Finns det nån av er som minns?

Haha, lustigt många 71:or den här tråden. :)

Heja årgång 71!

Agneta! Bra kämpat! Ler verkligen åt dina resultat - du springer nämligen ungefär 10 ggr "bättre" än vad jag gjorde när jag började... Jag orkade bara springa en lyktstolpe på elljusbanan (2,5 km lång) och innan jag var tvungen att gå. Detta var 2001.

Av någon outgrundlig anledning hade jag fått för mig att jag skulle springa Gbg-varvet så småningom.
I efterhand är jag faktiskt glad att jag hade så låga förväntningar på mig själv (har alltid varit kass i sport, alltid 3:a i jympa, typ). Det tillät ju mig att faktiskt godta att jag inte orkade springa längre. Efter någon månad orkade jag springa hela banan, och ett par månader senare två varv. Då hade jag fått blodad tand och skulle aldrig ge mig =). Bröt foten och gick på kryckor 6 v, fick operera den ett halvår senare och 6 v till på kryckor+gips. Ett år senare sprang jag Gbg-varvet på 1.59.
Sprang i princip aldrig mer än två gånger i veckan, jympade dock en hel del och styrketränade. Tror det är skälet till att jag aldrig varit skadad eller haft problem med knän (mer än lite trötthetskänsla i dom, som idag är som bortblåst)

Jag är faktiskt glad att jag INTE hade tillgång till vare sig träningsupplägg eller jogg.se på den tiden, för då hade jag säkert pressat mig mer och jämfört mig med andra. Höll mig länge till rundor på ca 5 km innan jag ökade till 8 km och sedan milen - och det var långt (helt slut dagen efter).

Så mitt råd är - ta det väldigt lugnt och öka inte för mycket så här i början. Skit i tiden och vänj dig vid att springa ett par-tre ggr i veckan nu under våren och sommaren. Var nöjd med ALLA framsteg! Njut av löpningen och vad din kropp klarar. Spring bara i ett tempo som känns behagligt. Vill du så nörda in dig på puls - men det är inte nödvändigt. Det går lika bra att ha som mål att inte flåsa.
Om ett år ungefär skulle jag i dina kläder kanske börja öka farten på ETT pass i veckan som då är flåsigt.
Många yngre killar kommer att tycka att detta är onödigt försiktigt, men det är stor skillnad på att vara 25 och närmare 40!
Lycka till och ge dig inte!

Hej,

att det är jobbigt i början kan jag gå i god för. Förr när jag sprang fick jag nästan alltid ont i axeln/nyckelbenet på ena sidan när jag sprang. Om jag sprang när det var kallt ute (typ mellan oktober-april) så fick jag jätteont inuti öronen, mössa gjorde mig dyngsvett. Blodsmak i halsen! Jag trodde detta var saker jag fick acceptera.

Numera när jag springer känner jag aldrig besvär av kylan och jag springer i alla temperaturer. Jag får aldrig någon smärta i axlar, och sen jag började springa med låg puls så tycker jag bara det känns underbart att vara ute i spåret.

Jag har precis skaffat min pappa (1951) en pulsklocka, han blev sugen när han hörde om Maffetone och lågpulsträning. Han är nu ute i spåren och försöker hålla sig runt 125 slag. Han insåg med en gång att springa inte riktigt gick i hans form, utan han promenerar och så får han ibland på raksträckor och utförsbackar springa lite lätt några hundra meter.

Var inte rädd för att ta det lugnt i början. Med tiden kommer du nå en nivå och kunna hitta ett tempo där du springer bekvämt i långa perioder. Spring så att det känns bra och roligt!

Lycka till!

Klart man minns.

Jag började löpträna för ungefär ett år sedan. Jag och mina bröder skulle ha "springtävling" utanför vårat hus (vi bor utanför en stor idrottsarena). Vi började att springa 5 varv, sedan 10 varv. Efter 13 varv gick mina bröder hem, men jag fortsatte att springa i mörkret ändå. Till slut kom jag till 26:e varvet, och då hade jag sprungit lite över en mil. Det kändes otroligt skönt att klara av det, jag trodde aldrig i mitt liv att jag kunde orka så mycket. Efter det blev jag helt såld på löpning. :P

Kom ihåg att jag förbättrade min tid på 5km från 30 minuter till 25min på en vecka. Det var min snabbaste utveckling någonsin. Synd att jag inte utvecklas lika snabbt nu, hoppas jag blir frisk snart.... ;p

Jodå, jag minns. De jag verkligen respekterar på rundan är de långsamt lunkande och ansträngt flåsande. Ibland vill jag bara stanna i mitt endorfinrus och skrika "BRA JOBBAT! FORTSÄTT SÅ!". Jag vet liksom precis vad dom går igenom.

Synd att de är så få!

måste också heja på lite. började springa för 1 1/2 år sedan. klarade knappt av 2,5. Var helt död. Lydde folks råd att bara fortsätta ett par månader utan att ge upp. sakta men säkert ökade jag och idag fullkomligt älskar jag löpturen. nu ligger turerna på ca 1,5-2 mil och jag fullkomligt njuter av att lunka på. Så fortsätt bara som du gör!!!

Agneta, bara nyfiken när denna tråden ligger i listan igen - Har det lossnat för dig??? Hoppas det!!

Mvh
Staffan