annons

Löpning • Träning • 28 inlägg • 9095 visningar •

Svagt pannben

Carl

1970 • Helsingborg

•

31 mars 2017 - 07:36 (Redigerad 31 mars 2017 - 07:38)

Gilla

Hej, jag har på senare tid börjat ge upp på tävlingar. Typ efter 5 km I ett millopp tänker jag att det här är inte värt att ta ut sig för och börjat gå, småjogga. Samma med intervallpass där jag börjar få negativa tankar tidigt och funderar på att lägga av.

Även tidigare har jag alltid fått negativa tankar en bit in I loppet men då inte get vika för dem.

Min (tidigare) nivå på milen är ca 42 minuter.

Någon som har tips på hur man bygger upp pannbenet igen, motiverar sig när det "gör ont", eller bara inse att det är ok att lulla runt!?

< < < 1 2 > > >

Thomas Svensson

1982 • Hästveda

#21

•

4 april 2017 kl 11:28

Gilla

Det är ju bara lek ändå :D https://www.youtube.com/watch?v=qHnIJeE3LAI

Pär M

1969 • Umeå

#22

•

4 april 2017 kl 12:22

1 Gilla

Man kan ju åxå....ta ett steg tillbaka och ställa upp som "hare" för att hjälpa andra med sina mål....(väldigt omtyckt av vissa):-) nu senaste tävlingen var det flera som frågade vad jag skulle göra för tid....dom blev förvånade när jag sa ...nopp nu är det man mot man!!!!

David Oscarsson

1971 • Årteryd

#23

•

5 april 2017 kl 05:42

Gilla

Det kan ju vara på ngt helt annat vis.

Jag hade för vana att under flera år konstatera att jag tränade bra i början på året för att ngn gång i mars börja känna mig slö och oinspirerad.
Jag trodde det berodde på att latmasken o pannbenet fördärvade mina ambitioner efter ett par månaders träning.

Detta ledde alltid till att det blev ett uppehåll på ett par månader med följd att man tappade en hel del.

För ngt år sedan började jag misstänka att det var hassel/alpollen allergi. Jag tränade ändå men försökta köra dgr då det regnat eller var mindre pollen. Träningen gick fortfarande segt men jag berömde ändå mig själv när jag kört 4 km i 6.30 tempo.

Resultatet blev (när pollenbesvären upphörde) att jag inte tappat allt under denna tid och kunde börja köra hårdare från en mkt högre nivå.

Min poäng är att jag tror inte alls att du blivit av med pannbenet, det är ngt annat i din kropp som inte stämmer.

Dra ner på intensiteten tills lusten återkommer, för det gör den alltid,en frisk kropp vill springa!

Walker67

1947 • Växjö

#24

•

5 april 2017 kl 20:14

Gilla

Det är lite roligt att höra er unga ge tips att man "skall fokusera på det och det" eller "inte känna efter". Vänta tills ni blir 60+, då är det där med att fokusera som bortblåst. På distansträning är jag borta i tankarna redan efter någon km och tempot sjunker ner till ett bekvämt "tänketempo" tom vid intervallträning tappar jag fokus. De första går bra, men sen sjunker tempot för varje intervall. Vid tävlingar har det dock gått att hålla uppe koncentrationen och fokuset tack vare att det funnits tävlande runt om och alltid någon att hänga på.
Det är skillnad på att känna sig trött och hängig före eller under ett träningspass. Ofta försvinner tröttheten före, men den som uppkommer under passet brukar sitta i resten av tiden. Ett tecken på att man är i god form är att tempot inte sjunker trots att man blir trött under passet medan om formen är dålig eller man har något i kroppen klarar man inte att hålla tempot.
Tankar kan man inte hindra att de uppkommer, men man kan bemästra dem på ett eller annat sätt så att de inte sabbar träningen. Det där att känna efter stör jag mig lite på, om man har ont någonstans behöver man inte känna efter, försvinner det inte efter en stund utan förvärras under passets lopp bör man avbryta. Lite ont här och där hör liksom till och även att inte alla pass går som på räls.

Thomas Abrahamsson

1988 • Stenungsund

#25

•

5 april 2017 kl 22:54

Gilla

Fast Walker, nu skriver du ju själv att det går bra att hålla fokus uppe under tävling och det va väl det TS hade problem med. Eller kanske snarare att motivera sig och då kan ju tipsen komma till pass. Och det är väl precis det som det handlar om, tex att inte känna efter - hur trött man är. Inte om man har ont eller påväg att skada sig...

Men måste jag alltså vänta till 60+ innan jag kan tänka på annat när jag springer? Låter tråkigt... På nästan alla distanspass så seglar jag iväg i tankarna, det är ju det som är fördelen med distanspassen (eller långpass)? :) Däremot hålls koncentrationen uppe på intervallerna...

annons

Elisabeth Schelin

1965 • Mallbacken

#26

•

6 april 2017 kl 10:10

Gilla

I mitt fall fungerar det endast med reflektion. Att ta en titt i gamla träningsdagböcker och se nåt mönster. Att kanske fundera över varför jag började och varför jag fortsätter...ibland är ny inspiration ett utmärkt sätt att leka sig fram till nya sätt att träna på. Och framförallt att inte vara för hård mot sig själv. Det kanske inte alltid är så bra att ha ett hårt pannbenet????

Lars Lindefelt

1958 • Borlänge

#27

•

6 april 2017 kl 14:37

Gilla

Jag har aldrig haft någon fast träningsplanering med tempon och distanser. De dagar kroppen vill kör jag hårt, annars lugnt. Nuförtiden blir det inte hårt så ofta.

Walker67

1947 • Växjö

#28

•

7 april 2017 kl 23:33

1 Gilla

# 25, ursäkta om jag svävade ut lite. Ja, det var alltså under tävlingssituationen som pannbenet strejkade. Då får man väl ställa sig frågande hur viktig tävlingen är för en själv. Är tävlingen viktig och man är motiverad att prestera, viker man inte ner sig hur trött man än blir. Är tävlingen inte så viktig, bara kanske för att få lite omväxling och träning, ja då är det väl inte hela världen om man stannar och går bitvis.
Har dock ingen patentmedicin hur man motiverar sig, en del är väl medfött, en del går väl att träna upp.

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.

annons