framfotslöpning

Karin: I diitt sista stycke berör du det viktiga. Vilken del av foten som snuddar marken först är oväsentligt, bara man sätter i foten rakt under kroppens tyngdpunkt med böjt knä, håller ganska hög stegfrekvens och belastar hälen lite. Då har man nåt som i en annan tråd kallades "framfota teknik". Så springer eliten....

Det man ska undvika är kraftig hälsisättning med sträckt knä långt framför tyngdpunkten och låg stegfrekvens.

Bruce: Gebreselassie gjorde nog helt rätt som gick ifrån ren framfotsisättning. De flesta maratonlöpare i världseliten verkar ha mittfotsisättning (med eller utan hältouch)

Om man vill utveckla sin löpteknik så bör man nog välja lätta smidiga skor med låga hälar. Då blir det lätt att höja frekvensen och resten kommer som ett brev på posten.....

Här är en länk till abstract på artikeln Karins bloggare hänvisar till:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/sites/entrez?cmd=Retrieve&db=PubMed&list_uids=17685722&dopt=AbstractPlus

Mycket intressant tycker jag! (Peter, här ges alla siffor i %, tycker statistiken känns ok)

Så vitt jag förstår så undersöker den där studien mha en höghastighetskamera vilken del av foten som snuddar marken först. Men när foten först snuddar marken har man ingen tyngd på den. Kroppen far ju fram i ca 3 m/s, dvs 1/100 sekund efter första markkontakt är tyngdpunkten 3 cm längre fram.

När man tittar på löpningen på DVDn för Evolution Running som länkas ovan så ser det ut som en platt isättning. Jag vill förresten varna för den metoden om man är en vanlig motionär. Jag provade själv med Evolution Running ett bra tag och fick återkommande muskelbristningar i vaderna. De lägger alldeles för stor tonvikt vid hur man sätter foten i marken. Det leder lätt till att man landar med spänd vad, och då får man problem om man är en vanlig motionär.