Löpning Kläder, Skor & Prylar 51 inlägg 9578 visningar

Överfallslarm som trygghet i löpspåret?

Karolina
1976 • Stockholm
#1
26 augusti 2010 - 14:02
Gilla
Jag gillar att springa i terräng/löpspår istället för asfalterat, men känner mig rätt otrygg i skogarna runt Stockholm. När mörkret kommer åker pannlampan på, och då syns jag ju lite bättre men det känns ändå rätt oskyddat när nån kommer flåsande bakom ryggen på en. Nån som kan tipsa om ett pålitligt överfallslarm eller nåt annat som gör att pulsen inte går upp i onödan?
< < < 1 2 3 > > >
Therese Holmgård
1980 • Stockholm
#2
26 augusti 2010 kl 14:08
Gilla
Se till att sällskap..? Annonsera efter löparkompisar här? Spring i spår där det rör sig mkt folk.
Det är inte roligt om varenda gubbe som är ute och flåsar i spåret ska bli misstänkt för att vara en våldtäktsman.
1965 • Ulricehamn
#3
26 augusti 2010 kl 15:37
Gilla
Tråkigt att det ska behöva vara så men tror å e ganska säker på att våldtäcksmän inte kubbar i kapp en kvinna.utan dom fan e för lata för det.Hur många joggandes kvinnor råkar ut för våldtäckt i löpspåret per år i Sverige..
Bibbi Berglund
1972 • Östra Ljungby
#4
26 augusti 2010 kl 15:43
Gilla
Anders, ditt resonemang håller nog inte för väldigt, väldigt många kvinnor är - precis som Karolina - rädda för att överhuvudtaget ge sig ut själva. Vilket är förj-igt.

Och som Therese är inne på, man ska inte behöva misstänka varenda man som är ute och springer. Har en kollega som springer mkt och han upplever själv ett obehag när han kommer ikapp tjejer i spåret, just för att han VET att de tycker att han är man och därmed obehaglig.

Nu bor jag ju på landet numera, men jag skulle aldrig ha sprungit själv, ens i välbesökta elljusspår, runt Stockholm. Hund med, eller någon att springa tillsammans med (om man inte har tillgång till hund). Eller så får man köpa ett gymkort och springa på löpband men hur kul är det på en skala... Där jag bor nu springer jag nästan hellre UTAN pannlampa (men MED reflexväst) eftersom jag då blir mindre av "sitting duck" för den som eventuellt gömmer sig i mörkret. Nu har jag ju oftast en hund i sällskap när jag springer, vilket jag känner mig trygg med. Där tror jag mer på det jag "har hört" - det är ytterst sällan som någon med hund blir överfallen. Även små hundar har ju tänder... :-)

Här borde väl finnas gott om folk på forumet att träna tillsammans med, åtminstone när man bor på större ort?
1971 • Hisings-Kärra (Göteborg)
#5
26 augusti 2010 kl 15:51
Gilla
Vad hjälper ett överfallslarm om du är ute i spåret? En potentiell våldsverkare hinner väl göra rätt så mycket innan räddning hinner fram.

Tror mer på Therese´s idé. Finns väl tämligen få potentiella våldsverkare som orkar/vågar ge sig på två eller fler.

Tråkigt att du känner dig otrygg när du springer, det är tyvärr inte första gången jag hör/läser det.
1965 • Ulricehamn
#6
26 augusti 2010 kl 19:07
Gilla
Okej a give up..Men finns säkert statestig hur många över falls väldtäkter som sker i jogg spåret,tänkte mer det kanske skulle lungna tjejen en smula,för det är för djävligt att man ska behöva känna så juh..isåfall kanske bättre att jogga någonstans där det är belyst å folk irörelse jämnt..Hoppas det löser sig annars finns bra sprayer eller en vatten pistol med typ ammoniak saltsyra el dyl i..alltså fylla vattenpistolen med dylika vätska är ej vapenbrott utan helt lagligt..
1971 • Malmö
#7
26 augusti 2010 kl 21:39 Redigerad 26 augusti 2010 kl 21:43
Gilla
Kan detta va nått? http://bodyguard.se/

Måste säga att det känns väldigt tråkigt som man att tjejer är så otroligt rädda när de är ute i spåret.
SJälv springer jag ofta långa rundor runt ensamma tjejer för att de ska slippa att hela tiden titta sig över axeln..
1977 • Malmö
#8
26 augusti 2010 kl 23:13
Gilla
Kan det gå att använda små burkar med sprayfärg också? Jag kan tänka mig att det inte heller är så kul att bli besprutad med.
Här finns det 30 ml burk. http://www.fatcap.se/?mc=null&c=1&model=155

För att ta upp en sak ang Bibbis svar. Det känns riktigt tråkigt när man skrämmer någon. Jag har gjort det när jag kört intervaller och pustat och stånkat som en idiot. Tjejen försvann in i ett buskage på nolltid. Fy fan vad jag skämdes efteråt.

Ni som har blivit skrämda eller iaf tycker det är obehagligt vad tycker ni man ska göra. Bara gasa förbi så fort och på så långt avstånd som möjligt?
csaba
1973 • Malmö
#9
26 augusti 2010 kl 23:55
Gilla
Jag beställde faktist ett litet pepparspray (med handtag) till en tjejkompis för något år sen. Genom http://www.runningwarehouse.com/descpage-SPRAY.html

Jag fick en, men när jag skulle beställa en till. Så har dom slutat skicka till utlandet !
1972 • Sjöbo
#10
27 augusti 2010 kl 00:18
Gilla
Det som är svårt med pepparspray är att man snabbt behöver få upp den och sedan sikta och träffa rätt. Jag tror mer på någon form av larm som ljuder utav bara helvete. Trots allt vet varken du eller våldtäktsmannen om någon är i närheten.
Anders Ström
1956 • Skogås
#11
27 augusti 2010 kl 00:21 Redigerad 27 augusti 2010 kl 00:26
Gilla
Men missbruka inte sprayet. Att spruta på någon bara för att han springer nära eller för att man tror att det är en "ful gubbe" kan stå en dyrt. I så fall är det han som har rätt till nödvärn och skadestånd. Använd den med största möjliga försiktighet. Personen kan ju vara oskyldig.
Sen tycker jag som Andreas att det är obehagligt om man oavsiktligt skrämmer någon. Men skräm inte tillbaka med att spraya, eller hota att spraya, på oskyldiga.
Kajsa B
1987 • Göteborg
#12
27 augusti 2010 kl 00:34
Gilla
tycker statistik hjälper bäst. de flesta våldtäkter sker då offret känner förövaren, det är betydligt farligare att cykla i stan (ändå är bl.a jag idiotisk nog att göra det utan hjälm) osv. Visst ska man ha en viss respekt för att saker kan hända, att springa med musik i öronen kan man ju skippa som exempel, men att gå runt och vara rädd känns lite väl.
Personligen tänker jag som Anders, varför om man nu vill ge sig på någon välja den som är helt närvarande med alla sinnen på topp?

Jag har i och för sig lyckats skrämma en kille en gång. sprang från tåget mitt i natten (i nätta skor och kjol) då en kille gick en bit längre fram. de springande stegen fick honom att flytta ut från trottoaren till bilvägen. Förstår lite hur ni män känner om ni springer ikapp en tjej på kvällen. Jobbig känsla att göra någon rädd när man själv vet att man aldrig skulle göra något dumt.
1972 • Sjöbo
#13
27 augusti 2010 kl 09:06
Gilla
Jag läste på ett debattforum att 99.7% av alla män man möter inte är en våldtäktsman. Om man dessutom lägger till att i de flesta fall har offret och förövaren någon form av relation och att i de flesta fallen är sprit eller droger involverade i överfallen så är risken att man träffar en våldtäktsman i joggingspåret minimal.

Icke desto mindre kan ett överfallsskydd vara bra om man trots allt skulle råka ut för något. Vinsten med en ljudbaserat skydd är att man dels kan skrämma förövaren och dels kan påkalla uppmärksamhet. Dessutom händer det att våldtäktsmannen, som tex var fallet med Hagamannen, använder så mycket våld att offret blir medvetslös. Har man då ett larm som tjuter så kommer alla som passerar att bli medvetna om att något pågår. Det kan också vara en möjlighet att påkalla uppmärksamhet om offret ligger medvetslös bakom en buske en bit från spåret. Därför tycker jag larm är det bästa alternativet. Jag har dock själv inte tänkt på att han något skydd men tycker följande låter som ett gott alternativ.
http://www.alarmdirect.se/sv/category/31/personskydd?gclid=CIjAneeH2aMCFY0sDgodsUYM-w
Karolina
1976 • Stockholm
#14
27 augusti 2010 kl 11:25
Gilla
Tack för bra tips!
Niclas och Thomas; jag ska nog kolla på att beställa ett larm, även om statistiken talar mot att nåt ska hända är det svårt att alltid vara rationell. Där jag springer är det oftast hyfsat med folk i rörelse som kan höra det, men främst tror/hoppas jag att larmet har en avskräckande effekt. Man kanske kan sätta det på pannlampan eller nåt så man lätt kommer åt det, och inte glömmer det när man packar träningsväskan.

Anders, som tjej på ca 58kg tror jag det är svårt att förklara att det räcker med känslan av att man vet att man är i fysiskt underläge i de flesta situationer för att en gnutta rädsla/otrygghet ska dyka upp.

Men, jag vill gärna kunna fortsätta springa efter jobbet och göra det på mina villkor, även nu när dagarna blir kortare, när jag äntligen har kommit igång med löpningen efter flera år av knätrassel. Men helt klart känns motionsspåren i Stockholms utkanter lite mer skrämmande än mina gamla hemskogar i Jämtland :)

Bibbi Berglund
1972 • Östra Ljungby
#15
27 augusti 2010 kl 13:58
Gilla
Karolina, nu förstår jag faktiskt inte riktigt hur du menar med att överfallslarmet skulle verka avskräckande på eventuella våldsverkare? Att du känner dig tryggare för att du kan skrämma ev anfallare och/eller påkalla uppmärksamhet från omgivningen - det är jag helt med på. Men hur ska det verka avskräckande? Då måste man ju nästan hänga en skylt på ryggen "jag har ett överfallslarm"?? Förlåt om jag låter raljant men jag förstår inte riktigt tänket?

Jag är själv 163 cm och ca 60 kg så jag är oxå i fysiskt underläge jämfört med de flesta män. Och jag förstår ditt resonemang om att man inte riktigt tänker utifrån statistik - det HÄNDER någon gång att EN person blir överfallen av okänd förövare. Det är liksom det man tänker på, inte statistik... Den där enda personen är ju inte hjälpt av att den är ett statistiskt undantag, tyvärr.

Har du ingen granne eller så som har en hund som behöver lite extra motion? ;-)
Karolina
1976 • Stockholm
#16
27 augusti 2010 kl 15:04
Gilla
Bibbi, jag menar bara att OM något skulle hända och man har ett larm att dra på så tror jag mer på den avskräckande effekten det borde ha på den som attackerar, än att försöka skada eller märka personen med nån slags pepparspray eller tårgas eller färgspray som man kanske inte lyckas få in på rätt ställe ändå. I självförsvar har jag hört att man ska låta mycket för att dra till sig uppmärksamhet och få den som attackerar att tappa fokus så man kan kuta undan, så det är mest därför jag tänker mig att ett larm skulle kunna invagga en i lite mer trygghet, för mig handlar det nog mest om den känslan än att jag egentligen tror att något ska hända.

Klart jag skulle kunna hitta nån att springa ihop med, men jag tycker det skönaste med löpningen är att gå in i sig själv och bara köra, och önskar mig bara att kunna göra det på mina villkor utan att behöva ändra på mina vanor för en fånig, och egentligen säkert rätt obefogad rädslas skull.

Karolina
1976 • Stockholm
#17
27 augusti 2010 kl 15:06
Gilla
Karolina Ö: tack, jag tar med mig din sista rad där, den tycker jag summerar tråden rätt bra!
1965 • Ulricehamn
#18
27 augusti 2010 kl 15:23
Gilla
Bra tjejer pung spark e det som gäller å vråla samtidigt å sparka hårt å på dom jävlarna som inte kan låt er va i fred..Keep on jogg.
1961 • Göteborg
#19
27 augusti 2010 kl 20:18
Gilla
Hej Karolina och alla andra kvinnor i tråden, jag har full förståelse för obehaget ni upplever.

Och ni män som kommer med glada tillrop i denna tråd, känner inte ni obehag där ute? Kanske inte för våldtäkt men för andra hot? Lyckliga ni - vilken mes jag är.

Jag ger inte mycket för att beväpna mig med larm eller spray, vad är det för liv? Som att springa omkring som en revolverman i vilda västern och hoppas på att man skjuter först. (Tänk om det bara är en joggarkompis som råkar snubbla)

Som någon skrev tidigt i tråden, - Välj var du springer och spring inte ensam.
Anders Ström
1956 • Skogås
#20
27 augusti 2010 kl 21:39
Gilla
Karolina: Missförstå mig ej. Visst förstår jag att en tjej på 58 kg kan känna sig rädd eller i fysiskt underläge, men enbart detta berättigar inte till att använda sprayen. Precis som nödbromsen på tåget får den endast användas vid allvarlig fara.
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.