Löpning Skador & Rehab 15 inlägg 16219 visningar

Föll nedför i 4.30/km fart landade på höger knäskål

Lars Hedström
1958 • Altea
#1
26 september 2015 - 04:34 (Redigerad 26 september 2015 - 04:35)
Gilla
För en vecka sedan föll jag olyckligt på asfalten i en nedförsbacke landade på knäet och händerna, stukade vänster fotled har plockat asfalt från händer armar och ben. Har forfarande svullen fotled men helt ok däremot knäet är fortfarande tryck öm på knäskålen och kan inte böja benet mer än 10% m.a.o kan inte gå riktigt. Någon som gjort något liknande och har några tips har inte varit hos läkaren vet inte om det hjälper speciellt mycket... Tack för alla synpunkter Trevlig helg! /Lars
Åsa
1978 • Tyresö
#2
26 september 2015 kl 06:01 Redigerad 26 september 2015 kl 06:01
2 Gilla
Om du ramlat och skadat dig och är orolig över det behöver du nog gå till en läkare för att kunna veta om du är ok eller inte. Det är ju ingen här som kan komma med något säkert utlåtande om sånt.
Läkaren kan måhända inte ta bort skadan, men den kan ju säga om något är knas eller om du bara behöver vila lite.
Lars Hedström
1958 • Altea
#3
26 september 2015 kl 07:02
1 Gilla
Tack Jag är inte orolig ännu tänkte bara om någon hade gjort något liknande kanske kunde berätta hur länge konvalescens, rehabilitering etc
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#4
26 september 2015 kl 07:02
1 Gilla
Re Lars

När man kan befara mer än ytliga sårskador på ett knä efter fall t ex pga kvarstående svullnad, smärta och/eller rörelsebegränsning, bör man omgående söka läkare anser jag. Det kanske finns risk för både infektion och rörelsebegränsande vävnadsskador t ex på ligament eller menisker.

Jag ramlade själv ned framåt på flack men något ojämn "solbländad" asfalt 2001 ca 7-8 km in i Bollmoraloppets 10 km och slog upp blodiga sår på båda knäna, men kunde märkligt nog fortsätta och fullfölja på 34.56 min utan att tappa någon placering eller nämnvärd fart och tvättade såren efter målgång i enbart vatten tror jag. Sedan isade jag hemma några dagar.
Jag tränade dock som vanligt veckorna därefter, inkl 20 km dagen efter, men kände enligt träningsdagboken en "dragning" i knäna under ett par veckor.

Sedan har jag vid 3 tillfällen till snubblat på asfalt med bl a en seglivad axelskada som följd, varav senast för drygt 2 veckor sedan under längsta längsta passet på flera år efter 23 km löpning snubblat på solskuggig nylagd ojämn asfalt och "lyckades" ramla framåt så snabbt att jag inte hann ta emot tillräckligt och två framtänder slogs i och "dog" och har måst rotfyllas. Jag sökte tandläkarvård samma kväll som fallet.

I mitt fall (sic!) beror fallen kanske delvis på en efter skador sliten höger fotled med dålig koordination och tendens till "släpande" fotisättning. Jag har "småsnubblat" då och då på senare år på ojämn "bucklig" asfalt, men då snabbt korrigerat löpsteget reflexmässigt.

Så åldersfaktorn och försämrad koordination pga skador är sannolikt riskfaktorer för fall vid löpning. Annars känner jag mig fjäderlätt fortfarande vid lugn distanslöpning och tycker därför det hela är lite underligt. Men vid allvarligare skador är det oftast bäst att söka vård för att minska risken för försvårad skada och kvarstående men.

Lars Hedström
1958 • Altea
#5
26 september 2015 kl 07:09
Gilla
Tack Bo håller med åldern som en faktor, får nog gå till läkaren på måndag...
Oldboy
1952 • Danderyd
#6
27 september 2015 kl 00:39
1 Gilla
Gå till läkaren snarast. Jag snubblade och föll raklång på armbågen vilket ledde till skada på själva överarmsbenet med kraftigt minskad rörlighet. Krävdes MR för korrekt diagnos så det tog tid, håller efter tre månade på med (sent påbörjad) rehabträning för att återfå full rörlighet (läkaren hotade med "frozen shoulder" om jag slarvade) och småningom bli smärtfri (läkningen kan ta 4-6 månader med en skelettskada).

Så eftersom du har begränsad rörlighet ska du se till att få rätt diagnos så snart som möjligt så att du kan påbörja rehabövningar. Knän är komplexa så det finns ett antal diagnoser att välja mellan. Verkar läkaren osäker eller säger sånt som inte verkar stämma så gå till en till....
Emma Rengbo
1980 • Åkarp
#7
27 september 2015 kl 08:56
Gilla
Föll och slog mitt knä sommaren 2014. Har äntligen kommit till ortoped och fått MR på knäet, ett år för sent. Har ff problem, och har nu fått ännu ett rehab/prehabprogram för att komma tillrätta med det onda (hopparknä. Utlöst av ett trauma - slag mot knäskålen). Problemet för mig är att skadan redan är skedd, och till viss del kronisk, eftersom jag inte fick/tog hjälp direkt. Läkare på Vc ganska okunniga kring detta, så se till att remitteras till dels röntgen och dels specialist (ortoped) så snabbt du kan. Springer idag, men känner av "skadan" jämt, o framförallt efter mycket träning. Ska dock inte vara farligt med smärtan, enligt specialisten. Men ganska oskönt, och hindrar ju ens framfart till viss del...Lycka till, och var envis!!!
Lars Hedström
1958 • Altea
#8
28 september 2015 kl 08:18
Gilla
Tack Oldboy och Emma låter som jag ska besöka läkare inom kort eftersom jag efter en vecka och två dagar fortfarande har ont och begränsad rörlighet är dock bättre kan böja försiktigt upp till nästan 90 grader så vi kämpar på tack alla ha en bra dag.../Lar
Lars Hedström
1958 • Altea
#9
2 oktober 2015 kl 14:55
1 Gilla
Allt ok enligt rötgen bilder och doktorn men behöver rehab för knäskål (knä) och stukad ankel någon, tack för alla tips trevlig helg... /Lars
1986 • Göteborg
#10
18 november 2016 kl 12:53
Gilla
Hej Lars!
Hur gick det sen för dig och ditt knä?
Jag råkade ut för en liknande skada efter ett fall från hästryggen och har nu inte kunnat springa på en vecka. Rörligheten i leden är det nog inte något fel på men däremot är det svullet runt om och det smärtar i knäskålen när jag spänner låret vid exempelvis trappor.
Det jag undrar är hur lång vila jag ska förvänta mig egentligen efter en incident som de första 2-3 timmarna inte kändes av över huvud taget.
Allt gott!
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#11
6 december 2018 kl 20:42
Gilla
Efter ytterligare 2 fall 2017 och 2 i år, varav ett igår verkar löpning nästan numera vara mer av riskfaktor än nytta i en visserligen personlig tolkning dagen efter.
Igår slog min ständiga riskfaktor högerfoten i en onoterad upphöjning i trottoaren i Fuengirola när jag visserligen inte sprang fortare än ca 6.20 min/km men det räckte för att flyga/falla "handlöst" ned på en något nedsänkt perforerad infartsyta- ja för en gångs skull inget blodvite på vänster handflata, men däremot gick axeln för första gången ur led vilket jag klarade mig från i ett fall på axeln för över 10 år sedan också på en trottoar med lite snubbelkant.

Det var inget kul minst sagt men jag hade tur i "oturen" att det fanns en vårdcentral och läkare drygt 300 m bort och inom 25 minuter räknat från fallet var axeln repositionerad. Varken röntgen eller smärtstillande innan, men efter en mitella som jag tog bort hemma då det inte kändes bra.
Axelns funktion verkar nu oförskämt bra utan nämnvärd smärta. Istället var det ett djupt armbågssår m m som irriterade. Jag gissar att de tidigare fallen varav några på samma vänsteraxel gjort den överrörlig men kanske också mindre känslig för vävnadsskada vid luxation ungefär som vid upprepade stukningar då de inte längre smärtar.
Minst tre månader till återupptagen idrott efter rehab lär det inte bli i mitt fall : http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Medicinens-ABC/2016/09/Axelluxation/
Jag testar nog lite löpning i morgon och i slutet av nästa vecka börjar ju längdskidsäsongen enligt schemat :-)
Emma Rengbo
1980 • Åkarp
#12
6 december 2018 kl 22:14
Gilla
Appropå det här med fall... Jag sprang självoch snubblade pladask i tisdag med plattfall ner i asfalten. Kabel med kabelskydd som jag inte noterade. Ömt på knäets insida, men det känns annars stabilt. Ett blåmärke, mer än så hoppas jag att det inte blir. Andra fallet i år sedan 5/1, dock var det höger axel som tog förra smällen till 100 %.

På vägen hem (promenerandes) reflekterade jag över att springa, med risk att trilla och slå/skada sig vs att inte springa, med risk att dö i förtid p g a fysisk inaktivitet. I vilket fall tar jag det försiktigt med knäet nu, med hopp om att det bara är ett ”blåmärke” som ska läka.
Oldboy
1952 • Danderyd
#13
7 december 2018 kl 09:23
Gilla
Bo, jag har ett litet förslag angående din "Riskfaktor": För att undvika fall skulle du kunna till största delen hålla dig till väl rekognocerade rundor
Angående axeln så kan även skador som inte känns allvarliga leda till minskad rörlighet, det kan man motverka med ett bra träningsprogram, jag fick ett av min sjukgymnast efter ett av mina fall. Har fått köra det även efter ett senare mindre allvarligt fall.
Kan tänka mig att det är på liknande sätt med ett knä men framförallt med en höft där ju risken annars främst är brott - särskilt när man blivit äldre.
1965 • Kungsholmen
#14
7 december 2018 kl 10:03 Redigerad 7 december 2018 kl 10:09
Gilla
Apropå att falla så har jag sprungit i berg ganska mycket och aldrig förr stått på näsan trots riktigt tekniska steniga stigar, t.o.m nattetid med dålig belysning. Visst har jag halkat omkull i lervälling, men aldrig snubblat omkull på tekniska stigar vad jag minns.

Men på senaste resan så gick jag omkull två gånger! Ett oroväckande trendbrott pga ökad ålder, eller en tillfällighet. Framtiden får utvisa.
Förr har alltid min explosivitet räddat mig trots snubblingar, men det avtar ju med åldern. Dags för cykelhjälm på antagligen :-D
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#15
7 december 2018 kl 14:29 Redigerad 7 december 2018 kl 14:31
Gilla
#13

Ja ditt förslag om väl rekognoserade rundor är mycket rimligt. Ett problem här nere är att jag vill undvika tråkig strandpromenad och då blir det en del stadslöpning på vägen de närmaste kilometerna med ofta ojämna buckliga trottoarer och ibland "dolska" bara "fläckvis".
Det var en bekant ganska ofta belöpt trottoar jag snubblade på men liksom de många andra trottoarpartier jag passerar när jag inte väljer vägen, har jag tydligen inte lärt mig alla kanter, förhöjningar, gropar etc tillräckligt :-) . Normalt är jag tillräckligt koncentrerad men inte detta tillfälle.

Naturligtvis tar t o m jag förr eller senare lärdom (om jag överlevt) om fallen blir så här illa och anpassar rundorna.
Att regelbundnare träna vänstra svaga gluteus medius för att försöka höja upp höger höft och ben är i mitt fall en rimlig åtgärd.

Ett besök hos en annan läkare dag resulterade i att han trodde jag kunde haft en subluxation i stället, med tanke på igen känning alls nu. Den kan låta lika knakande vid repositioneringen. Han föreslog ändå magnetröntgen vilket får bli i Sverige i så fall.
Men med axelskydd för stabilitet vågar jag nog åka skidor snart som planerat.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.