17 december 2019 kl 12:30
Är också ett exempel på en som börjat löpträna på "äldre" (57) dar, men samtidigt också ett exempel på hur man inte borde börja.
Sysslade en hel del med stavgång som yngre eller närmare sagt som 53-57 åring. Upplevde dock motivationsproblem att bara runda runt längs byavägarna. Försökte hitta några inspirerande stavgångslopp, men utbudet var rätt klent. Däremot fanns ett stort utbud på motionslopp/tävlingslopp, så jag tänkte varför inte!
Anmälde mig till ett 10,55km lopp som gick 24 dagar senare. Sprang fem gånger på tolv dagar = 40km och höll sedan paus tolv dagar innan loppet, kom i mål på 61 min. och fick mersmak!
Tre månader senare efter ytterligare ett 10km lopp och 300 träningskm deltog jag i min första halva. Oerhört hård kraftansträngning och mådde verkligt dåligt efteråt. En stund hann jag tänka att dethär är nog inte min grej, men efter några dar började jag spana efter följande lopp.
Med åren har jag börjat träna och löpa klokare och som ett under trots alla tänkbara fel i början har jag klarat mig undan med enbart småskador och skavanker.
Målsättningar måste jag ha för att orka träna och det brukar bli 5-7 lopp/år för att hålla motivationen. Har efterhand lärt mig ta det lugnare på träningen och njuter därmed betydligt mera.
Går i pension 2020 och hoppas, om jag kan öka på mängden och antalet gånger samt kvaliteten, att jag kan ännu göra nytt pb åtminstone på halvan. Torde t.o.m. vara realistiskt med vettig och systematisk träning.
Kan varmt rekommendera att börja med löpning som äldre, men håll inte mig som ett exempel, utan börja klokare!