15 november 2018 kl 22:59
"Hur klarar ni av hundar?"
Trots ca 230 000 km löpta sedan 1974 har jag aldrig blivit biten av en hund. Möjligen lärde jag mig något "pavlovskt" av hur att "interagera" under uppväxten då familjen hade två taxar som det t ex ibland befanns anledning att ryta till.
Men i Sverige kanske det ändå hjälper föga om man närmar sig en på långt håll synlig lös schäfer eller något ännu värre, och på senare år brukar jag ibland helt enkelt vända om och springa en annan väg för att undvika att stanna eller en konfrontation.
I Spanien för flera år sedan träffade jag på en husselös pitbull-liknande rätt stor hund som dreglade med "kisande" ögon och följde efter mig. Då stannade jag och talade lätt lugnt typ "stanna där" och kanske lätt gestikulerade dvs pekade "gå dit" och sedan lyckades jag sakta smita iväg och börja springa igen efter någon minuts dröjsmål pga incidenten. Oftast är lösa hundar i Spanien tämligen ofarliga och har inte samma instinkt att jaga.
Massor av tillfällen har små eller lite större hundar varit lösa speciellt i Sverige och attackerat och då kan det ibland fungera att ryta till ordentligt flera ggr eller hellre i lindrigare fall bara bestämt säga fy och peka innan ägaren möjligen gör något åt den snälla vovven. Men ofta måste jag då stanna tills ägaren får kontrollen över hunden.
Helt passiv är jag nog aldrig varit vid potentiella farliga eller irriterande lösa-hundmöten, men ibland först försökt fortsätta springa som om inget kommer hända vilket det dock ändå då oftast gör...