Löpning • Skador & Rehab • 11 inlägg • 1321 visningar •

Runners depression

Henrik Örtenvik
1978 • Luleå
#1
•
12 september 2007 - 23:24 (Redigerad 31 december 2005 - 00:00)
Gilla
Ok, kategorin "Skador, Sjukdom & Rehab" kanske inte är klockren, men what the heck.

Jag har upplevt en rejäl downperiod sista tiden. Ville göra ett skitbra Stockholm Halvmarathon och siktade på under 1,40. När jag väl sprang loppet började jag ta slut redan under sjätte kilometern och hade fått håll innan dess. Kom i mål, helt förstörd, på 1,47, 42. Och jag var sjukt besviken.

Efter lite diskussioner här och med bekanta kom jag fram till att det nog berodde på ett tomt huvud. Jag hade haft det tungt på jobbet, med mycket krångel kring ett projekt som jag driver. När jag väl skulle springa loppet fanns ingen tändning där.

Just det konstaterandet kanske till och med gjorde allting värre - nu hade jobbet förstört min hobby dessutom. Igår och idag känner jag mig något lättare, har sagt flera gånger att "nu känner jag mig minst 2 kg lättare..." för nu är projektet i sin slutfas.

Idag stack jag ut och sprang, kroppen svarade väl inte som jag ville, men jag kände ändå ett visst sug och en viss glädje i att springa.

Långt inlägg och här kommer kontentan:

Vad gör Du när du känner att det inte funkar, att huvudet inte orkar springa, att du är helt tom. Hur laddar Du? Några ritualer? Woodoo? :)

Lidingöloppet är17 dagar bort och det känns om att jag kommer krypa i mål...
Philip Sutherland
1980 • Kungsbacka
#2
•
12 september 2007 kl 23:27 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Problemet som kan hända mig när jag har mycket på jobbet osv blir som du beskriver det. Försöker man inte tänka på det,tänker man ännu mer på det. Börja spring med någon kompis det brukar funka utmärkt för mig om jag tycker löpningen går trögt och den dära gnistan saknas. Det kommer tillbaks. Nu kommer hösten och den perioden tycker jag mest om att springa under.! ngt att se fram emot.
Anders Berglund
1976 • Tullinge
#3
•
12 september 2007 kl 23:52 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Ja du, jag känner igen mig.:)
Det brukar som sagt var bli tungt för kroppen när mycket händer samtidigt tex jobb, tävlingar och virusar som alla tillhör hösten.
Det kan sluta med att man tappar sugen på löpningen. Bästa sättet är att vila samt att köra lågintensiva pass så att kroppen får återhämta sig. Det är meningen att träningen ska vara kul och inte kännas som att man släpar omkring på två cementklumpar.:)
Känns det tungt skippa då LL det finns ju en massa andra trevliga lopp i höst. Det är bättre att vila för att hitta tillbaka motivationen.
Jörgen Ågren
1971 • Brottby
#4
•
13 september 2007 kl 07:56 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla

Känner att jag är på god väg in i något liknande tillstånd. Sprang ett millopp i helgen och har kännt mig grymt sliten sedan dess. Har börjat prova lite alternativ träning - var och simmade för första gången på typ ett år i går och har testat lite lätt styrketräning på kvällarna. Aktiv vila från löpning eller riktigt lugna, långa pass kombinerat med alternativ träning är det jag kommer testa fram till LL (eller tills det känns OK att dra på igen). Tänkte dessutom gå och köpa nya löparskor i eftermiddag - får se om man är så lättlurade att suget kommer tillbaka av lite shopping :-)

#5
•
13 september 2007 kl 08:10 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Detta inlägg har raderats
Stefan Sand
1968 • Södertälje
#6
•
13 september 2007 kl 08:32 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Har ju plöjt igenom Maffetones bok "Training for endurance" och han är mycket bestämd vad gäller anaerob träning (=intervaller, tävling o dyl). Han är också mycket bestämd på punkten stress. Stress som man upplever i sin vardag tär på kroppen på samma sätt som för tuff träning. I arbetslivet kallas det utbrändhet i idrottsvärlden överträning men fenomenet är i princip samma sak. Stressen gör att kroppen inte återhämtar sig och du blir sliten. Värk, ömmande muskler mm gör att huvudet känns tungt. Prestar man dessutom sämmre än förväntat förvärras situationen (=mer stress).

Jag tror att det handlar om att finna balansen. Jobbet är ju svårt att bortprioritera, familjen lika så, vilket gör att det blir träningen som får stryka på foten. Har man en tuff period på arbetet kanske man ska ge tusan i de där 2 intervallpassen den veckan. Ta några lätta pass, kanske bara 30-40 min i mycket lugnt tempo. Det kan också rensa skallen då man får lite tid att reflektera. Skit i allt som stressar som tidtagarur, fixerad sträcka, pulsnivåer mm. Lugnt och lätt avslappad löpning helt enkelt.
Om det står en tävling på programmet så finns 2 valmöjligheter: 1. Starta inte 2. Ändra målet
Att välja att inte starta kan jag tycka inte är rätt om man inte är fysiskt sjuk utan jag förordar ändring av målet. Óm du ändrat målet från 1,40 till 1,50 hade du varit nöjd när du kommit i mål och redan där tagit ett steg närmare en lösning i den akuta situationen. Ibland, eller snarare rätt ofta är vi många som oftast sätter lite orealistiska mål. Långsiktiga mål ska vara tuffa och gränsa till orealistiskt men korta delmål måste vara förankrade i verkligheten. Men det är svårt att vara ärlig mot sig själv, det är det!
Marcus Nilsson
1967 • www.sapiens.se
#7
•
13 september 2007 kl 08:38 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Många kloka ord här. Allt handlar som sagt om balans och att inte utsätta kroppen för mer stress än den klarar. Får jag inte den sömn jag behöver eller har en monsterdag på jobbet då skippar jag den hårda träningen...
Diana
1978 • uppsala
#8
•
13 september 2007 kl 08:53 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Ja, det här med jobb och springande... Jag brukar använda springandet till att rensa dagens jobbtänkande eller också hitta lösningar på problem medan jag löper. På senare tid har jag haft en ambition att springa lite fortare, och då blir givetvis så att man tänker mer på själva springandet.
Men visst, jag känner igen mig, en tuff tid på jobbet kan definitivt få en att tappa suget. Men lyckligtvis brukar det komma tillbaka. Så Henrik, tänk på hur skönt det kommer att vara när du väl har landat projektet. Och när du har klarar det hindret så kommer du säkerligen att klara ett till – 1,40.
Jojo-joggaren
1972 • -
#9
•
13 september 2007 kl 08:59 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Hej Henrik!
Jag håller med Marcus, många kloka ord!
För några månader sedan köpte jag "Träna för livet" av Maffetone. Först blev jag lite besviken på boken, jag ville ha mer teori och konkreta träningsprogram. Men sedan insåg jag att han precis som Stefan skriver att man skall se hela livet som en helhet. Själv började jag löpträna för att jag, precis som du, var frustrerad över min arbetssituation och löpningen blev en ventil. Men risken finns att man som även skrivits ovan faktiskt övertränar. Följ råden från inläggen ovan och skaffa eventuellt boken jag nämnde! Och du, inget är bestående så snart vänder det för dig!
Lycka till!
Allan
1975 • Stockholm
#10
•
13 september 2007 kl 11:04 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Detta var en av de bästa trådar jag läst tror jag.
Mkt bra råd, skulle vilja tillägga en sak, att tro att man ska krypa i n i mål på LL är i sig inget fel.
Kan nog vara en fin känsla rentav. Om målet är att komma runt LL så borde ju krypa in vara en i det närmaste ultimat känsla. Känslan av att man verkligen tagit ut sig.

Själv hade jag för övrigt bestämt mig för en tid i år på sthlm marathon, kände efter halva loppet att detta kommer aldrig hålla och jag bestämde mig för att släppa målet, jag var och är arg för att jag gjorde det , men jag lärde mig att var alite mer flexibel, livet går vidare och jag kom ju i mål och jag hade en fantastisk känsla när jag kom i mål och en fantastiskt fin dag. Ingen och inget kan ta detta ifrån mig.

Så min enkla poäng är: löpning är för värdefult för att missbrukas, låt aldrig målen bli av sådan art att de förstör denna fanatstiska sidoosyssla.

Henrik Örtenvik
1978 • Luleå
#11
•
14 september 2007 kl 09:08 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Tack för alla intressanta tankar och råd.

Ska försöka släppa prestigen till LL. Det måste jag nog göra då fick lite ont i öronen då jag sprang sist och nu känner mig förkyld + att projektet jävlas igen.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.