombinera promenader med att jogga längre och längre sträckor så länge det känns ok.

Jag läste i en bok att vid fotisättningen ska stortåleden vara den som jag sätter i först. Småjoggade lite idag och jag har tidigare satt i hälen först. Testade med stortåleden och tycker att jag fick till det hyfsat efter ett tag.

Min fråga till er som springer mycket är nu - hur sätter ni i foten?

< < < 1 2 > > >

Andreas

1984 • Kävlinge

•

28 december 2013 kl 20:52

1 Gilla

Börja med att omvärdera vad du har på fötterna. Nästan alla knäskador i löpning uppstår pga att man tar för långa steg och det gör man av uppbyggda skor eftersom hjärnanan inte kan ta upp signaler från underlaget. Lite som att sticka med grillvantar.

Finns en anledning till att naprapater och sjukgymnaster börjar rekommendera barfotaskor och då menar jag inte Nike free.

Denna video förtydligar med överdrivna rörelser. http://m.youtube.com/watch?v=0vf7yNlrSyg&feature=c4-feed-c

Edith Gr

1992 • Stockholm

•

28 december 2013 kl 20:54

Gilla

Om jag inte tänker på det alls sätter jag i främre delen av foten först och jag har aldrig haft skador eller ont någonstans. När jag skulle prova ut skor för ett par år sedan på Löplabbet kommer jag dock ihåg att hon som hjälpte mig sa något i stil med "har du testat att sätta i hälen först?" när jag sprang på löpbandet. Så från och med den dagen trodde jag att det var så man egentligen "ska" springa. Men när jag testar det känns det jättekonstigt. Så jag kör på som jag brukar.

Hur ska det vara egentligen? Nån som vet? :P

Andreas

1984 • Kävlinge

•

28 december 2013 kl 20:59

Gilla

Det är inte så svartvit värld att de finns ett sätt att springa på. Men de flesta är överens om att man ska landa under tyngdpunkten av sin kropp å springa upprätt om det ska vara rätt rent biomekaniskt rätt. Sätter man i hälen först får man en bromsande rörelse upp genom benet som belastar knäet väldigt mkt.

Ulrika Nordlander

1971 • Sundsvall

•

28 december 2013 kl 21:04

Gilla

Tack för era svar!

Jag har varit lite nyfiken på "barfota" skor, så det kanske jag ska prova. Jag ska verkligen känna efter nu när jag tar det lugnt och bygger upp. Förstår tanken med att man bromsar upp när hälen sätts i först.

Jag har märkt att det känns bättre med korta steg, så det i kombination med annan isättning av foten kanske är "svaret".

Mer tips snälla!

Jens Sandahl

1969 • Sävedalen

•

28 december 2013 kl 21:09

Gilla

Det beror på hastighetet. Jag är och har alltid varit hällöpare. Men ju snabbare jag springer desto mer "framfot".

Tibor Karaszi

1965 • Täby

•

29 december 2013 kl 00:23

Gilla

Jag sätter oftast ned hela foten samtidigt. Fram och häl. Snabbare = mer framfot och vice versa. Men det viktiga för mig är att hela foten är i när tyngden kommer, vad som duttar i ett ögonblick före känns inte viktigt för mig.

Dana

1965 • Helsingborg

•

29 december 2013 kl 07:20

Gilla

jag har märkt att kroppen/fötterna bestämmer själv hur den/dom ska funka.
som tibor och jens skriver springer man snabbare då landar foten automatiskt(mer eller helt) på främre delen. springer man uppförsbacke händer detsamma plus att kroppen kommer också en bit fram(beroende hur brant är backe). springer man nedför en backe, så kommer kroppen att hålla sig mer bakåt(bromsande) och man landar på, antingen hälen eller hela foten. för att landa på framfoten i en nedförsbacke måste man träna upp det (tror jag), annars är det inte bra för knäna.
det är bara mina observationer så det behöver inte passa alla:)

Daniel Severinsson

1983 • Halmstad

•

29 december 2013 kl 10:56

2 Gilla

Min löpcoach gav mig rådet att inte tänka på fötterna utan se till att få upp stegfrekvensen och slappna av i fotlederna så kommer foten att "sätta i" rätt. Risken om man tänker för mycket på fotisättning är att man spänner fötterna och att det blir följdfel genom vad, knä och höft

Tuula Vuorinen

1965 • Västerås

#10

•

29 december 2013 kl 11:23

Gilla

Jag fick riktigt ont i knäna när jag började löpträna. Ja, så ont att knäna värkte i flera dagar efter varje löppass. Till slut kunde jag knappt springa ett par hundra meter förrän jag kände av smärtan. Jag la om tekniken och undviker idag att sätta i hälen först. Jag springer bara på framfoten och knäna är inte längre ett problem.

Andreas

1984 • Kävlinge

#11

•

29 december 2013 kl 16:41

Gilla

Håller med Daniel. Tänk inte fotisättning alls. Ju mer avslappnad man är i kroppen desto lättare är det att springa. Eyes on the target, tänk att någon drar i slipsen du har på dig snett upp. Tittar man i backen är det lätt hän att man böjer på överkroppen. Håll armarna in till kroppen och slappna av i axlarna. Spänn inte händerna. Flaxa inte med armarna de kostar bara energi och ökar risken för låg kadens, långa kliv.

Oldboy

1952 • Danderyd

#12

•

29 december 2013 kl 16:44 Redigerad 29 december 2013 kl 16:44

1 Gilla

Det är bra om man kan ha samma löpsteg som när man springer barfota på mjukt underlag, särskilt om man har knäproblem. Som påpekats: landa under kroppen eller bara precis framför så att foten är under kroppen när tyngden läggs på. Vanligen kommer då framfoten i marken strax före hälen (annars kanske man ska se till att det blir så om man nu vill skydda knäna).
"Barfotaskor" är inte alls nödvändiga men kan vara värt att prova men det viktiga är att det inte finns någon klack som är i vägen när man ska landa med framfoten aningen före. Lågt "drop" alltså men inte nödvändigtvis 0. 4-6mm går ofta bra, kanske 8 också. Men dämpning under hela foten kanske är bra även för knäna. Det finns numera mycket allt välja på.
Något annat man ska vara försiktig med är alla dessa pronationsstöd, plastlänkar och förstyvningar som finns i många vanliga (tyngre) löparskor. Jag är övertygad om att det långsiktigt bästa är att långsamt träna upp fot- och benmuskler så att kroppen själv kan se till att steget blir rätt. Leta alltså bland lättviktsskor, för ett neutralt löpsteg, och se till att de känns bra att springa med redan när du provar.

Håller med om att hållning och avslappnat steg är viktigt.

Ulrika Nordlander

1971 • Sundsvall

#13

•

30 december 2013 kl 01:00

1 Gilla

Tack för många bra tips! :-)

Jag har varit ute två dagar i rad nu och knät känns ok. Mest snabb promenad, men med inslag av jogg.
Det känns verkligen bra att vara igång nu! Men jag ska ta det lugnt och bygga upp och ha era tips i bakhuvudet!

Kjell Ömmersjö

1971 • Alingsås

#14

•

30 december 2013 kl 02:25

Gilla

Låter vettigt att inte sätta i hälen först inser jag nu. Är själv i återhämtande efter en stressfraktur i vänster framfot och har av den anledningen "känt mig nödgad" att landa mer på hälen just med den foten. Förmodligen av den anledningen har jag nu istället fått ruskigt ont i vänster knä och tvingas återigen till uppehåll i löpningen. Sannolikt inte bara en tillfällighet. Detta nya (tillfälliga/dåliga) löpsteg i kombination med mina ultradämpade Hoka One One-skor och mitt dåliga omdöme får misstänkas ligga bakom mitt nuvarande knäproblem.
Det är väl antagligen så att problemet är att konditionen byggs upp för snabbt i förhållande till vad kroppen de facto klarar av för belastning.

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

#15

•

30 december 2013 kl 08:51

2 Gilla

Det mesta om avslappning och hållning verkar redan sagt men jag vill bara förtydliga att det är inte farligt att landa på hälen. Det är inte farligt att landa på mellanfoten. Man kan springa både snabbt och skadefritt utan att vara framfotslöpare. Det enda jag ibland tänker aktivt på under löpningen är just avslappning.

Ni kan ju få gissa hur lång tid dom här killarna tog på sig att komma runt milen trots att jag ser hälar i backen.

Oldboy

1952 • Danderyd

#16

•

30 december 2013 kl 13:04

Gilla

Har inte sagt att det är farligt att landa på hälen men vidhåller att ledytorna i knäna belastas med hårdare stötar då. Har man knäproblem verkar det vettigt att undvika hällandning.
Och hälkuddarna kan ta stryk om man gör det med dålig dämpning på hårt underlag långa sträckor.
Så ska man komma ihåg att det är inte vilken del av sulan som först nuddar marken som räknas utan någon tusendels sekund senare när tyngden belastar mest.

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

#17

•

30 december 2013 kl 13:17

Gilla

Nej det var inte riktat till dig Oldboy utan mer en allmän reflektion. Jag har till och med hört utbildare på PT-skolan som hävdat att det är farligt att landa på hälen. Det går att landa på hälen på många olika sätt och det är en väldig skillnad på att dunsa ner framför kroppen på hälen med mer eller mindre rakt ben och att få en lätt touch i hälen med böjt knä innan resten av foten kommer ner.

Oldboy

1952 • Danderyd

#18

•

30 december 2013 kl 13:34

1 Gilla

OK Marcus, då är jag överens med dig:-) Har f ö själv idkat hällandning en månad i höstas för att bli av med quadricepstendinos, med i övrigt oförändrat löpsteg; blev förvånad över att det gick mycket lätt att byta. Kontrollmätte och hade samma stegfrekvens som vanligt.
Kan inte undgå att imponeras av nervsystemets förmåga att finjustera muskelspänningarna beroende på vad man ser och vad fötterna känner. Tydligast blir det om man springer på lite knöligt underlag i nästan mörker - det går alltid långsammare än samma sträcka i dagsljus. Men är det en känd, slät bana kan i alla fall jag slappna av tillräckligt för att springa med samma fart i månsken. Ursäkta för OT men tankar på fotisättning ledde mig hit.

#19

•

30 december 2013 kl 14:31

Detta inlägg har raderats

Johan Borell

1980 • Skänninge

#20

•

30 december 2013 kl 14:31

Gilla

Jag har testat att försöka landa mer på framfoten för att minska den bromsande effekten. Det resulterade bara i problem med vader och baksida lår, möjligen skulle det fungerat om jag vant mig gradvis och varit mer ihärdig.
Det som gjort underverk för min löpteknik har varit att fokusera på att skjuta fram höften och försöka landa rakt under min tyngdpunkt, precis som Andreas från Kävlinge skriver. Fotisättningen har i och med detta blivit mer av framfotskaraktär utan att jag tänkt på det. Jag upplever dock att tekniken kommer mer naturligt när jag kör snabba pass.

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.