annons

Löpning • Träning 81 inlägg • 9566 visningar

Jens Jonsson

1985 • Edsbyn

24 oktober 2011 - 12:04 Redigerad 24 oktober 2011 - 12:05

Är det bara jag som lider av "mansyndromet"?

Jag undrar om det bara är jag som lider av vad jag kallar "mansyndromet" efter att ha läst Runners Coach. Vi killar brukar när vi drar igång med löpträningen köra ett varv runt kvarteret i MAXFART hlest så att vi är på kräkgränsen. Vilket givetvis ökar skaderisken och ger sämre träningseffekt. Jag har funnit att jag trots ett halvårstränande fortfarande lider av detta. Visst jag kan hålla ned farten och springa sakta (A1), men vill gärna öka lite granna om man "riskerar" bli sedd. Samt att det är så tråkigt att springa sakta! Flera som lider? vad gör man åt det?! Jag vet ju att den lugna löpningen är bra, men trots detta tar det emot att springa sakta, jag vill alltid avsluta passet med en spurt osv....

Leif Höglund

1978 • Stockholm

24 oktober 2011 kl 12:59

Det där växer man nog ifrån. :)

Leif Höglund

1978 • Stockholm

24 oktober 2011 kl 13:00 Redigerad 24 oktober 2011 kl 13:00

Förtydligande: Man växer ifrån det dels p.g.a. ökad löparerfarenhet samt ökad ålder.

Linus Gustafsson

1972 • Söderhamn

24 oktober 2011 kl 13:05

Ålder tror jag iofs inte har så mycket med det att göra, erfarenhet håller jag med om dock. Har själv haft problem 2007-2010 för att jag ökat för fort varje år. I år från april är första året jag kunnat köra ordentligt (slutet av 2010 gick bra det med, men då fick jag problem med halsen i stället)

Har man skadat sig ett par ggr lär man sig till slut. 3 år tog det för mig :)

Micke Larsson

1971 • Norge

24 oktober 2011 kl 13:07

Jodå, jag känner igen mig. Det där med maxfart och kräkgräns har jag nog kommit ifrån, men jag springer normalt med km-tider på 5.15-5.30. Tittar jag på kartan och kurvorna efteråt ser jag att de ställen där km-tiden gått ner mot 4.00 överensstämmer väldigt bra med parker och andra ställen med många fotgängare. För att inte tala om vilka spikar kurvorna får av att springa ikapp och förbi andra löpare.

Vad man gör åt det... ingen aning. Accepterar att självförtroendet behöver en liten boost ibland :-)?

annons

Mats Rönnudd

1957 • Eskilstuna

24 oktober 2011 kl 13:08

Har sprungit i över 30 år. men inte lärt mig eller växt ifrån detta ännu. Fast det är ju farten som är det sköna (nåja fart och fart vid min ålder)..

Jens Jonsson

1985 • Edsbyn

24 oktober 2011 kl 13:14

Jag menar givetvis inte att jag springer allt jag orkar hela tiden. Det jag har problem med är att springa långsamt, och när jag säger A1 för mig så innebär det en min/km på ca 8 . Jag vill ju gärna få upp denna betydligt och det är ju det jag tränar för också, De gånger jag gjort försök på PB har jag haft strax under 5. Problemet är ju inte att jag inte vet riskerna/nackdelarna med att springa snabbare, utan snarare att jag tenderar att öka farten för det helt enkelt känns som att det går för sakta. Och givetvis en viss ökning när det är folk i närheten, inte så att jag springer ihjäl mig men ändå.

Espen Ringom

1975 • Oslo

24 oktober 2011 kl 13:27

Jeg har aldri hatt dette fenomenet. Jeg lider heller av det motsatte, at jeg tycker det er jobbigt å inte løpe langsamt :)

Hampus

1980 • Stockholm

24 oktober 2011 kl 13:50

Det är extremt sällan jag drabbas av detta då min träningsutveckling är viktigare än andra personers uppfattningar.

Men det är som i trafiken, ibland tar djävulen vid och man vill tävla och vinna. De fåtal gånger detta händer ser jag det som oplanerad fartlek, och det är bra ibland inbildar jag mig ;-)

#10

Tom-Ingar Bjørndal

1974 • Saltsjö-Boo

24 oktober 2011 kl 14:15

Jens, kan du inte försöka att lägga dig någonstans runt 6min/km då?
Det finns ett gammalt tips om att använda prattempo vid lugna pass, och sen känna av andningen gradvis hur hårt du kan springa utan att du spränger dig.

Själv räknar jag steg mot andningsfrekvens. Även detta är individuellt, men jag vet att när jag kan springa 4 steg på varje in eller utandning, så är det mitt lugna tempo. När jag kan springa 3 steg/andning vet jag att det går snabbare, men att jag kan hålla på ett bra tag, och 2steg/andning har jag vid intervaller eller tuffa backar.

Annars kan jag tipsa om att börja använda pulsklocka för att kolla belastningen och kroppens "varvtal"

Är annars mer åt Espens håll - tycker det är skönare att springa lugnt, men det ska det väl bli en ändring på...

Löparhälsningar från Tom

annons

#11

Magnus

Stockholm

24 oktober 2011 kl 14:24

Det finns ett ganska enkelt sätt: spring oftare / mer. Med 10 mil i benen från föregående vecka kan jag lova att benen inte är speciellt pigga..och vad gäller skaderisken har i alla fall jag inte märkt att mycket mängd ger större risk..det är på de snabba passen jag skadat vader etc.

#12

Göran Friman

1964 • Malmö

24 oktober 2011 kl 15:06

Inspirerad av senaste Runners World så testade jag i helgen långpass med gångpaus ( 20 km )
Jag brukar iof springa långpass runt 15-20km på helgen men det är så " stressigt " med drickat. " Man vill ju inte tappa i km-tid "
Nu gick jag i c:a 30 sek vid 8 , 14 resp 17 km , drack i lugn o ro samt knaprade en kaka vid varje gångpaus.
Kom hem hyggligt fräsch och laddad inför veckans intervaller = blodsmak i munnenpass .
Omanligt ?

#13

Ulf Mårtensson

1958 • Borås

24 oktober 2011 kl 15:15

Som Göran gör brukar jag oxå göra när jag springer 20 - 30 km på helgen. För att inte luras att springa för fort brukar jag anv min "virtuella partner" som min garminklocka har. Ställer helt enkelt in den på typ 6 min/km sen är det bara att hänga på...

#14

Fredrik Farhadian

1972 • Lund

24 oktober 2011 kl 15:32

Ja, det där med att vilja öka tempot när man blir sedd, eller vad det nu må vara för incitament, känner jag igen. I Lunds Stadspark kan det vara svårt att hålla sitt eget tempo, med tanke på antalet löpare.
Något jag gillar under längre löpturer är att lägga mig bakom en tjej som håller någorlunda lagom tempo...
...efter en stund lägger jag mig sida vid sida och erbjuder gentlemannamässigt samma draghjälp jag själv nyss åtnjutit.

#15

Gunnar Durén

1963 • Bromma

24 oktober 2011 kl 15:35

Jag är inne på samma saker som Tom-Ingar: räkna andetagen gentemot stegen. Eller ta på en pulsklocka och sätt ett larm på värden som hamnar över ditt "tak", alternativt sätt upp som ett specifikt mål att hålla pulsen under ett bestämt tak under hela passet. Eller ta med någon att prata med under passet. Prata mycket, hela tiden! :-)

annons

#16

Jens Jonsson

1985 • Edsbyn

24 oktober 2011 kl 15:56 Redigerad 24 oktober 2011 kl 16:13

Pulsklocka använde jag på mitt "återhämtningspass " igår har haft uppehåll på 2 veckor pga förkylning körde ett 2.6 km bara lägsta puls 141 bmp, hasitghet ca 8 min/km Och genomsnitt på 76% i puls.
Har nu valt att visa mina träningspass för medlemmar så ni kan se på vilken nivå min träning ligger.

#17

Robert

1989 • Storå

24 oktober 2011 kl 16:38

Hmm, jag älskar att springa på snabbt. Dock påverkas jag inte av omgivningen.

#18

Peter

1985 • Luleå

24 oktober 2011 kl 17:11

En äldre herre sprang om mig i ett spår som är 2 km när jag var ute på långpass. Var sugen att ropa åt honom att jag minsann dels sprungit till motionsspåret och även sprungit 10 km-slingan där också.

Ökar också alltid när jag springer om andra löpare. Vill inte smyga förbi, ska helst susa förbi och se helt oberörd ut :)

#19

Malin Johansson

1980 • Alingsås

24 oktober 2011 kl 18:26

Jag tror att ni grabbar överskattar er betydelse/påverkan hos mötande eller förbipasserade löpare. Hi hi!
Jag bryr mig föga om ni kommer i 7 min-tempo eller 3,30-tempo. ;-))

#20

Björn

1962 • Det kuperade landskapet

24 oktober 2011 kl 19:02

@Fredrik

Då jag lägger mig bakom en tjej som håller någorlunda lagom tempo...
Brukar de kalla mig för en ful gubbe.

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.

annons