Göteborgsvarvet är ett kapitel för sig i svensk löpning.
För en hög anmälningsavgift får man en liten kexchoklad, en banan och en medalj som jag tror de flesta tappar bort. Mässan är i och för sig hundrafalt bättre än när den var i Frölundaborg, men jag tror att många skippar den helt p g a att den ligger flera kilometer från starten och de flesta är stressade på "loppdagen". Duscharna är lite rysk roulette, vissa år är det kallare än s*tan och vissa år riktigt varmt. Banan är mer kuperad än de flesta andra vilket inte garanterar toppentider för de flesta som springer.
men.
Lik förbannat blir det så att jag åker dit och springer varje år. Trots allt ovanstående är det ett trevligt lopp. Och det är det loppet som de allra flesta har en referens till, troligen för att väldigt många har sprungit det genom åren. Ytterst få runt fikabordet på jobbet är nog intresserade av ett löpresultat från ett mindre lopp som är perfekt arrangerat där man slog personbästa, men alla undrar om man springer varvet.
Att färre och färre springer det gissar jag beror på att en halvmarathon är såpass långt att de allra flesta kanske bara gör det en gång, och när löparboomen var som störst för ett par år sedan blev det således en himla massa människor som sprang sin enda gång.
