Även jag ville kliva av efter 24 kilometer, planen var att min fru skulle stå där och heja och jag tänkte. "När jag ser henne klättrar jag över staketet." Men jag såg henne inte (hon såg dock mig) så det var bara att fortsätta dödsmarschen.
Hade sedan krampkänning i höger vad, ont i magen och tyckte synd om mig själv hela vägen hem. Känns på nåt sätt skönt att ha fullföljt även om tiden var mycket sämre än förra året.
Tog mig tid att stretcha ordentligt i målfållan och äta och dricka ordentligt, så idag mår jag faktiskt oförskämt bra.
