annons
Löpning • Kost & Näring • 26 inlägg • 10490 visningar •

brutalt risig efter långpass

david rinnan
1975 • tyresö
#1
•
21 mars 2015 - 15:48
Gilla
Jag har kört 2 maror och ett stort antal långpass.
I februari var jag förkyld och sedan bortrest så det blev ett uppehåll på ca 6 veckor. På ett kortare (ca 1 mil) pass noterade jag att jag har farten kvar i benen. Träningsrepa inte långt från pers. För att ge en indikation på att jag inte blivit helt dekis på dessa 6 veckor.

Nu till problemet. Normalt sett kör jag alltid ett långpass på lördag morgon. Förra helgen var det premiär efter 6 veckorsuppehållet.

Vid 21km var jag så nära väggen man kan komma, vi var framme vid 23km. Vi höll ganska bra tempo. Ca 20-30 minuter efter passet hade jag domningar i fötter, händer och läpparna. Frossa. Visst illamående. Efter ett par timmar väldigt varm och helt ok i hela kroppen.

I dag kom då nästa långpass. Hur skönt som helst. Lugnt tempo. Vi till och med stannade och tog en paus hos en i gänget. En fika på altan. Mot slutet ökade vi tempot något. Vid ca 19km kändes benen som dom inte fick plats i löpartightsen och att jag låg precis på kramptröskeln. Joggade hem i mycket lugnt tempo och landade på dryga 24km. Sjukt och nästan svårbeskrivbart tunga lår.
Ändå aktiv, tvätt i maskinen, tina fläskfilen till middagen, Arla proteinmjölk, kaffe.. efter ca 20 minuter rejäla domningar i extremiteter, frossa, gåshud, illamående. La mig under dubbla täcken. Gäspade och fick kramp i halsen hahah jävlar va ont det gjorde :)

Nu ett par timmar senare är jag som vanligt och märker knappt av att jag sprungit. Bara så där som man brukar vara efter långpass. Lätt att bli andfådd.


Jag har aldrig fått så här tidigare.. Jag tycker jag gör allt precis som vanligt. Kanske att jag pressar på lite längre i smärttröskeln för att "jag brukar ju kunna springa så här långt/fort".

Jag har inga sådana här symptom på kortare pass kring milen även om det är tuffa kvalitétspass.

En känsla jag har när jag upplever detta är att typ allt blod är borta i kroppen. Ni vet som när ett ben somnar fast inte lika kraftigt. Jag misstänker att typ allt blod är i benen?? fungerar det så? Men varför aldrig detta problem tidigare? Kan det ha med näring eller vätska eller salt att göra? Jag tycker ju jag gör allt precis som vanligt.

Och en annan grej.. Väggen kommer så tydligt. Typ 19 eller 21km. Pang.

Min självbild, och jag tror faktiskt att den är helt korrekt, är att jag egentligen när som helst kan köra en lugn mara. Men uppenbarligen skulle det absoluuut inte gå just nu. Skitskumt. Ser verkligen fram emot lite erfarenheter från den samlade kompetensen här på forumet.





< < < 1 2 > > >
Micke Larsson
1971 • Norge
#2
•
21 mars 2015 kl 18:23
2 Gilla
Kompetensen får andra stå för, men när jag tar slut efter runt två timmar brukar det handla om soppastopp, och sedan är symptomen ungefär som dina: illamående, frossa, galen trotthet och en släng yrsel. För lite kolhydrater?
titti svensson
1978 • tyresö
#3
•
21 mars 2015 kl 19:18
Gilla
Hej David!
Jag känner ju faktiskt dig och kan intyga att din självbild stämmer och att du inte borde må så här dåligt av lugna pass.
Har du gjort något annorlunda på sistone vad gäller uppladdning?
Är du allmänt trött eller bara efter långpassen?
Har du någon koll på ditt järnvärde?
david rinnan
1975 • tyresö
#4
•
21 mars 2015 kl 21:14
Gilla
Jag är bara trött efter långpassen. Och normalt sett har jag mkt bra järnvärden och om något kanske lite högt :)

Jag kollade lite närmare nu i löploggen på runkeeper.

I dag var mitt andra långpass i mars. I februari sprang jag typ inget. I januari hade jag 2 långpass och innan dess var den 6e december.

Kanske är jag bara otränad? eller så har jag för lite blod? :)
titti svensson
1978 • tyresö
#5
•
21 mars 2015 kl 21:30
Gilla
Hm…har du druckit ordentligt före och efter passen eller kanske t.om. tagit resorb?

annons
Tibor Karaszi
1965 • Täby
#6
•
22 mars 2015 kl 08:06
2 Gilla
Frossan som du beskriver känner jag igen, har fått ett par gånger. Den jag kommer ihåg var ett Lidingölopp. Jag hade sprungit ett gäng 25:or innan, så det lär inte ha varit distansen i sig. Men jag tror att jag bara tog ut mig mer, och det dränerade mig. Jag gissar mest på socker (ja, jag spring typ sista milen "i väggen". Frös som en hund efteråt, låg (!) en halvtimme i duschen med hög hög värme. Hade det varit jag, så hade jag antagit att jag är för dåligt långpass-tränad och att jag (du) kör för hårt när du väl gör dina långpass. Pang, väggen kommer hårt och du har inte tränat på att mjuka in väggen (eller vad man nu exakt tränar upp med att långpassa). Jag skulle köra att antal långpass ensam, med ett medvetet joggtempo hela tiden, och öka km sansat för varje gång. I och med att du kör ensam så har du medvetenhet/vaken när glykogenet börjar ta slut och kan dra ner på tempot på ett vettigt sätt (dom första antal långpassen). Mina högst amatörmässiga kommentarer... :-)
Anders Strömvall
1968 • Kapp
#7
•
22 mars 2015 kl 08:07
1 Gilla
"Nu ett par timmar senare är jag som vanligt och märker knappt av att jag sprungit. Bara så där som man brukar vara efter långpass. Lätt att bli andfådd."

Det tycker inte alls jag är normalt, inte ens några timmar efter tävling el intervaller.
Tror du springer långpassen allt för fort och ser man på dagboken din så är det ju allt för lite träning,så då är det ju inte alls konstigt du är färdig efter ett plöstligt långpass i 6 min/km fart.

Kenyanska elitlöpare som springer halvmara på 60-65 min springer sina långpass i 6.30 fart så då fårstår du kanske att dina långpass i 5.47 med så lite mängd är galet fort i jämförelse.
Mikaela
1986 • Sverige
#8
•
23 mars 2015 kl 07:12
Gilla
Jag känner igen mig i det du beskriver. Men som någon skrev här tidigare, dålig uppladdning?
Se till att äta och dricka ordentligt 2-3 timmar innan, samt ta med något lätt att äta/dricka under passet.
Jag långpass igår och började efteråt att frysa och må illa, nästa gång ska iaf jag testa äta under långpasset och hoppas det inte blir lika.
Sen finns det ju något som heter löparmage, som man lätt kan få om man tar ut sig.
Ulf Mäkitalo
1964 • Umeå
#9
•
23 mars 2015 kl 11:30
Gilla
"Kenyanska elitlöpare som springer halvmara på 60-65 min springer sina långpass i 6.30 fart så då fårstår du kanske att dina långpass i 5.47 med så lite mängd är galet fort i jämförelse."

Lite OT, men jag blev lite chockad när jag läste ovanstående: jag tränar för min första mara och sprang 28km i 4:58-fart i lördags. Brukar lägga långpassen på 5:10-6:00...har oftast bara med mig 0.5l vatten, ibland inget. Har liten löpvana, däremot kört en del långlopp på cykel och skidor och kanske vant min kropp vid lång belastning. Kanske din kropp kräver näring under passen - att fettförbränning inte kickar igång som den ska?

Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#10
•
23 mars 2015 kl 11:43
1 Gilla
Nej kenyanska elitlöpare springer inga långpass i 6:30-fart. Ibland så återhämtningsjoggar dom riktigt långsamt, men långpassen går oftast rätt fort, speciellt för de som satsar på marathon.
annons
Amir Riahi
1973 • Åkersberga
#11
•
23 mars 2015 kl 12:01
Gilla
@1; jag tror det är en vanesak, det är inte nödvändigt att ladda före ett långpass som inte går fort. Brukar bara ta med 5-6dl vatten i vätskebältet.

Det kan vara flera andra faktorer som spelar in den här årstiden då temperaturen ligger runt nollan och alla är mer eller mindre sjuka.
Mikael Forsström
1961 • Vega
#12
•
23 mars 2015 kl 12:13
2 Gilla
Hela beskrivningen låter som om du går låg på energi och/eller vätska. Ta med en Snickers eller två och tryck i dig efter 1:45 på nästa långpanna.

Ett annat tips är att alltid lägga upp passen progressivt. Spring alltså som långsammast först och öka mot slutet. Farbror Lydiard brukade säga att varje träningspass ska avslutas med intensiv längtan efter nästa.
Anders Strömvall
1968 • Kapp
#13
•
23 mars 2015 kl 19:54
Gilla
Infon om farten till kenyanska elit löpare är tagen från en intervju med om jag minns rätt Marcus Torgeby som bodde i kenya en peiod, så den infon är trovärdig,
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#14
•
23 mars 2015 kl 20:31
Gilla
Anders, länka gärna till den texten om du har den.

Torgeby har inte varit i Kenya, vad jag vet. Däremot var han ju några månader i Tanzania och sprang med en löpargrupp. I intervjun med marathonpodden pratade han just om att de springer återhämtningspassen väldigt, väldigt lugnt. Men inte långpassen.

När Wilson Kipsang tränade inför Berlin 2013 så sprang han 40 km under 2 timmar på träning. Det är rätt långt från 6:30 min/km :)
Håkan Eriksson
1981 • Vegan Runners
#15
•
23 mars 2015 kl 22:56
Gilla
Mikael Forsström, varifrån kommer uppgiften om att Lydiard säger att varje träningspass ska avslutas med intensiv längtan efter nästa? Jag har försökt följa hans träningsfilosofi under vintern och läsa på om hans teorier. Det är ju svårt att få ett bra grepp eftersom hans begrepp är vaga och han mest verkar ha gått på fingertoppskänsla som är svår att sätta på pränt. Men det där låter inte alls som den bild jag har fått?
annons
Jens Sandahl
1969 • Sävedalen
#16
•
23 mars 2015 kl 23:10
1 Gilla
Jag har hört Rune Larsson säga att man ska springa i så behagligt tempo att man längtar till att bege sig ut igen. Om det är hemmasnickrad visdom eller hämtat från Lydiard ver jag dock inte. Men kloka ord är det.
Mikael Forsström
1961 • Vega
#17
•
24 mars 2015 kl 07:08
Gilla
Håkan, Lydiard är en av de mer feltolkade träningsfilosoferna. Du bör läsa Lydiards egna böcker och de han skrev tillsammans med Garth Gilmour på 60- och 70-talen.
Håkan Eriksson
1981 • Vegan Runners
#18
•
24 mars 2015 kl 07:42
Gilla
Det är de många feltolkningarna som gjorde att jag frågade varifrån uppgiften kom. Jag associerar precis som Jens den filosofin mer med Rune och ultravärlden. Där känns det som ett ganska sunt sätt att resonera.

Just nu kör jag fem veckor plyometrisk träning enligt Lydiard, där är instruktionen att avsluta spänstpassen med en känsla av att inte ha några sparade krafter kvar (till skillnad från morgonjoggen). Det sägs uttryckligen att de två första veckorna präglas av en stor trötthet men att det släpper framåt tredje veckan. Någon längtan efter nästa pass är det inte tal om. :)

Sorry för OT.
Hobbylöparn
Östermalms IP
#19
•
24 mars 2015 kl 07:56
1 Gilla
6 veckor är ett ganska långt uppehåll. Jag tror ditt flås kommer att komma tillbaks om ett litet tag. Att bara resa sig upp efter ett längre uppehåll och börja dra halvmaror+ är nog att be om trubbel.

Dessutom är vi svenskar nog inte byggda för långlöpning egentligen. Typ bilen till jobbet, sitta på rumpan hela dagen vid datorn. Masa sig iväg till nån lunchbufé, sen bilen hem. Klart!

Att på det chocka kroppen varannan dag med löpning. Ja det säger sig själv, förr eller senare säger den ifrån.
LCHF Margot
1959 • Svartvik
#20
•
24 mars 2015 kl 10:25
Gilla
Verkar som samma influensa som jag dragit på ett tag, samma symtom alla fall, en envis rackare som aldrig bryter ut ordentligt...
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.
annons