13 juni 2009 kl 13:26
Har sprungit sedan jag var liten och jag har tyvärr under 3 tillfällen råkat ut för blottare . Blottare hoppar ju oftast inte på en men det skapar en obehaglig känsla. Jag springer med min mobil och lyssnar på radio eller musik i en lur. Känns som en trygghet att man kan ringa även om det nog är en falsk trygghet. Rädslan går över men försvinner inte helt men jag är i stort sett aldrig orolig för löparkollegor, det är andra personer som är ute i skogen som är the bad guys. Men som med det mesta i ivet så kan man inte gå omkring och oroa sig för allt som kan hända men man behöver ju heller inte vara naiv och tro att inget ont kan hända.
Råkade ut för en annan helt galen grej i veckan, springer på cykelbana och 2 unga killar på moppe kommer i mot mig i mycket hög fart och den ena sträcker ut handen för att grabba tag i mig! Jag kastade mig reflexmässigt ut i gräset och de missade. Hade han fått tag i mig hade vi råkat väldigt illa ut båda två. Då var pulsen väldigt hög kan jag meddela!!
