Varför är det så svårt att hålla sig vaken en fredagskväll redan klockan 17.
Den mörkaste tiden är nu, som ett lock över dagen.
Efter rundan i skogen blir kroppen lugn och ögonlocken tunga redan klockan fem.
Mörkret kryper nära hus och fönster,
lampor tänds som små pannlampor i varje rum.
Stegen från passet sitter kvar i benen,
men viljan sitter redan i soffan och gäspar åt kvällen.
Utanför håller vintern andan,
Skyn har inte visat sig hela december
inuti vill hjärtat bara slå långsamt
och jag sova vill alldeles för tidigt