Träningen mot Stockholm är påbörjad. Första veckan på mitt träningsprogram, som jag knåpar ihop själv, avklarad. Jag började alltså förra veckan. På första veckan står det "Mängdvecka". Många mil, i behaglig fart. Nöjd med utfallet.
Denna vecka blir det "Tröskelvecka". Dvs, lite färre mil (siktar på 9), lite högre fart på kvalitetspassen - 2 "tröskel-pass". Troligen 5*2000 m i halvmarafart och ett 3*4 km i marafart. Givetvis långpass och lite distans-pass också för att komma upp i mina 9 mil.
Nästa vecka "Fartvecka". Runt 8 mil totalt, men två fart-intervall-pass. Troligen 400-ingar en gång och backintervaller en gång. Plus långpass och distanspass.
Efter det blir det "återhämtningsvecka" på ca 6 mil. Passar perfekt veckan innan jul. :) Lättare löpning. Kortare pass.
Sen börjar jag om igen. Mängd-tröskel-fart-återhämtning i fyraveckors-block, med aningens ökning i löpta mil per vecka. (Förhoppningsvis kommer nästa block som börjar vecka 52, dvs 25 dec, innehålla mer längdskidor som mängdträning istället för löpning, då vi befinner oss i Sälen den veckan).
Håller på med detta blocktänk i alla fall februari ut. Kanske ett par veckor in i mars också.
Detta upplägg passar mig jättebra som grundträning. Jag körde det förra året och gillade det skarp. Så nu kör jag copy-paste på mig själv eftersom det fungerade så bra då :)
I mitt schema lägger jag också in minst en gång till gymmet med alternativträning (oftast på stakmaskinen) och styrka.
Och viktigast av allt. Är jag trött, sliten och kroppen behöver vila. Då skolkar jag från mitt schema. Som idag tex. Då blev det vila trots att det stod "gymmet" på schemat och väskan var packad. Men just idag blev jag starkare av att vila och socialisera med kollegorna än att omotiverat och segt pallra mig till gymmet. Man måste vara flexibel och lyssna på kroppen! Det är viktigare än att nitiskt följa en plan. En plan är en plan och inget hårt skrivet i sten.
