18 augusti 2011 kl 08:43
Redigerad 18 augusti 2011 kl 08:46
Boken handlar ju inte ens om barfotalöpning egenligen, det är bara en av sidekick-figurerna, the comedy relief guy Barefoot Ted, som springer barfota. Till och med han spänner på sig tarahumara-sandaler när det blir dags för det stora loppet på slutet. Ända har det blivit något slags efterhandskonstruktion att det är en barfotabibel, om än iofs kanske för att författaren blivit omvänd och barfotaprofet EFTER att han skrev den.
Författaren har för övrigt själv sagt att det egentligen är tre böcker i en.
En bok om tarahumaindianernas historia i Mexico plus deras korta sejour som dominanter i Leadville 100.
En bok om vår evolution som ras via löpning/svettning och varför hällöpning (inte tjockskor i sig egentligen utan det att de promotar skadlig/överdriven hällöpning på bekostnad av naturligt steg) har gjort västerländska löpare generellt sämre gentemot resten av världen.
En tredje bok (den sammanhållande historien) om hur han via Caballo Blanco fick med sig Scott Jurek och de övriga ultralöparna ned till Mexico för det stora loppet. Ta bort allting annat så är den biten basically ett personreportage om Caballo och en race rapport från Copper Canyon.
Ändå är det just barfotabiten som de flesta löpare verkar ta åt sig (me too iofs), men visst, man kan inte läsa den utan att bli inspirerad att vilja förändra någonting i sin egen träning, och att börja springa minimalistiskt är ju billigare än att åka ut i bushen i Mexico off the grid där det inte går några officiella turistresor. ;-)
