Löpning Rundor & Kartor 12 inlägg 1951 visningar

Sandlöpning

Malin Svanberg
1980 • Bromma
#1
14 september 2007 - 15:32 (Redigerad 31 december 2005 - 00:00)
Gilla
Har befunnit mig på varmare breddgrader ett tag och inte haft möjlighet att springa i skog etc. Så för att slippa springa på asfalt har jag helt enkelt sprungit på stranden både med skor och barfota ( beroende på hur lös sanden varit). Det har helt klart kännts av i nya muskler och varje minut har kännts som en och en halv. Det bästa har dock varit att jag inte fått några som helst problem med smärta i underbenen vilket jag ibland kan få. Vad är era erfarenheter av att springa i/på sand? Vilka för och nackdelar finns det?

/Malin
1972 • Hallersbyn, Dalskog
#2
14 september 2007 kl 15:47 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
En sak att tänka på om man springer på en strand är att man inte bör göra det alldeles nere vid strandkanten. Där brukar lutningen vara rätt så rejäl, vilket innnebär snedbelastning för benen. Annars är det säkert bra att jogga i sand då man på ett sådant underlag kommer åt många olika muskler i benen!
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#3
14 september 2007 kl 16:44 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Det viktiga är tonvikten på jogg eftersom du inte får något fäste i sanden. Springa och slira=skador.
Men rätt tempo så är sand kalas.
Bernhard Eriksson
1961 • Huddinge
#4
14 september 2007 kl 21:54 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Har sprungit en del på stränderna söder om Alicante i Spanien. Det funkar bra även där det lutar, man kan springa fram o tillbaka så "jämnar det ut sig" får man hoppas. Cirkulationen i fötterna blir stimulerad. Jag brukar även vara barfota på gymmet på löpbandet och det har i alla fall hjälpt min egen fotmuskulatur. Men träna mycket försiktigt i början.
1974 • Strängnäs
#5
14 september 2007 kl 21:55 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Dina funderingar för mig tillbaka i tiden då jag hadde semester.
Jag hamnade på en undebar sandstrand c.a 2.5km lång i Turkiet.
Och nyfiken som jag var på barfota strandlöpning så lämpade det sig bäst att köra på morgonen innan frukost då alla delar av familjen fortfarande låg och sov.Det blev löpning varannan dag c.a 7.5 km och morgon dopp i havet!

Till min stora förvåning runt 07.00 så mötes man av massor av glada motionärer som hälsade och bekräfftade tydligt att vi är av samma sort. Alla hadde sina mål där på stranden en del gick andra löpte på riktigt hårt.

Jag valde att springa i vattnet för känslans skull.
Men visst fick man kompensera lite med lutningen och tankarna gick förslitning eller sen/muskelstärkning.Jag landade på teorin "det är nog bra med variation"

Malin Svanberg
1980 • Bromma
#6
15 september 2007 kl 13:00 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Ja vi var alltid några stycken som sprang på stranden och man hejade på varandra.

Visst var det en lyx att kunna springa och se soluppgången över havet för att sedan ta ett dopp däri. Det blir något att tänka på nu när man ska ge sig ut i höstrusket.

/ malin
Emil
1984 • Sundsvall
#7
15 september 2007 kl 13:22 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Sand är finfint om det inte går snett så att säga :P
Riskabelt för fotleder ifall om det blir för mjukt. Rejäla mjukledsskador är hemska!(tar hellre ett brott över en sådan anytime!)
En annan risk med löpning på för mjukt underlag är kompartmentsymptom. Jag för en har sådanna och väljer att löpa på hårt underlag för att musklerna ska slippa "pumpa" så mycket som möjligt. Kompartment syndrom är riktigt otrevligt och om du får känningar av det så bör du omedelbart lägga om din träning.
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#8
15 september 2007 kl 13:30 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Emil:
Visst är det besvärligt med kompartmentsymptom i benen. Kompartmentsymptom ska man inte leka med och om kompartmentsymptomen visar sig ska man ta kompartmentsymptomen på allvar.

Hahaha, du märker att jag inte har en aning om vad det är va? Men det var ett kul ord. Jag vet att jag kan slå upp det, men vad är det? Mjukdelsskador?
Emil
1984 • Sundsvall
#9
15 september 2007 kl 17:48 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Peter: haha :) Ja Kompartment syndromsymptomen är hemska ;)

Det är egentligen som det låter "kompartment"=behållare och syndromet är att behållaren är för liten, utrymmet alltså. Fascian(muskelns "påse" som den sitter i) är för liten för muskeln och detta resulterar i, att när muskeln vid belastning sväller så stryps blodtillförseln till muskeln av. Detta skapar en ganska så intensiv smärta/kramp(känns som att muskeln håller på att gå av) och på lång sikt så blir man svag(muskeln får inget syre och därför inte kan arbeta).

Det är inget farligt med det hela, det gör förbannats ont men man hinner troligen falla ihop innan vävnaden dör om man nu skulle kunna panna sig fram så länge.

Vanligast där man har detta är på framsida, yttersida ben: på den långa muskeln som går längs skenbenet från knät till foten(Tibialis Anterior heter muskeln, för den som vill kolla upp det på en muskelkarta). Och i vaden. Men det kan infinna sig i varenda muskel i hela kroppen.

vanligt är att folk blandar ihop detta med benhinnebesvär. Uppkommer problemen i ett tidigt stadie så går det ofta över självmant bara man inte tränar för hårt(alltså att muskeln växer mycket snabbare än fascian). Har det gått lite längre så måste man tänka om träningen och det kan dröja flera år att träna bort. Och om det går så långt att det blir kroniskt så kan det troligen endast avhjälpas med en operation.
Har man fått ett "djupt akut kroniskt kompartment syndrom"(en till rolig term för er) i vaden så finns det nog inga kirurger som försöker sig på operationen då riskerna att göra andra saker sämre(vad exakt man "råkar" göra då är för mig oklart).

Jag har gjort en operation utav tibialis anterior på båda benen och det är för mig bland det bästa jag gjort! Jag har inte märkt av något symptom vid löpning alls sen jag gjorde operationen(åttonde december -06) och bara haft symptom av det två gånger då jag haft jättejättebråttom och endast gått. (vanligen är att man stressar musklerna mer vid snabb gång än vid löpning, men jag hade stora problem vid både och).

Kanske skulle göra en fristående tråd om detta istället :P Finns en hel del att säga :)
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#10
15 september 2007 kl 18:57 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
En alldeles utmärkt förklaring.
Låter helt logiskt också, ett intressant problem som kan vara värt att ha i åtanke.
Tomas
1967 • Svea rike
#11
15 september 2007 kl 18:57 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Strand- och sandlöpning är ljuvligt. Visst blir vaderna stela men lite massage gör susen. Jag var i Khao Lakh för knappt ett decennium och tog dagligen en tur ca 5 km norrut mot Burma, doppade i havet och återvände. Ack vad skönt! Sedan blev det massage varanna dag hos en skinntorr gubbe som kunde sina saker men inte tog så mycket betalt för det. Till jul flyttar jag till den solen och även om jag inte ska bo vid stranden så ska vi åka dit så ofta vi hinner. Jag längtar rätt mycket!
1972 • Hallersbyn, Dalskog
#12
15 september 2007 kl 20:54 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Vad trevligt med en man som inte tar så mycket betalt för att ge massage åt bemedlade svenskar;). Klart man vill åka till ett sånt land!


Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.