24 juni 2013 kl 22:12
Redigerad 24 juni 2013 kl 23:04
Kort svar: Ja, lite grann.
Det är först på senare år som jag börjat köra intervaller och jag är inte helt förtjust i dem.
Långt svar:
När jag var yngre körde jag dem inte och de få gånger jag gjorde det upplevde jag ingen markant förbättring. Fartlek under träningen på längre pass gav mig betydligt mer nytta och framförallt kroppskännedom.
För mig har intervallerna på senare tid fungerat som en slags "uppbyggnadsträning" för löpmuskulaturen efter lång tids ofrivillig frånvaro från löpning och för att få upp lite fartkänsla i benen.
Efter ett kortare uppehåll så tycker jag att jag kan intervalla upp lite fart i kroppen och få med mig en liten nytta av det för att etablera fart på normalpassen igen.
Efter ett längre uppehåll så tycker jag att man inte får med sig fartuthållighet i någon större utsträckning om det saknats mängdlöpning. Jag har följt (och följt med) en del personer på forumet som haft som målsättning att bli snabbare på milen och de har haft olika utgångslägen tidsmål och fart.
I de fall där ganska mycket mängdträning bedrivits i lägre fart så har intervallerna dessvärre inte gett någon direkt stark fartutveckling. Kortare intervaller ger inte så stor nytta innan man knyter ihop dem till snabbdistans och även om man kan vara hyfsat snabb på 800m/1000m intervaller med vila mellan så kanske man inte får fartuthållighet så att man orkar 10 st 1000m ihopknutna intervaller på sin miltävling - utan vila - mellan.
Men en del verkar tänka att det ska funka så och skippar på snabbdistans och längre fartträning. Men om man inte orkar/vågar springa hårt på träning - hur ska kroppen orka ta i hårt på tävling? Jag tycker man ska utmana kroppen mellan varven och jag tycker att intervaller sällan ger nytta i samma utsträckning som slitaget det kan ge.
De som jag sprungit med som man växeldragit lite snabbare fartpass med har haft bättre utveckling med mer ihållande pass och framförallt längre pass i lite över "normaltempo" och ännu längre pass i normaltempo. Visst, det tar mer tid i anspråk per pass men utvecklingen kontra slitaget verkar ju betydligt bättre än att mangla kortare intervaller i hög fart.
För egen del så märker jag att jag mycket snabbt kommer upp i hyfsad fart på intervallerna efter uppehåll men att jag inte får med mig nyttan på längre pass i den utsträckning jag skulle vilja.
Ett par stycken längre distanspass/tempopass ger mig mycket större utbyte och istället för att harva intervaller och ha en osäkerhetsfaktor på långtidsuthålligheten i fart så märker jag att längre pass snabbare tar mig framåt i löputvecklingen efter uppehåll.
Detta alltså även om de går väsentligt långsammare än intervallpassen. För mig är det mycket mer värt att kunna mangla ca 15-20km i 4:15 än att kunna springa kortintervaller i sub3 fart. Det senare sliter en del och kan till och med vara "kul" men jag personligen upplever inte så stor nytta av en så kort och hård ansträngning.
3:45 fart på längre intervaller ger mig mycket bättre nytta.
Ännu bättre nytta får jag av progressiva pass med fartökning mot slutet och då kanske med avslutande kilometrar i fyra/subfyra-fart.
Däremot får jag lite panik i kroppen av pass som går långsammare än 4:45 till fem min/km tempo - oavsett sträcka. Min kropp trivs inte i den låga farten. Jag har absolut inga invändningar mot att springa i den farten eller långsammare men jag känner mig endast klumpig i den.
TILLÄGG: ...och tyvärr är det ju så att jag inte klarar att springa så fort som jag skulle vilja heller eftersom jag för tillfället inte får till den mängd jag skulle behöva för att komma vidare. Målet för i år är att hämta ikapp tappet efter stukningen och intervallerna ger mig väldigt lite jämfört med att köra längre pass i normalfart.
Men allt beror ju på var man står i sin löputveckling och hur ens kropp svarar på träningen. En del som springer mycket mängd får känningar "direkt" av att börja med fartintervaller och en del klarar sig fint oavsett utgångsläge och får med sig en viss nytta av att vänja in kroppen vid hårt arbete och kan vinna kanske fem-tio sekunder per km på sina normalpass bara genom att härda upp kroppen lite med snabba kortpass.
Det finns ju otaliga varianter och teorier och praktiserande löpare som alla når viss framgång och löputveckling med varianter på temat intervaller och gillar man det och känner sig hjälpt av det så kör på. Själv är jag inte så intresserad längre av att göra kanontider på milen och för de längre sträckor jag hoppas bli bättre på så har intervallerna en _i mitt tycke_ högst begränsad nytta och ger inte så mycket som jag får ut av tempopass och progressiva längre pass.
Jag tror dock att om man inte sprungit så länge så kan intervaller vara ett steg framåt för att vänja kroppen vid hårdare löpning och att man åtminstone i början kan vinna lite i grundtempo på det.
Säg att man tycker att 4.45 tempo är ens normalfart på pass upp till milen men att 4:35 känns lite pustigt redan efter ett par kilometer. Kanske har man en uthållighetsprofil där man klarar 12km i 4:45 men kanske bara 8km i 4:35 innan man måste sänka tempot.
Med lite halvlånga intervaller i runt 4:15-4:20 fart och en del kortare i runt fyrafart så kanske man snabbt ställer in kroppen på att tycka att 4:35 känns som ganska hållbart att springa även lite längre sträckor i och då har man klivit över en tröskel mycket snabbt för att kunna springa normalpassen lite snabbare och då kanske man ganska snabbt kommer upp i 4:35 tempo upp till de där extra kilometrarna fram till 12km. Sedan kanske man ändå inte har så mycket mer "ork" i kroppen men man kanske klarar nästan 16km i 4:45.
I de fallen kan jag tycka att lite intervaller ganska tidigt kan vänja in kroppen men att man kanske inte ska fastna i dem som en "genväg" till att "bli snabb" utan kanske inse att för att bli mer löpstark och uthållig så bör man springa lite längre sträckor i sin "förra normalfart" eller till och med långsammare, för att vänja kroppen vid längre tids arbete.
Då kan man ju dessutom börja införa fartlek/snabbdistans under längre pass mellan varven.
Det finns ju varianter på temat så där kan man ju prova sig fram och se vad man behöver jobba på. Det är många i min egen ålder som tycker det är kul att "springa fort" men som sedan kanske inte har den fartuthålligheten som de skulle kunna ha om de sprang färre intervallpass och hade mer tålamod med längre pass.
Ibland hamnar jag ju själv i den kategorin. ;)